Elfsborg som varit tippade som seriesegrare i många år, dock inte i år, har gått upp i serieledning efter fyra raka segrar. Det enda lag som hittills lyckats besegra ”Ellos” (som vi brukar kalla dem) är, ja ni vet själv, givetvis HIF.
Visst är det något att glädjas åt och ett kvitto på att HIF är starkare än poängskörden hittills skvallrat om. Nu skiljer det inte så många poäng men varje seger är värdefull och jag var väldigt nöjd med insatsen senast. Det är bara att hoppas på att Conny och Peo, i fredagens match mot Mjällby, får samma fart på killarna och spelet som i andra halvlek senast mot dåvarande serieledarna Åtvidaberg.
Mjällby är ett lag som HIF har bra facit mot de senaste säsongerna och tänk vad skönt det vore om Tomas Sörum, som ju var framgångsrik i förra mötet med blekingarna, fick göra årets första mål. Ett mål och en assist blev det i höstas. Vi ser gärna en favorit i repris.
Erik Sundin har ju tidigare också visat att han kan göra mål mot Mjällby och för min del får killarna gärna bjuda på ett målkalas på fredagskvällen. Dessvärre har jag inte möjlighet att se matchen på plats utan tvingas till och med spela in den och kolla i efterhand?
Däremot kommer jag att finnas på Olympia mot AIK nästa onsdag och då hoppas jag att HIF gör det laget misslyckades med i förra årets allsvenska – nämligen sätta ”Gnaget” på plats.
Men nu gäller det alltså först Mjällby och det är ett lag som inte ska underskattas. Jag är i själva verket oerhört imponerad över MAIF som trots begränsade resurser lyckas så bra som klubben gör. De är verkligen ”kusinen från landet” som inte alls gör bort sig bland de stora klubbarna i städerna. Vi får återknyta bekantskapen med Markus Ekenberg, lagets veteran och profil som ju bara lyckats i den klubben. Hans sejour i HIF satte inga större spår som ni kanske minns men när han får på sig den gula tröjan blir han som en ny spelare. Mjällby saknar uppenbarligen inte heller förra årets målkung El-Kabir som de ersatt med en lirare som Göteborg ratade, nämligen ”Pärlan” Eriksson. Ännu ett bevis på att en spelare som inte fungerar i en klubb kan göra succé i en annan.
En kille som gjorde succé i HIF i förra omgången var Erik Sundin som gjorde motsvarande 25% av förra årets målskörd. (Och för er som inte är så matteintresserade kan jag förklara att han gjorde åtta i fjol och redan är uppe i två nu.) Han får gärna fortsätta göra mål tills kollega Sörum får fart på sitt målskytte. Eller det är kanske snart dags för Alvaro att komma in och börja näta? Vi får väl se.
En veteran som är en fröjd att skåda för varje HIF-vän är Mattias Lindström. ”Gubben” tycks bara bli bättre och bättre ju äldre han blir. Vilken underbar fighter han är.
Jag gläds också åt mittbacksparet Loret Sadiku (bilden härintill) och Wallid Atta som bara blir bättre och bättre ju mer samspelta de blir.
Sedan förmodar jag att ni noterat att Andreas Isaksson har problem med speltid i sitt klubblag vilket rimligen bör bädda för att Pär Hansson flyttas upp något pinnhål på Erik Hamréns ranking inför EM. Eller? Även om Pär hittills inte haft lika många tillfällen att glänsa som ifjol så är han väl fortfarande allsvenskans bäste målvakt?
Han får gärna hålla ett par nollor nu.
Snart är det dessutom dags för DERBYT. Men det får vi anledning att återkomma till.
Ellos, ja, just nu spelar de riktigt bra och påminner om HIF från förra säsongen. Jag tror Elfsborg äntligen fått en stabilitet genom bytet av tränaren. De blir en svår utmaning för vårt HIF även om vi tagit dem en gång redan.
Synd bara att sådana “glädjeämnen” som Mattias & samarbetet mellan Lorent & Atta får ta en paus idag – lite orolig just att det blir ändringar i försvaret för det har tagit lång tid att hitta rätt uppställning i år och det tror jag även är en förklaring att Pär inte känns lika “het” som ifjor så rädd att även om Isaksson ev. tappar i Hamréns ranking riskerar Pär att inte heller stiga…