Glöm inte Heerenveen-eller Warszawa!

Efter den utskåpning som det faktiskt blev av HIF´s besök på EM arenan i Wroclaw kan det ju vara lätt att redan räkna in avancemanget men en i den mixade zonen brett leende Christoffer Andersson vill höja ett varningens finger för returen i Helsingborg.

–Glöm inte Heerenveen, de vann med 5-3 hemma och alla trodde det var klart och sedan vände vi på det hela i returen till totalseger med 8-6.

Han har rätt där Christoffer, men det blir mycket svårt för HIF att schabbla bort detta hemma på Olympia men man måste vara ödmjuk inför uppgiften. Det var något som en märkbart nöjd Åge Hareide också påpekade på presskonferensen inför en stor skara-ganska molokna-Polska journalister. Ödmjukhet och respekt var det viktigt att visa alla motståndare enligt Hareide och så skulle SLASK Wroclaw bemötas även i returen menade han.

Det blev något av veteranernas revansch i HIF denna kväll med Lindström och Stoffe härjande på varsin kant men även ungdomarna visade framfötterna. Loret Sadiku visade återigen att han är en utmärkt mittback och Jere Uronen var bra om än lite ojämn när det gäller inläggen, frisparkarna och hörnorna. Ibland perfekta och ibland helt fel. Men killen är nyss fyllda 18 år så det kommer garanterat att bli bättre i samband med mer speltid och mer rutin.

Fast den stora anledningen till HIF´s vinst var att mittfältsduon Ardian Gashi och May Mahlangu var tillbaka i 2011 års form. De fullständigt tuggade sönder Wroclaws mittfält och gjorde precis som de ville med bollen och motståndarna. Gashis fighting face efter 1-0 som visserligen “Den Nye Stavrum” styrde in glömmer man inte i första taget.

I halvlek var jag lite orolig över att HIF skulle backa tillbaka för att försvara sin 1-0 ledning, jag fruktade också att de Polska mästarna skulle komma ut heltaggade för så dåligt som de spelade i första halvlek kan de ju inte spela i en halvlek till tänkte jag. Jag hade fel, de spelade ännu sämre i andra halvlek.

–Vi trodde ju att de skulle ta tag i spelet från första början men det gjorde de ju inte, säger Christoffer Andersson.

–Då var det ju bara för oss att köra på med vårt spel , avslutar han.

Wroclaw var en helt annan upplevelse än Oswestry och Stadium Miejski en helt annan fotbollsarena än Park Hall i Wales. HIF´s spel kommer mer till rätta på en riktig gräsmatta och inför en stor fanatisk publik. Man ska komma ihåg att några av HIF´s bästa insatser har skett på bortaplan, San Siro mot Inter, Ali Sami Yen mot Galatasaray och nu i Polen mot SLASK Wroclaw. Kunde man få hela Olympias publik att visa hälften av det stöd som Wroclaws publik gjorde så kommer HIF att förbli obesegrade under lång tid.

Men jag måste få avsluta med hur imponerad jag var av de Polska fansens stöd till sitt lag, i ett läge där deras favoriter var utspelade efter noter och hade 0-3 hemma mot ett “okänt” svenskt lag så fortsatte de att stödja sitt lag. I de flesta svenska supporterskaror tror jag att man i det läget vänt sig mot sitt eget lag och buat och hånat de egna spelarna men inte SLASK supportrar som fortsatte ände in i kaklet med sitt stöd.

Tifot de arrangerade var till mine av att det var 68 år sedan upproret mot Nazisterna i Warszawa startade-ett uppror som varade i 63 dagar där det dog nära 300 000 polacker som kämpade mot en överlägsen Tysk krigsmaskin. Ett minne som ligger starkt om Polackerna hjärtan än idag. Respektfullt och värdigt.