Det brukar hävdas att HIF har ett av allsvenskans vassaste anfallspar (oavsett vilka två av trion Rasmus, Alexander och Sundin som spelar). Potentialen finns där säkert eftersom alla tre är duktiga lirare, med olika kvaliteter som ofta kompletterar varandra, men emellanåt sviktar anfallet betydligt. Så till exempel mot Gais där HIF hade ovanligt tunnsått med målchanser.
Det som vållade mest diskussion var dock bänkningen av Alexander Gerndt igen. Skälen till att diskussionen ens uppstod var två, dels och främst att Alexander lyckades näta vid sitt inhopp i landskampen mot Moldavien men också det faktum att han fortfarande lever högt på fjolårets skytteligaseger. Den sistnämnda meriten kan vi för tillfället bortse från eftersom form är färskvara och Alexanders form har under vårsäsongen inte varit i närheten av höstens. (Att det berott på privata problem är visserligen en förklaring, men ingen ursäkt). Sedan tolkades landskampsmålet tydligen av en del som att han återfått formen. Tveksamt.
Conny visste nog vad han gjorde när han placerade Alexander på bänken. Räkna med att Alexander får och gärna vill ta chansen på söndag mot Norrköping. Men kanske mindre beroende på att hans egen formkurva stigit kraftigt och mer på grund av att konkurrensen plötsligt svalnat, åtminstone för tillfället. Är ganska övertygad om att Gerndt kommer att pricka målet mot Norrköping.
Erik Sundin, som visade hygglig form före uppehållet gled nu omkring som om han befann sig på bröllopsresa. (Han passade ju på att gifta sig med sin Lisa under semestern. Grattis till det.)
Men det var han förstås inte ensam om. I inledningen av matchen såg nästan hela laget ut som om de trodde att semestern fortfarande pågick. Rent bedrövligt och en ren förolämpning mot de nästan 10 000 som betalt för att se sitt favoritlag. Tack och lov blev det något bättre efter paus, men det som visades upp motiverar sannerligen inte serieledningen. (Att Elfsborg fått låna den tills HIF får sina tre skrivbordspoäng är en annan sak.)
Det är lite konstigt att HIF har så märkvärdigt svårt för Gais. Jag såg själv höstens möte på Olympia och gick därifrån grymt besviken. Trodde att Conny och killarna lärt sig något av den läxan. Men uppenbarligen inte.
Mot Norrköping på söndag kräver vi supportrar seger och en helt annan inställning. HIF har de kvaliteter som behövs för att avfärda klassiska, men bättre historiskt sett än i modern tid, Norrköping.
Jag ser också gärna att Simon Thern får chansen från start. Rachid är kul att titta på och springer mycket men inte så effektiv i alla lägen.
Och nästa gång HIF får en vakant backplats ser jag gärna att Mattias Lindström provas där. Älskar hans glidtacklingar.
Lämna ett svar