Guldstriden var redan avgjord

 Även om en del hoppades på ett mirakel så måste man erkänna att guldstriden var redan avgjord före söndagens matcher.  Möjligen kom avgörandet när HIF, lite onödigt, förlorade hemmamatchen mot Gais för ett par veckor sedan? 

Det är klart att HIF inte förlorade  guldet i sista omgången även om chansen att vinna det fanns teoretiskt in i det sista. På sätt och vis känns det symptomatiskt att laget, som behövde vinna med ungefär ett dussin mål för att vara med i kampen inte ens lyckades träffa rätt en enda gång trots 16 skapade chanser mot Kalmar.

Trots att HIF spelade synnerligen effektiv fotboll under vårsäsongen och då hade ett hyfsat försprång gentemot konkurrenterna var målproduktionen ganska svag. Det var egentligen först när skyttekungen Alexander Gerndt kom till laget som det började hända saker i anfallet. Och inte ens då blev det riktig fart förrän tränare Conny Karlsson vågade spela Gerndt tillsammans med Erik Sundin. De blev en riktigt vass anfallsduo och hade de fått spela tillsammans hela säsongen är jag övertygad om att det blivit guld. Men det får vi aldrig veta.

Efter söndagens match kände både spelare och publik givetvis stor besvikelse. Även om stora silvret överträffade förväntningarna som ställts före säsongen så hade det känts bättre att få avsluta med en seger. Men å andra sidan hade det inneburit att serien avgjorts på målskillnad och det hade möjligen känts ännu bittrare? En smaksak.

Matchen mot Kalmar blev en jobbig historia eftersom Nanne Bergstrand valde att ställa upp enligt den något ovanliga modellen 9-0-1. Att välja systemet med nio backar och en anfallare skulle man möjligen kunnat förstå om Kalmar ställts mot Barcelona i en avgörande cupmatch. När Kalmar gjorde det mot HIF i en match som inte betydde ett skvatt för smålänningarna blev det närmast patetiskt. Varför ville inte KFF bjuda publiken på lite fotbollsunderhållning som avslutning på deras säsong?

Sedan tycker jag i och för sig att HIF får skylla sig själva. Skapar laget 16 avslut och ingen spelare lyckas få in bollen i mål så har man inte den effektivitet som krävs för att vinna.

Skyttekungen Alexander Gerndt gjorde sin förmodligen blekaste insats sedan han kom till klubben och han var inte ensam. Det förvånar att inte Conny bytte ut Rachid mot Gashi nästan direkt efter paus eftersom Rachid inte lyckades med särskilt mycket. Rachid fick till och med vara kvar när Gashi och Lindström kom in.

Planens kung var May som gjorde en outstanding insats och överglänste även Marcus Lantz, som före matchen fick utmärkelsen ”Årets HIF-are”.

Sedan spelade förmodligen utvecklingen på anslagstavlan in på HIF-spelarnas prestation. När MFF gjorde både 1-0 och 2-0 sjönk naturligtvis humöret eftersom alla då insåg att loppet var kört.

Chansen till ett guld återkommer dock redan på lördag. Och lyckas HIF motsvara förväntningarna och ta hem cupguldet på Söderstadion kan klubben och spelarna känna sig väldigt nöjda med säsongen. Förlust däremot vore känslomässigt en katastrof.