HIF-Varbergs BoIS “Stabilt när HIF tog en Allsvensk skalp”

Det skulle varit Tvååker och Division 1-motstånd men blev Varbergs BoIS och betydligt tuffare. HIF imponerade dock och vann, fullt rättvist, med 2-0

Förändrad matchstart och, inte minst, mer kvalificerat motstånd. Rent vädermässigt var det perfekta förhållande när HIF inledde sin första, av två, match under det extra långa sommaruppehållet. Att det råder viss EM-feber i Europa märks även på biljettförsäljningen. HIF gjorde vad man kunde genom att skifta avsparkstid, och motstånd, men visst hade man väl hoppats på att kränga de 500 platser som fanns att tillgå. Drygt 100-talet personer på Olympia kan kännas klent, rent siffermässigt, men efter drygt 20 månader utan publik så var det ändå en behaglig syn att åter se åskådare i bänkraderna. Den 1 Juli kliver ju dessutom möjligheterna, till publik, upp ett snäpp och HIF har själv garanterat minst 3000 åskådare till höstpremiären, mot Akropolis, den 11 Juli.

Huvudtränare Lennartsson hade tagit ut drygt 20 spelare till matchen och känslan var att det skulle komma att luftas rätt rejält bland spelarna. Extra glädjande att bla Anthony van den Hurk och Dennis Olsson var tillbaka efter sina skadeperioder och att nyförvärvet, Benjamin Acquah, fanns med i truppen. Den “mytomspunna” afrikanen har tidigare figurerat i U21-laget men nu skulle vi istället få bevittna honom i den miljö han är tänkt för nämligen A-lagsspel.

HIF ställde upp med följande startelva:

Joelsson –  Landgren, Weberg, Tsouka, Bödvarsson – Hendriksson, Lundberg, Jönsson, Loeper – Svensson, van den Hurk

Varberg har haft en tuff inledning på Allsvenskan och ligger, inför omstarten, på en 14:e plats med två segrar. Men motståndarna kom med ett namnkunnigt lag som bla innehöll Robin Simovic, Oliver Stanisic och Albert Ejupi.

Anthony van den Hurk sparkade igång tillställningen och extra intressant skulle det bli att följa hans samarbete med Max Svensson på topp. Även lite förvånande att Kalle Joelsson tagit en startplats på bekostnad av Anders Lindegaard i målet. HIF skaffade sig omgående en dubbelhörna som dock inte resulterade i mycket mer än ett fint skott från Andreas Landgren.

De inledande tio minuterna präglades mycket av ställningskrig utan att egentligen skapa några direkta chanser. I den 13 minuten fick Wilhelm Loeper på ett stenhårt skott, strax utanför straffområdet, som Lukic, i Varbergsmålet, lyckades styra till en resultatlös hörna. Några minuter senare rann van den Hurk igenom men stoppades, med en fasthållning, som resulterade i ett bra frisparksläge. Max Svensson förvaltade möjligheten på bästa sätt genom att skruva in 1-0, till hemmalaget, i krysset. Fullt rättvist då HIF ändå visat mer offensiva intentioner än vad gästerna gjort.

I den 21:a minuten utökade HIF till 2-0 efter att Viktor Lundberg, med en lysande passning, frispelat Loeper som, i kamp med en försvarare, vinklade in bollen i det bortre hörnet. Spelet mattades något efter andra målet men rörligheten var god i hemmalaget som var de som stod för det mesta i anfallsväg. i den 40:e minuten fick HIF åter en hörna och denna gången hittade Brandur en fristående Andreas Landgren som, strax utanför straffområdet, fick på en rejäl träff som dock strök någon meter utanför Lukic vänstra stolpe.

i 43:e minuten ropade HIFarna på straff sedan Bödvarsson dragits ner i straffområdet. Dock föregicks det av offside och möjligheten till att utöka ledningen, ytterligare, uteblev. 2-0 efter första halvlek imponerar. Inte minst sett till motståndet även om Varberg, under halvleken, kommit upp i någon högre nivå

Fem konstaterande från första halvlek:

• Max är ständigt spelbar, hugger på allt, och verkar börjat hitta formen
• Loeper slutar aldrig springa och verkar ha en imponerande arbetskapacitet
• Lundberg levererade fler fina, offensiva, passningar till sina medspelare
• Försvaret var stabilt under ledning av Weberg. Charlie lär ge Granen en rejäl match, om speltid, när vår lagkapten återvänder från EM-trippen
• Bödvar Bödvarsson ligger inne med samma frilla som Adam Eriksson. Så ibland, men bara ibland, får man lite nostalgiska vibbar på vänsterkanten

Andra halvlek inleddes med en del byten. Joelsson utgick till förmån för Lindegaard, Adam Kaeid, Benjamin Acquah, Vladislav Kreida och Casper Widell ersatte Tsouka, Loeper, Brandur och Rasmus Jönsson. Med andra ord ett, nästan, till hälften nytt lag. Självklart drar nyförvärvet Acquah till sig ett visst intresse och han presenterade sig genom att ta ett gult kort redan efter tre minuter av halvleken. Strax innan hade inbytte Kaied fått sig en rejäl smäll vid sidlinjen och tvingades byta redan innan matchminut 50. I hans ställe kom Noel Mbo in samtidigt som ynglingen haltade betänkligt

Vad Jocke Persson sagt till sitt gäng i pausen låter vi vara osagt men Varberg inledde halvleken lite piggare än vad man fått se under de första 45. Även motståndarna hade gjort en del skifte i pausen vilket bla innebar att den förre HIFaren Tashreeq Matthews klivit in i anfallet. I den 60:e minuten tömde så Persson sin bänk och skickade in en handfull fräscha spelare däribland Robin Simovic som, inför säsongen, vände hem till Sverige efter några år utomlands

Sakta men säkert jämnade dock HIF ut spelet. I den 64:e minuten hade Lundberg gjort sitt och Dennis Olsson, som varit skadad stora delar av vårsäsongen, kom in i hans ställe. 67:e minuten var Varberg ytterst nära en reducering men Matthews skott tog stenhårt i stolpen. Fem minuter senare gjorde Lennartsson ytterligare byte när Bödvarsson, och van den Hurk, fick ge plats till Assad Al Hamlawi och Emil Hellman.

Varberg fortsatte att hålla i det offensiva spelet och HIFs anfall blev mer lätträknade. I den 76:e minuten nådde Simovic högst på ett inlägg men nicken gick över Lindegaards mål. Strax därefter klev även Max Svensson av och Alhadji Gero ersatte. Därmed hade även Lennartsson tömt sin bänk för kvällen.

HIFs anfallsförsök, under andra halvlek, lös med sin frånvaro och ju längre matchen led så tog Varberg över spelet. Några riktigt farliga målchanser, förutom någon nick och något skott, skapade inte bortalaget. Med matchen sista spark kunde dessutom Andreas Landgren utökat ledningen så kvällens resultat var fullt rättvist. HIF tar en viktig, inte minst utifrån självförtroendet, skalp mot Allsvenskt motstånd. I ärlighetens namn så var det aldrig någon fara på taket utan i kväll var HIF det bättre laget vilket lovar gott inför framtiden.

Fem konstaterande från andra halvlek

• Det är aldrig bra med för många byten utan rytmen försvinner
• Det stabila försvarsspelet höll i sig, trots att Varberg var mer på hugget, under andra halvlek.
• Charlie Weberg fortsätter att imponera och är, i nuläget, klubbens främsta försvarare
• HIF visar upp en imponerade rörlighet och alla spelare tar sitt ansvar – såväl offensivt som defensivt
• Laget tar en odiskutabel seger mot ett, på pappret, bättre motståndare. I dag var det kul att vara HIFare

Närmast väntar danskt motstånd för HIF. Det är nämligen Fremad Amager som kommer till Olympia på söndag för uppehållets andra, och sista, träningsmatch

Senast HIF spelade, inför publik, på Olympia var 2 November 2019. Då var Elfsborg på besök inför 5556 åskådare. Den svaga publiksiffran kan förklaras med att klubben säkrat det Allsvenskan kontraktet och, således, inte hade mer än äran att spela för