HIF möter sitt ”restlager” i litet derby

Onsdagens motståndare Halmstad BK har ett försvar som kan beskrivas som HIF:s restlager. Bland backarna i truppen har tre ett förflutet i HIF. Andreas Landgren, Christian Järdler och Fredrik Liverstam har alla spelat i Helsingborgsklubben under 2000-talet.  

 

Vilken eller vilka av de tre som finns med när HBK nu får besök av HIF på Örjans vall får vi väl se. Fredrik Liverstam har funnits med i uppställningen de senaste matcherna av vad jag har kunnat utläsa, däremot inte de båda andra. Orsaken känner jag inte till. Däremot har jag noterat att Andreas Landgren gav HBK en av årets hittills ganska få segrar då han gjorde segermålet 1-0 mot Öster.

Däremot vågar jag med bestämdhet hävda att ingen av de tre skulle platsa i dagens HIF, där förre HBK-aren Peter Larsson är ett av de starkaste korten.

Halmstad BK tillhör de klassiska klubbarna i svensk fotboll , men nu är det 13 år sedan laget vann allsvenskan senast. Allra bäst var de på 1970-talet då de tog två av sina fyra allsvenska titlar.

För min generation förknippas HBK för alltid med en av landets största fotbollsprofiler, i ledargenren, genom alla tider. Det var Stig som värvade succétränaren Rod Hodgson, vilket resulterade i SM-guld. Och det var Stig som, efter att klubben åkt ur allsvenskan, fixade Stuart Baxter som tränare, vilket resulterade i att klubben kunde återvända till högsta serien. Samme Stuart som 1968 värvades som spelare till HIF och som så sent som 2006-2007 var tränare i samma klubb.

Jag slår vad om att många Halmstadsbor säger i dag att ”det var bättre på Stigs tid”. Och de har ju faktiskt helt rätt. Hela fotbolls-Sverige  undrade 2011 vad HBK höll på med?

De flesta av oss har i färskt minne HBK:s storsatsning på spanjorer då. Det började med tränaren Josep Clotet Ruiz och fortsatte med att klubben fick låna tre spelare från Real Madrid.

Lite intressant onekligen att lilla HBK kunde få spelare från en av världens största klubbar, i världens mest framgångsrika fotbollsland under senare år Visserligen i reservlaget Real Madrid Casillas, men ändå. Vad de fick var emellertid spelare som inte ens höll allsvensk klass vilket uppdagades ganska snabbt. De tillförde knappast klubben något annat än bekymmer. Ett par av dem hade svårt att anpassa sig i Sverige. Och en av dem, Raul Ruiz, blev i sin sista match (mot HIF) så arg att han kastade sin HBK-tröja på marken innan han rusade in i omklädningsrummet.

När spanjorerna lämnade låg HBK sist i tabellen.

Och i fotbolls-Sverige antingen hånlog man åt fiaskot, eller kände medlidande.

Nu ligger HBK också i bottenskiktet, men har i de två senaste matcherna lyckats plocka fyra poäng, av vilka en kom efter oavgjort mot topplaget Elfsborg och de tre mot bottenkonkurrenten Syrianska.  I Halmstad ser man det som en uppåtgående form.

Jag är dock övertygad om att HIF kommer att bryta den trenden och ta en klar seger, trots bortaplan och trots att May Mahlangu är borta.  Om man ska försöka se något ljust med Mays olyckliga skada så var det att den kom några dagar innan matchen så Roar & Co haft tid på sig att fundera över hur han bäst ska ersättas.  Mitt tips är att Atta får förnyat förtroende och bildar innermittfält tillsammans med Gashi. Oavsett vilken uppställning Roar väljer ska det bli seger och återtagen serieledning.

Men när serien är avslutad hoppas även vi HIF-are att HBK ska ha klarat kontraktet så vi kan mötas även nästa år i allsvenskan. Det är ju som ett litet derby.