HIF vek ner sig mot GAIS och förlorade med 1-0

HIF presterade som sämst i måste vinna-matchen mot bottenlaget GAIS, och föll med 1-0 när det gällde som mest.

HIF kunde närma sig Sundsvall som bara fick en pinne mot Brage i söndags, om man besegrade GAIS i kvällens match på Olympia. GAIS som hade tre raka förluster, och som var allt mer förankrade i botten kämpade för sin överlevnad i superettan, medan HIF var tvungna att vinna för att inte få kliva av tåget mot allsvenskt avancemang. Så bägge lagen hade enormt mycket att spela för på Olympia i kväll.

I startelvan spelade Anders Lindegaard, Andreas Landgren, Ravy Tsouka, Casper Widell, Bödvar Bödvarsson, Brandur Hendriksson, Rasmus Jönsson, Adam Kaied, Benjamin Acquah, Wilhelm Loeper och Anthony van den Hurk. Bödvarsson var tillbaka från avstängning, och Casper Widell fick oväntat chansen från start i stället för Charlie Weberg. GAIS inledde starkt och pressade tillbaka HIF. Göteborgarna fick tre hörnor mot ett virrigt HIF-försvar på de första fyra minuterna, och vid den tredje hörnan glömde HIF-arna helt bort markering på två GAIS-anfallare framför Lindegaard, så att en helt ren Simon Alexandersson kunde nicka in 1-0 för bortalaget. Som i så många tidigare matcher stog HIF och sov i matchinledningen. De första tjugo minuterna var det inte mycket som tydde på att HIF ville vinna den här matchen, man lyfte upp spelet i perioder men hade väldigt svårt att organisera sig.

GAIS kunde ganska enkelt avväpna HIF:s fåtaliga anfallsförsök, som mest bestod av att man som vanligt rullade runt bollen i sidled och bakåt. Det var många bolltapp, slarvigt passningsspel, lågt tempo och dålig rörlighet inom laget. Frågan är varför HIF faller in i den här ineffektiva lunkfotbollen gång på gång. Det raka svaret är att man saknar naturliga ledargestalter i laget. Brandur och Rasmus som ska vara spelfördelare var långsamma, obeslutsamma och slog många felpass. HIF:s första hörna kom i den 36:e minuten. Bollen hamnade till slut hos Brandur som tryckte av ett tungt skott strax utanför. Längre än till ett par hörnor och några svaga avslut, kom inte ett HIF utan vinnarskallar i laget, i den första halvleken. 1-0 till GAIS var inte orättvist.

HIF inledde den andra halvleken optimistiskt, och försökte anfalla på högerkanten med Kaied och Loeper. Men inläggen centralt fastnade i GAIS-fösvaret som var kompakt. I den 55:e minuten kortpassade sig Brandur och Kaied snyggt igenom i straffområdet, men målvakten gjorde en fin räddning på Brandurs avslut. Landgren fick gult kort i den 57:e minuten efter en kapning. Rasmus Jönsson fick ett läge strax utanför  straffområdet men sköt utanför. HIF slarvade fortsatt med passnings-spelet och tappade bort för många bollar. Nu var spelet mest förlagt på GAIS planhalva, men HIF skapade inga vassa målchanser.

GAIS gjorde ett par byten för att kunna flytta fram sina positioner. Widell blev varnad i den 67:e minuten. Supportrarna på södra stå var de mest aktiva HIF:arna och höll trycket uppe. HIF skapade allt längre anfall och behöll bollen på GAIS planhalva, men hade förtvivlat svårt att hitta vägar igenom motståndarnas försvar. Weberg och Lundberg ersatte Landgren och Jönsson i den 65:e minuten. I den 80:e minten ersattes Loeper av Dennis Olsson. Trots att HIF spelade för ett allsvenskt avancemang kom man inte alls upp i nivå, och var i stället förvånansvärt omständiga och ineffektiva när man var tvungna att vända matchen. Van den Hurk fick ett friläge i den 89:e minuten men GAIS-målvakten gjorde en ny fin räddning.

Tyvärr fick vi se ett HIF som vi sett under större delen av året, ineffektivt, slarvigt, omständigt och med lågt bolltempo. Man vek ner sig mot GAIS på hemmaplan, och föll med 1-0 när det gällde som mest. HIF har inte den mentala förmågan att dominera matcher eller vända ett spel som går i stå. Därför får man med största säkerhet spela ännu ett år i superettan.