HIF behövde göra mål och ta tre poäng hemma mot Mjällby för att lösa upp nervknutarna, men återföll till stora delar i samma dåliga spel som i de två första matcherna och föll med 0-1 i “måste vinna-matchen”.
Serieupptakten har varit bedrövlig för HIF som har en poäng och noll gjorda mål på fyra matcher. Det är klart underkänt. Visst hade man ett tufft skadeläge redan inför premiären, något som förvärrades när lagkaptenen Andreas Granqvist först blev sjuk och sen ådrog sig en ny ljumskskada. Men skador drabbar alla lag ungefär lika mycket sett över en hel säsong, så det jämnar ut sig. Efter två rejäla plattmatcher reste man sig hemma mot Elfsborg och höll spelet väl uppe i hela 0-0-matchen. Även mot Häcken borta senast gjorde HIF en klart godkänd insats då man föll med 0-1. Det som lämnar mycket i övrigt att önska är anfallsspelet, försvaret har varit bra, mittfältet har blivit allt bättre, men framåt är HIF uddlösa, oorganiserade och fantasilösa.
Mellberg har matchat holländaren van den Hurk flitigt, men han har inte fått en ärlig chans att visa vad han går för, eftersom han inte får några bollar att jobba med, och väldigt svagt understöd. Det är svårt att förstå sig på taktiken med en ensam anfallare som inte får hjälp av löpvilliga kantspringare, eller spelare som utmanar och ger sig in i boxen för att vinna boll, ta returer och skapa press i andra vågen. För att komma till vassa avslut måste man pressa mot-ståndarförsvaret och röra runt med ett snabbt och rörligt passningsspel högt upp i anfallszonen. Varken Rasmus Jönsson eller Max Svensson har kommit upp i sin normala kapacitet, medan Alexander Timossi gjorde en hygglig insats från start mot Häcken. För att skapa längre anfall behövs det nog en kraftfull spelare som kan vinna boll och skapa ytor bredvid van den Hurk. Det kunde kanske vara läge för en 4-4-2-liknande uppställning med Alhji Gero vid sidan av holländaren.
I kvällen startelva spelade Anders Lindegaard, Ravy Tsouka, Martin Olsson, Casper Widell, Adam Eriksson, Brandur Hendriksson, Armin Gigovic, Mohammed Abubakari, Mix Diskerud, Rasmus Jönsson och Anthony van den Hurk. Varken Alexander Timossi eller Max Svensson fanns med från start. Det var en svårbedömd uppställning som kändes lite mer defensiv än offensiv, men tanken verkade vara att låta Rasmus Jönsson spela targetplayer centralt bakom van den Hurk, Brandur Hendriksson och Mix Diskerud som offensiva mittfältare, och Gigovic och Abubakari som sittande. U 19-landslagsmannen Casper Widell fick förtroendet som mittlås bredvid Martin Olsson, som lyckligtvis förlängde kontraktet igår.
Matchen inleddes lite avvaktande av bägge lagen som försökte etablera ett ordnat passningsspel, utan att lyckas nämnvärt. Det blev bättre från bägge håll efter ca fem minuter. I sjätte minuten sköt förre HIF-spelaren Moro, nu i Mjällby, strax över, och i anfallet efter var van den Hurk på väg igenom men fastnade på en försvarare. Nu böljade spelet friskt åt bägge håll en period, och var mer välorganiserat. HIF lyckades hålla bollen inom laget längre perioder. Gigovic verkade ha en fri roll som offensiv mittfältare ihop med Diskerud, Hendriksson och Abubakari spelade defensiva, och Rasmus Jönsson spelade närmast van den Hurk som targetplayer. HIF skapade ett par hörnor och kom in i boxen några gånger, utan att komma till några avslut. Spelet var ganska jämnt men jag hade ändå en positiv känsla. De rutinerade spelarna Olsson, Diskerud och Abubakari dirigerade spelet och laget var rörligare och mer sammanhållet än tidigare. Mjällby var dock snabba i sitt omställningsspel och skapade ett par anfall på kontringar. HIF saknade emellertid löpstarka kantspringare som drog isär Mjällbys försvar, så jag undrade om inte Max Svensson eller Alexander Timossi skulle komma in i paus. I 41:a minuten var det mycket nära 0-1 men Lindegaard gjorde en fin parad på en nick. Mjällby dirigerades skickligt av sin huvudtränare, HIF-ikonen Marcus Lantz.
Som om Olof Mellberg hade läst mina tankar satte han in både Max Svensson och Alexander Timossi, samt Alhaji Gero i paus. De ersatte Brandur Hendriksson, Anthony van den Hurk och Rasmus Jönsson. Men som så ofta tidigare hände det som inte fick hända direkt. Adam Eriksson missbedömde ett inlägg, och bollen slogs in på mål där Moro av alla kunde stöta in ledningsmålet till 0-1 för Mjällby. Släkten är värst heter det. Efter baklängesmålet försökte HIF att lyfta upp spelet. Man fick lite press i anfallszonen och vaskade bl a fram två hörnor, men samtidigt tappade man tempo i passningsspelet på mittplan. I den 58:e minuten kom HIF:s vassaste målchans när Timossi tvingade Mjällbymålvakten till en fin parad på en konstspark. I den 64:e minuten blev Tsouka varnad efter en kapning när han själv hade tappat bollen. I 68:e minuten sköt Martin Olsson ett hårt pressat skott som målvakten inte hade några problem med. HIF hade förtvivlat svårt att komma in i boxen, utan rullade mest runt ganska ineffektivt, och slog mycket långbollar. I stället var Mjällby nära 0-2 på ett par vassa kontringar. Tyvärr återföll HIF nu i samma dåliga spel som mot Varberg och Kalmar. Gero skapade en halvchans i 78:e minuten och sköt utanför. Gigovic var dock centimeter från att kvittera på övertid men målvakten gjorde en jätteräddning på hans närskott. Mjällby vårdade bollen bättre och hade inga problem att plocka ner HIF:arna. Andra halvlek var ett rejält magplask av hemmalaget och Mjällby vann rättvist med 1-0.
Matchfakta:
HIF-Mjällby 0-1 (0-0)
Mål HIF:
Mål Mjällby: Mamodu Moro
Varningar HIF: Tsouka, Abubakari
Byten HIF: van den Hurk, Jönsson, Hendriksson ut, Gero, Svensson, Timossi in (45), Abubakari ut,
Sjöberg in (84)
Spelarbetyg:
Anders Lindegaard 3 Ravy Tsouka 2 Casper Widell 2 Martin Olsson 3 Adam Eriksson 2 Mohammed Abubakari 3 Brandur Hendriksson 2 Armin Gigovic 2 Mix Diskerud 3 Rasmus Jönsson 2 Anthony van den Hurk 1 Max Svensson 1 Alhaji Gero 2 Alexander Timossi 1
Lämna ett svar