HIF behöver en identitet…

200913 Helsingborgs Ian Pettersson deppar under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Hammarby och Helsingborg den 13 september 2020 i Stockholm. Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN / kod JL / JL0024

Det finns en målning som föreställer Sankt Jakob. Samme Jakob som vid slaget vid Clavijo sägs mirakulöst ha uppstått för att hjälpa De Kristna besegra Morerna. Eller ja, De flesta historiker är säkra på att slaget vid Clavijo bara är ren myt. Vad Jakob har med HIF och göra? Ingenting. Kanske allt…

Jag minns bara den där målningen från en bok när jag var liten. Fascinerades av våldsamheten som illustrerades. Nu när jag ser den igen i vuxen ålder tycker jag den är ganska ful. Men när man är liten kan man ibland bli helt trollbunden av våldsamma och plågsamma saker. Kanske är det därför jag fortsätter att plåga mig själv med HIF. Men hade jag vetat att det skulle bli så här plågsamt i vuxen ålder vet jag inte om jag hade orkat. För det är ett närmast konstant svävande mellan himmel och helvete i HIF. Kanske är det också lite av attraktionen. För man kan göra som miljoner svenskar i det här landet gjorde den här helgen och välja att stötta Kommersiella giganter vid namn som City, United och Liverpool och titta på välfriserade miljonärer sparka boll där succé är ett normaltillstånd. Men var ligger charmen i det?

Som HIF supporter får man dessutom uppleva mycket. Förluster, smittohärdar, domarmisstag, (spelande?) sportchefer och en skadelista som snart börjar bli lika lång som vid ett slag i Clavijo. Men ibland får man också uppleva väldigt vackra saker. Som när en 18-årig Ian Pettersson med HIF i hjärtat högt får skrika “Mine!!!!” på Tele 2 under bästa sändningstid. Ian får ingen helgontitel än, men nog är ögonblicket värt en målning. Eller när Olympiafältets ständigt leende man, Andreas Landgren äntligen får spela fotboll igen. Ibland är fotbollen obarmhärtig mot vackra historier, eftersom man måste spela fotboll också. Och Visst gjorde HIF det. Ibland. För man kan inte ge Hammarby-spelare flera meter i yta, Stefan Billborns lag är så pass skickliga med fötterna att ibland smäller det, vilket det också gjorde när Muamer Tankovic lät sin höger tala. Man kan inte heller som Erik Figueroa gjorde på 2-1 målet, nämligen få total Fotbolls-Schizofreni och tro att man är vänsterback när man är mittback och låta Alexander Kacaniklic vara fri i straffområdet. Men visst fanns det också ljusglimtar, där den kanske största av alla var Rasmus Jönsson. För äntligen har han fått den där rollen med mycket boll och då kan han också visa sin briljans, som vid 2-2 där han slog en passning som verkade vara kysst av gud, men egentligen är det bara Rasmus Jönsson när han är som bäst. För en månad sedan hade han hans dåliga självförtroende stått i vägen för blotta tanken av en sådan passning. Nu slog han den som om den var självklar.

Matchen mot Hammarby var en perfekt illustration av HIF:s säsong. Väldigt bra när det är bra men också väldigt dåligt när det är dåligt. För Olof Mellberg handlar det om att hitta ett spel som är betydligt jämnare annars åker man ut ur serien, så enkelt är det. Han kanske har rätt i att en sådan sak blir mycket svårare när man har så många på skadelistan som man faktiskt har men HIF lider just nu av en rätt så akut identitetskris. Ingen vet riktigt hur bra dem är då prestationen verkar skilja sig från vilken timme som står på uret. Tyvärr är Olof Mellberg, likt Sankt Jakob den som ska vara i fronten av slagfältet och på ett sätt också illustrera vad HIF anno 2020 står för. Det innebär också att det är han som är ytterst ansvarig till varför kvalitén på prestationerna skiljer sig så mycket från match till match och ibland också från halvlek till halvlek. Det ansvaret har han utåt sett inte tagit på sig och det borde han faktiskt gjort. Med det sagt tycker jag fortfarande att han visar att HIF i sina bästa stunder spelar riktigt, riktigt bra. Med en någorlunda frisk och skadefri trupp borde man lyfta i tabellen. Problemet är dock att en sådan uppryckning kan vara kommen alldeles för sent då klubbarna runt HIF i tabellen nu börjar varva upp ordentligt. Nästa vecka möter man Varberg borta. Slaget på Påskbergsvallen kan avgöra hela säsongen. Man har inga helgon som kan uppstå och erbjuda en räddande hand, utan nu måste HIF faktiskt lämna DNA-prov och bevisa vilket typ av lag man är. Man måste nästan vinna den matchen. Annars kan livet som HIF-supporter bli än mer plågsamt.

 

Min Twitter: AnthonyThrn

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*