Eter att Kalmar hade vunnit och HIF ramlat ner på sistaplatsen, så undrade alla om HIF kunde lyfta sig några nivåer när det nu gällde allsvensk överlevnad, och ta tre poäng i sexpoängs-matchen mot IFK Göteborg hemma. Men man klarade inte pressen utan gjorde en blek insats när det gällde som mest och föll hemma med 1-0 i måste vinna-matchen.
Det var verkligen med blandade känslor jag bänkade mig på Olympia denna söndagseftermiddag för den allsvenska matchen mot IFK Göteborg. Efter en säsong som varit helt upp och ner, tyvärr mest ner, var det fullkomligt kaos i mitt HIF-sinne. En del hade redan ställt in sig på att man skulle åka ur serien, och det ingav ett visst lugn fyllt med frågor om vad som har gått snett. En annan del hoppades på att laget skulle hitta krafter som man inte hade gjort tidigare, så att man vann matchen och också klarade kontraktet, en känsla som gav mig energi och kraft att se hopp och konstruktiva lösningar inför framtiden. Jag skulle kunna skriva en hel roman om vad som inte har fungerat i år, och om vad som borde gjorts annorlunda, men det gör jag inte, eftersom mitt motto hela året har varit att ta en match i taget och ge maximalt i varje match. Om jag kräver det av laget så ska jag kräva det av mig själv också, så nu gäller det mötet med IFK Göteborg, det gäller att ha fullt fokus hela matchen, och det gäller att lyfta sig ett par snäpp för att ta hem tre poäng. Inget annat räknas.
Skadeläget var ganska oförändrat sen Malmömatchen. Anders Lindegaard slog upp en skada så han lär inte spela, men Alexander Nilsson gjorde ett starkt inhopp så det gör ingen större skillnad. I övrigt var Andreas Granqvist, Marcus Olsson och Kalle Joelsson fortsatt skadade. Kebba Ceesay var tillbaka från avstängning vilket gav trygghet i försvaret även om Ravy Tsouka gjorde en bra match i derbyt. HIF var tvungna att satsa offensivt för att göra mål, så det var troligt att Mellberg fortsatte med en 4-3-3-uppställning. Det har varit bra, men vad som inte har varit bra är att bytena har kommit alldeles för sent. Om vissa spelar trampar vatten med 20 minuter kvar, måste de i det läget ersättas med andra som kan få en rimlig chans att förändra matchbilden. Det är meningslöst att göra ett trippelbyte i 90:e minuten som i derbyt senast.
Eftersom Kalmar vann i Örebro under eftermiddagen låg HIF sist i tabellen inför matchstart. Varberg körde samtidigt över Hammarby så nu var det väldigt tunt med livlinor kvar. Det var om möjligt ännu viktigare med tre poäng mot Änglarna i det här läget.. HIF:s startelva bestod av Alexander Nilsson, Adam Eriksson, Martin Olsson, Kebba Ceesay, Joseph Ceesay, Mohammed Abubakari, Brandur Hendriksson, Mix Diskerud, Max Svensson, Anthony van den Hurk och Alex Timossi. En 4-3-3-uppställning som nästan var identisk med de som startade i skånederbyt senast så när som på Alexander Nilsson i mål i stället för l Lindegaard i mål och att Kebba Ceesay var åter i mittförsvaret. Nu var det tvunget att se en killerinstinkt i ögonen på HIF-spelarna. Det fanns inget utrymme för tvekan och obeslutsamhet.
HIF ägde bollen mest under matchinledningen och tryckte tillbaka Göteborg som hade Tobias Sana och Alexander Farnerud som kontringsspelare. Diskerud fick ett bra skottläge efter fem minuter, men bollen täcktes ut till inkast. Bägge lagen ropade på varsin straff efter en hands på en Göteborgsförsvarare, och en fällning i HIF:s straffområde, men domaren friade vid bägge situationerna. Efter elva minuter var det centimeter ifrån att Farnerud gjort 1-0 till Göteborg när HIF-försvaret gick bort sig helt. Nu tappade HIF initiativet och Göteborg tog över kommandot. Det var inte det vi ville se. HIF lyfte upp igen och i den 17:e minuten nickade van den Hurk över på ett inlägg från Diskerud. Men även om HIF rullade bollen inom laget var det ganska dålig rörlighet. Passningsvägarna skars lätt av av Göteborg.
I den 20:e minuten träffade Brandur ribbans överkant med ett tungt distansskott när HIF bröt ett Göteborgsuppspel. Det kändes som om bägge lagen tog ut varandra och skar av ytorna för motståndarlaget. HIF:arna såg obeslutsamma ut, missade en hel del passningar och hade lågt bolltempo i omställningsfasen. Det är i dessa lägen det behövs en fältherre som eldar igång laget men ingen tog tag i dirigentpinnen. Mellberg hade pratat om större fantasi och bättre kvalitet i anfallsspelet, men det syntes det tyvärr inte mycket av. Max och Timossi var tämligen osynliga och van den Hurk sprang mycket själv i ingenmansland. I nio av tio anfallsförsök stannade bollhållaren upp, och vände om bakåt, så att Göteborg lätt hann samla ihop sig. Ett blekt HIF kom i stället i underläge i den 33:e minuten när Emil Holm helt ostört kunde gå upp och nicka in 1-0 till IFK på en frispark. Nu öppnade sig avgrunden alltmer. Det som inte fick hända hände nu. Det syntes att HIF hade mycket svårt att hantera pressen. Göteborg spelade ingen bländande fotboll men var ändå bättre än HIF. Tyvärr kändes superettan nära nu efter en ganska usel första halvlek av HIF när det gällde som mest.
När andra halvlek startade ersatte Ravy Tsouka Mohammed Abubakari som inte hade synts till mycket under första halvleken. Efter 47 minuter fick HIF en frispark till höger på straffområdeslinjen och Brandur kom till ett fint nickläge, men målvakten räddade. HIF var mycket hetare i inledningen av andra halvlek och pressade Göteborg högt. Men IFK ställde om snabbt och i nästa anfall var Farnerud än en gång nära att göra mål men sköt utanför i fritt läge. Joseph Ceesay och Brandur såg spelsugna och hungriga ut nu. HIF behövde ett tidigt kvitteringsmål och då krävdes det att anfallarna kom igång på allvar, men Max Svensson såg ut att mest hänga med huvudet. Joseph Ceesay blev varnad i den 56:e minuten. Följdriktigt byttes en tam Max Svensson ut mot Alhaji Gero i den 58:e minuten. Timossi blev varnad i den 61:a minuten. Göteborg gjorde allt för att dra ner på tempot, och deras spelare låg kvar länge i gräset efter alla dueller. De hade ju allt att vinna på att det inte blev något konstruktivt spel ö h t. Bedömningsnivån från domaren var inte heller helt konsekvent. Göteborgarna blev inte varnade trots spelförstörande kapningar och armdragningar.
Även om HIF var något bättre i den andra halvleken kom man inte till några direkta avslut. Göteborgsförsvaret var väl samlat. Van den Hurk var på väg igenom men fastnade på målvakten i den 74:e minuten. HIF anföll mest med höjdbollar på anfallsspelarna, men de är svåra att plocka ner när man är felvänd. Det hade behövts mer kortpassningsspel den sista tredjedelen. I den 77:e minuten ersatte Andreas Landgren Adam Eriksson. Göteborg stack upp ett par kontringar och i den 79:e minuten fick Alexander Nilsson göra en kanonräddning på ett skott från Sana. Som så många gånger tidigare i år hade HIF förtvivlat svårt att sätta allvarligt tryck på motståndarlaget och anfalla med spets. Den här insatsen speglar stora delar av året. HIF var tyvärr sämst när det gällde som mest och skapade inte en enda vass målchans på hela matchen. Med fem minuter kvar ersatte Shkodran Maholli Alex Timossi som hade varit blek hela matchen. Närmare än ett skott på målvakten av van den Hurk från nära håll kom inte HIF. Efter en dålig fotbollsmatch mellan två bottenlag där HIF var det marginellt sämre laget, närmade man sig superettan allt mer efter förlust mot Göteborg hemma i måste vinna-matchen.
Matchfakta:
HIF-IFK Göteborg 0-1 (0-1)
Mål HIF:
Mål Göteborg: Emil Holm
Varningar HIF: Joseph Ceesay, Alex Timossi
Byten HIF: Mohammed Abubakari ut, Ravy Tsouka in (45), Max Svensson ut, Alhaji Gero in (59)
Adam Eriksson ut, Andreas Landgren in (77), Timossi ut, Maholli in (85)
Spelarbetyg:
Alexander Nilsson 2
Adam Eriksson 1
Martin Olsson 2
Kebba Ceesay 2
Joseph Ceesay 2
Brandur Hendriksson 1
Mohammed Abubakari 1
Mix Diskerud 2
Max Svensson 1
Alex Timossi 1
Anthony van den Hurk 2
Alhaji Gero 1
Lämna ett svar