HIF fyller myndigt i senaste allsvenska perioden

Efter 3-0 hemma mot IFK Sundsvall (som i år åkte ner i trean) var det mest en formsak att spela sig upp i allsvenskan.

Matchen skulle spelas uppe i Sundsvall i 8 minusgrader och ett par tre decimeter snö. Minst. Sundsvall hade lagt ett täcke över planen för att gräset skulle hålla en acceptabel nivå och att planen inte skulle frysa sönder. Detta lyckades dessvärre inte så väl. Täcket hade hål och planen var  verkligen inte i bästa skick. Inte i nästbästa heller för den delen.

Vis av erfarenheten (två år i rad hade först Häcken och sedan Frölunda vänt “omöjliga” underlägen) så togs inget för givet. Inte ens när vi gjorde 1-0 i början av matchen så vågade man vara säker.

Åtskilliga besök gjordes ner mot de värmande brinnande oljetunnor som stod utplacerade runt Sundvalls Idrottspark. Trots vettiga klädinköp så hade jag missat det viktigaste. Varma skor. Detta missas inte på söndag. Följ vår väderwatch här på sidan där vi tar prognoser från fyra olika vädersajter och gör uppdateringar MINST en gång per dag. Inte för att ni inte ska gå på matchen utan enbart för att ni ska veta vad ni ska ha på er!

Självklart var jag i Sundsvall. Precis som jag var på Ruddalen. Åkte buss upp till Göteborg och tackade nej till att sitta som speaker under finaldagen av trekampen mellan Sverige, Finland och Schweiz i innebandy. Ersattes av en mindre bemedlad man där. Tror han heter Lasse Granberg eller Granström eller kanske är det Grankvist. Ingen saknade nog mig där och framför allt saknade jag inte Trelleborgs stolthet Söderslättshallen, ni vet hallen där HIF:are och Köpenhamnare gjorde upp med MFF-folk för ett antal år sedan.

Nåväl, till Sundsvall bar det iväg med minibuss. Medskribenten Schuller fanns med i bussen, med nytaget körkort. Avfärden skedde från Ankan i Ängelholm. Vi åkte vid niotiden på kvällen och var framme nio på förmiddagen. Utanför Gävle var det så halt att inte ens dubbdäck förslog. Snarare hade medar varit ett bättre kontaktdon mot vägytan… Eller ja isytan. Men fram tog vi oss i alla fall. Tomgångskörning en minut? Nja vi hade bilen igång i sex timmar medan vi tappra chaufförer vilade ut i vår varma bil. De övriga i bilen drog iväg på en division 1-match i innebandy innan det var dags för matchen. En match som HIF vann och förutom att vi tog oss upp i allsvenskan så var den matchen också slutet på en fantastisk säsong för målvakten Stefan Karlsson som faktiskt inte förlorade en enda tävlingsmatch den säsongen.

Notabelt i övrigt från den säsongen var att när HIF missade att vinna vårettan så ändrade förbundet helt på kvalförutsättningarna. HIF behövdes i allsvenskan. Inte minst ur publik synpunkt. En premiär under tidigt 90-tal mellan AIK och MFF hade dragit 23000. Förlåt 2300 eller nåt i den stilen. Aftonbladet hade seriösa diskussioner att inte skicka ut folk på allsvenska matcher utan bara förlita sig till TT:s referat. Utan tvekan var HIF räddningen för svensk fotboll tack vare de fantastiska publiksiffrorna och vart vi än åkte så drog vi mer än publiksnitten hos respektive lag!!

Vart vill jag komma med detta halvdravel? Jo, det finns ett datum som var den ultimata räddningen för svensk fotboll. Ett datum som står mig lika varmt om hjärtat som datumet då föreningen föddes och min sambo föddes. (Jo jag delar mitt hjärta mellan HIF och Mia).

Datumet som är så heligt i mitt liv är den 7 november. Datumet då HIF når myndighetsålder i den senaste allsvenska sejouren. Må detta datum bara förknippas med HIF-framgångar!

För HIF mot nya segrar! Och jag vågar garantera att Mats Olsson (Expressen) sitter på Olympias läktare och håller på HIF. Tro det eller ej men mot Gais satt människan på pressläktaren och småsjöng med i den eminenta klackens sånger!!

För övrigt HEJA MJÄLLBY!

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*