Helsingborg närmast avgörandet i årets första derby

Malmö FF – Helsingborgs IF

1-1 (1-0)
Swedbank Stadion, Malmö

 

Det första av årets två derbyn är nu avklarat, det blev en jämn tillställning på Swedbank stadion nere i Malmö, där lagen hade vars en halvlek och HIF var närmst ett avgörande.

Redan i den tredje matchminuten fick David Accam sin första chans att ge HIF ledningen i matchen, efter en mindre smäll från Malmös Ricardinho blev Accam ståendes men blev sedan avväpnad av mittbacken Filip Helander. Väldigt skickligt av den unge Malmöiten, men det kostade en knäskada och ett tidigt byte, in kom istället den förre Gais spelaren, Erik Johansson. I matchen hade Chrisse fått chansen från start av tränare Hansen, för mig ett konstigt val då han nyss kommit tillbaka från skada och på bänken fanns mer matchtränade spelare. Visst får man lita på Roars kunnande, men tycka till kommer man alltid att göra, oavsett om man bara är åskådare, supporter eller journalist.

Ett schysst ”välkommen tillbaka” fick aldrig Chrisse av Malmö spelarna, istället bjöd de på många tjuvnyp från dem, något som för en sekund eller två fick en att befara att den gamla knäskadan var i farozonen igen. Men allt jämnt stod den ettriga lilla yttern upp och efter tjugo spelade minuter var det just denna man som fick en gyllene chans att ge sitt lag ledningen i matchen. May Mahlangu fick bollen i ytan mellan mittfält och försvar och spelade ut den till Chrisse i vänstra delen av straffområdet, Chrisse avslutade i steget och Malmö målvakten kunde precis tippa ut bollen till hörna. Tre minuter senare skulle domare Strömbergsson öppna kortleken för att dela ut ett gult kort till Miikoo Albornoz efter att Malmö spelaren “bröstat upp sig” mot David Accam.

Men Strömbergsson hade en konstig nivå i sitt dömande, ena stunden friar han Pontus Jansson från ett solklart gult för att senare dela ut kortet i situationer som inte var i närheten av en varning. Han blev inte mer populär i min pärm när även Gashi varnades i den första halvleken. Det var i en duell med Simon Thern som Gashi klev in och Simon vände höften till, slängde sig som att han blivit skjuten ála Hollywood manér och Strömbergsson köpte betet. Samma Thern var minuterna senare den som gav hemmalaget ledningen i matchen, att det var just han som var sist på bollen sved i ett HIF-hjärta. Men frågan är om inte Erlends dundertabbe som var direkt avgörande för målet, gav mest sveda.

Vilja, inställning och kämpa glöd var nog tre av de nyckelord som Roar talade om i halvtid för att vända matchen till HIF:s fördel. Det var nämligen med just de tre faktorerna och egenskaperna som Helsingborgs spelarna klev ut med i den  andra halvleken på Swedbank stadion. De visade en helt annan karaktär och indikerade med både kropp, själ och sitt fotbolls kunnande att man ville koppla ett starkt grepp om matchen. Därför var det inte så chockerande att det hela gav en snabb utdelning, åtminstone sett till det spelmässiga, för bara under inledningen av andra skapade man fler lägen än under hela den första.

I den 65:e minuten byttes Mattias Lindström ut och in kom Alvaro Santos, vilket ledde till att David Accam flyttades ner till sin mer optimala position, vänstermittfältare. Som bekant brukar Alvaro Santos när han väl kliver in i matcher även få ett finger med i spelet, vilket han även skulle få denna kväll. Efter tio minuter på planen skapar HIF ett bra anfall med en spelvändning ut till Accam på vänsterkanten, Erlend kom med en snygg överlappning och la in bollen på ett tillslag till en nästintill fristående Alvaro. Med en perfekt precision kunde han måtta in bollen över och bakom Robin Olsen i Malmö målet, den ”gud-status” han sen länge har i supporterleden blev om möjligt – ännu större nu.

Helsingborgarna fortsatte att skapa ett rejält tryck och det skapade förstås många goda målchanser att göra mål nummer två, men bollen ville inte som de ville. Malmö tog chansen och flyttade upp sina positioner vilket fick matchbilden att bli en mer öppen tillställning där bägge lagen spelade ett mer rakt kontringsspel. När matchuret stod på den 89:e minuten gavs Accam så det där gyllene läget att avgöra matchen och därmed även skriva in sig i historian som derbyhjälte. MFF försvaret slutade att spela fotboll och när man än en gång hittar en rättvänd Accam i en spelvändning tog han fart och skapade sig själv ett en mot en läge med Robin Olsen. Anfallet förtjänade ett bättre öde, förmodligen tre poängs öde, för istället för in i mål träffade Accam burgaveln och Malmö keepern kunde sätta igång spelet snabbt igen.

Man fick hålla andan under hela övertiden, även om Malmö hade någon hörna kändes de aldrig riktigt nära. Istället var det HIF som fick den sista ”riktiga” chansen, en frispark strax utanför straffområdet och Robin Simovic var snabbt framme för att visa intresse att slå den. Det hade varit en perfekt födelsedag om han fått avgöra derbyt, men det är något som får vänta till höstens drabbning på Olympia för frisparken tog bara i muren. Lagen fick nöja sig med ett oavgjort resultat i årets första derby, ett resultat som sett till att de hade vars en halvlek är fullt rättvist, men ack så bittert utifrån hur nära det var ett avgörande i andra.

Slutresultat: 1-1 (1-0)

Målskyttar: Santos

Gula kort: Gashi

Startelva: Hansson – Krafth, Larsson, Sadiku, Hanstveit – Lindström (65), Gashi, Mahlangu, Chrisse (84) – Accam, Simovic.

Avbytare: Danne, Atta, Baffo, Lindgren, Nordmark (84), E.Andersson, Santos (65).