Så satt jag nu äntligen där på ett fullsatt Olympia bland drygt 16000 åskådare, med den där smygande euforiska känslan i magen.
Visst har jag upplevt många extremt betydelsefulla HIF-matcher genom åren. Matcher där vi vunnit Allsvenskt guld, matcher där vi tagit steget tillbaka till Allsvenskan efter mer än 20 års ökenvandring i lägre serier, internationella matcher, skånederbyn mot Malmö FF och mot Landskrona BOIS, kvalmatcher, och ångestmatcher där vi varit på väg att ramla ur Allsvenskan m fl m fl.
Men en så hajpad match med så mycket känslor och förväntningar, med så mycket drömmar och magi, och med så mycket framtidshopp, som kvällens möte mellan HIF och Norrby IF från Borås, tror jag inte att jag någonsin har upplevt med mitt HIF.
Nya Olympia byggdes med en stor ekonomisk insats av Helsingborgs stad, som äger arenan, medan HIF är hyresgäst. Arenabygget har med rätta varit ifrågasatt. Det finns starka argument för att de fondmedel som kommunen finansierade bygget med, kunde använts till annat som kommer stadens medborgare till del på andra sätt än elitfotboll gör.
Jag kan dock köpa den satsning som gjorts med bygget av Olympia, under förutsättning att alla klubbar som vill har samma möjligheter att hyra in sig, att det ordnas konserter etc för att få in pengar, men framförallt om HIF sköter sina ekonomiska mellanhavanden med kommunen utan anmärkningar, och ser till att bygga ett lag som kan etablera sig i Allsvenskans toppskikt mer permanent.
Den magiska känslan av eufori som jag kände på Olympia i kväll, bottnade bl a i att detta är första gången vi får uppleva vår nya arena fullsatt. Inramningen kunde inte vara bättre. Stämningen var på topp i sommarsolens sken och supportrarna på Södra stå var på sitt bästa humör. Talkörerna avlöste varandra rytmiskt och taktfast och tifot som hedrade hemvändarna Andreas Granqvist och Rasmus Jönsson höll hög internationell klass.
Nya Olympia är vår borg där vi ska stötta vårt rödblåa lag på resan tillbaka till den nivå man hade 2010-2115 när vi var Sveriges bästa lag.
Efter en svajig vårsäsong där HIF på det stora hela haft bra flyt resultatmässigt, men där spelet har varit mycket upp och ner, har nu de flesta som följer laget en känsla av trygghet. Värvningarna av en av världens två bästa mittbackar Andreas Granqvist, med bl a 77 A-landskamper och tio år som proffs, av den andre flyktade HIF-sonen Rasmus Jönsson med sju år som proffs, och 2 A-, 23 U 21-, 15 U 19- och 2 U 17-landskamper, samt av BOIS-spelaren Thierry Zahui, sticker verkligen ut, och innebär med rätta högt ställda förväntningar på framgång.
Nu får vi bara inte missa att gå upp till Allsvenskan i år. Men för att klara den mål-sättningen får laget och tränarna aldrig tro att en enda match är vunnen i förväg. Man måste ha inställningen att varje match kräver en optimal insats av samtliga spelare, en ödmjukhet och respekt för motståndarna, och framförallt ett starkt självförtroende och en trygghet i sitt eget grundspel.
Visst såg det riktigt bra ut mot Jönköping senast där laget spelade mycket bra nästan hela matchen. Backlinjen höll ihop, samtliga spelare jobbade hårdare än tidigare, och framförallt fyllde Rasmus Jönsson den roll laget saknat under våren. Han höll fast bollen på motståndarnas planhalva, och han styrde och ställde med Jönköpingsspelarna som i frustration var tvungna att sparka ner honom för att han skulle släppa bollen.
Men Norrby är ett annat lag och kvällens match kräver en minsta lika bra arbetsinsats från början till slut.
Spelet i kvällens match började avvaktande i ca fem minuter innan HIF tog tag i taktpinnen. Men redan i tredje minuten hade Darijan Bojanic visat prov på sin fantastiskt känsliga passningsfot när han spelade Moro fri på djupet så att han nästan rann igenom.
I sjätte minuten skapade Bojanic och Adam Eriksson ett av många fina anfall på vänsterkanten, där Adam spelade till Rasmus Jönsson som nickade på målvakten. Så i nästa minut, den sjunde, gjorde Rasmus Jönsson 1-0 till HIF med ett drömmål när han lyfter in bollen i bortre krysset, efter ett pass från Bojanic.
Därefter jämnades spelet ut och Norrby tilläts sticka upp i flera farliga kontringar. Mellan tionde och femtonde minuten skapade Norrby ett par halvchanser med bra passningsspel och skott utifrån som kunde lett till ett kvitteringsmål. Det var rörigt i HIF:s försvar flera gånger och Pär Hansson gjorde ett par räddningar.
Sen lyfte HIF upp spelet igen och tog tag i det höga presspelet på mitten. Bojanic briljerade med sin fantastiska passningsfot och frispelade växelvis Rasmus Jönsson och Max Svensson i mitten, Moro till höger, och Adam Eriksson och Bjarnason till vänster.
I 28:e minuten kom Bjarnason fri i vänsterytterposition, slog en tunnel på en Norrbyback och sköt ett håret skott som målvakten räddade.
HIF dominerade kraftigt under en kvart även om Norrby aldrig var ofarliga i sina omställningar. I 37:e minuten gjorde Pär Hansson en fin räddning på ett tungt skott utifrån. Strax därefter täckte en HIF:are ett nytt skott till hörna.
HIF skapade ett par vassa chanser de sista tio minuterna av första halvlek. Bl a sköt Rasmus Jönsson ett hårt skott strax utanför stolpen, och Adam Eriksson sprang sig fri till vänster, rullade in en boll framför mål som någon HIF:are borde hålla sig framme på.
Det som imponerade mest på mig i första halvlek var Bojanics passningsspel, och hans samspel med Adam Eriksson på vänsterkanten. Jag fick gåshud när jag ser vad dessa killar kan prestera när de kan spela ut i en trygg omgivning. Dessa två som nog har lidit mest av dåligt självförtroende när det gungat runt omkring dem.
Sen gjorde Rasmus Jönsson ett jättejobb, och Granqvist, Weberg och Abubukari var nästan felfria i defensiven.
HIF spelade väldigt avvaktande de första tio minuterna i andra halvlek och Norrby hade mycket boll. Det var nära 1-1 i den tredje i minuten när en passning in i mitten gick förbi anfallarna. Därefter tog man tag i det höga presspelet och skapade tryck på Norrby. Återigen glänste Bojanic med ett ett fantastiskt passningsspel och en underbar split vision. HIF kom nu i anfallsvåg efter anfallsvåg. Bojanic prickade foten på Charlie Weberg med en hörna. Skottet gick strax utanför. Rasmus Jönsson och Max Svensson var nära att rinna igenom flera gånger. Men Norrby var farliga i sina kontringar.
HIF etablerade dock ett starkt tryck på Norrbys planhalva under en period och skapade många långa anfall. Så i 69:e minuten rullar Bojanic en hörna rakt på Muhammed Abubukaris högerfot, och han lyfter elegant in 2-0 i målvaktens högra kryss.
De sista tjugo minuterna håller HIF ställningarna och skapade ett par fina målchanser genom Rasmus Jönsson och Max Svensson, som var ytterst nära att bli helt rena med målvakten. Andreas Granqvist sköt ett tungt skott som målvakten räddade.
Sett till matchen som helhet spelade HIF mycket stabilt. Man kunde gjort ett eller två mål till, och hållit lite bättre koll på motståndarna i deras anfallsspel. Men det är bra att det finns förbättringspotential. Den stora behållningen är att det här laget jobbar stenhårt som ett lag, och att alla spelare nu har det självförtroende som vi alla vet att de besitter, när de kan spela ut hela sitt register i en omgivning med trygghet och understöd runt omkring sig.
Matchfakta:
HIF-Norrby IF 2-0 (1-0)
Publik: 16.089.
Målskyttar HIF: Rasmus Jönsson (7)
Muhammed Abubukari (69)
Byten HIF: Max Svensson ut Jonatan Larsson in (84)
Rasmus Jönsson ut Mattias Almeida in (91)
Spelarbetyg:
Pär Hansson 4
Anders Randrup 3
Charlie Weberg 4
Andreas Granqvist 5
Adam Eriksson 4
Muhammed Abubukari 4
Darijan Bojanic 5
Max Svensson 3
Mamudo Moro 3
Rasmus Jönsson 4
Andri Runar Bjarnason 3
Lämna ett svar