HIF åter upp i serieledning efter rättvis seger mot Elfsborg

Helsingborgs IF – IF Elfsborg
2-1 (2-1)
Publik 10 341

Olympia, Helsingborg

Det är alltid spännande tillställningar när Elfsborg gästar Olympia, även om hemmalaget har vunnit de senaste årens möten. Inramningen med avsparkstid utifrån året klubben är grundad har varit en hit och temat fortsatte därför ikväll. Timingen höll dock på att rinna ut i sand när lagen missade inmarschen eftersom Elfsborg ännu inte hade lämnat omklädningsrummet då.

Innan den första halvleken rullade igång fick dessutom Chrisse och Lindström ta emot ett pris för att ha anslutit sig till ”500-klubben” eftersom de representerat klubben 300 respektive 200 matcher. Väl igång tog det inte mer än en minut innan HIF hade sin första chans. Erlend kom runt på vänsterkanten men bollen rullade över kortlinjen och det inlägget som nådde en fristående Bedoya var förgäves.

Det skulle ta fem minuter innan målglada Helsingborg kunde göra matchens första mål och än en gång var det den vindsnabba David Accam som var siste man på bollen. Efter ett fint förarbete av Robin Simovic som höll kvar bollen i spel när alla andra trodde den var ”död”. Efter mångt om mycket landade bollen vid Accams fötter och Ghananen hann med att dribbla av en försvarare innan han la in bollen i mål, kyligt och fantastiskt vackert.

Av de elva frisparkarna som Elfsborg fick med sig i den första halvleken är jag övertygad om att Bangura filmade till sig hälften av dem. Vid en situation kunde man enkelt slå fram efterföljande frispark till en fristående Lasse Nilsson som kunde kvittera för sitt Elfsborg. Domare Martin Hansson tog några rent ut sagt dåliga beslut, där hans assisterande var starkt bidragande, vilket föranledde till att klacken sjöng ut sitt missnöje – i icke barnvänliga ramsor. Tror att alla med ett Helsingborgs hjärta förstod missnöjet, utan att för den sakens skull sympatisera med ordvalen.

Efter målet var det som att det fina spel HIF hade burit upp punkterades, åtminstone för en stund, för att sen återupptas igen. De sista tio minuterna på halvleken var ett massivt tryck från hemmalaget och det kändes varken oväntat eller orättvist när Accam än en gång kom loss i straffområdet och gjorde 2-1. Det var ett delikat avslut, som alltid när David gör mål, han fick bollen på uppstuds och pangade in den bakom Elfsborgs målvakt. Efter målet kunde laget slappna av lite mer och man bibehöll bollinnehavet och kunde spela av de sista minuterna och gå till halvleksvila med sin ledning i behåll.

Den andra halvleken startade i ett rejält tempo, Elfsborg var tvungna att kliva framåt samtidigt som HIF, under Roar, vill alltid producera mer framåt oavsett vad man leder med. I och med den öppna matchbilden bjöds det på kontringar från de bägge lagen, en matchbild som öppnade för matchens första byte, i den 59:e minuten då en haltandes Lindström byttes ut mot Christoffer Andersson. Stoffe är en spelare som varit saknad, kanske främst för sin skicklighet på fasta situationer.

Efter femton minuter in i andra hade HIF tagit över mer och mer, även om det skulle komma att vända, var vi just då mer likt den trygga lagmaskinen vi vant oss vid att se. Elfsborgs spelare blev griniga och när Anders Svensson tog ett onödigt gult kort var det en indikation, kanske för att åldern tar ut sin rätt, eller mest troligt att May och Gashi raderat ut honom på mittfältet. Han fick aldrig det spelrum han brukar ges, inte ens Erik Hamrén hade sett hans storhet denna kväll, inte Lars Lagerbäck heller för den delen.

Överlappningarna och de konstanta löpningarna i dagens Helsingborg är något som jag har förälskat mig i, det skapar otroligt mycket lägen och ger oss på läktarna så mycket mer att njuta av under de 90 minuterna matchen pågår. När vädrets makter sviker (som mot Häcken) ser Roars mannar till att värma med ett fantastiskt spel istället. Men oavsett hur bra man än spelar var Elfsborg tvungna att gå framåt och de tryckte på för allt vad de var värda, en riktig nagelbitare för oss på läktarna. Som tur är har Helsingborg ett tryggt mittbackslås i Sadiku och Larsson, den förstnämnde känns fruktansvärt trygg med bollen och bidrar starkt i anfallsspelet med sina uppspel.

I den 85:e matchminuten drar Bedoya på sig ett gult kort, vilket innebär att han kommer vara avstängd i nästa omgång då Helsingborg gästar Swedbank stadion i Malmö för ett Skånederby. Tungt avbräck förstås, frågan är hur mycket det i längden kan kosta HIF, men jag tror ändå att Nordmark kan kliva in och göra ett bra jobb, det har han visat i U21 matcherna i år. I den 88:e minuten kom så äntligen Nordmark in på Olympias innerplan igen då han bytte av matchens hjälte – David Accam.

Man satt med andan i halsen under de sista minuterna, men så pass bra som mittlåset spelar kan man låta Atta fortsätta gnälla och HIF fortsätta storspela, Loret och Peter är giganter på positionerna just nu och dem kan inte misslyckas. Det är till stor del deras förtjänst att laget åter är serieledare och att man gavs en stående ovation av de dryga 10 000 besökarna på Olympia när domare Martin Hansson blåste av matchen.

 

Helsingborgs IF – IF Elfsborg: 2-1 (2-1)
Målskyttar: Accam 2,

Publik: 10 341

Startelva: Hansson – Krafth, Sadiku, Larsson, Erlend – Lindström (59), Gashi, Mahlangu, Accam (88) – Bedoya, Simovic

Avbytare: Danne, Alvaro, Baffo, Stoffe (59), Nordmark (88), E. Andersson, Svensson