När jag hörde att Joe Baffo (bilden) fick äran ett ersätta skadade Loret Sadiku i U21-landslaget visste jag inte om det var ett bra eller dåligt besked. Och det vet jag inte förrän matchen är spelad.
För Joe var det naturligtvis lika roligt att bli uppmärksammad som det var tråkigt för Loret att tvingas avstå.
Men ur ett HIF-perspektiv är jag mer orolig. Vad händer om Joe fyller på den redan alltför långa skadelistan i backlinjen? Det vill säga om han skulle råka bli skadad i landskampen.
Sådant händer ju dessvärre, precis som i andra matcher.
HIF:s största elände i år och en starkt bidragande orsak till den alltför blygsamma tabellplaceringen är, enligt min uppfattning, alla skador i backlinjen. Hur många matcher i rad har tränarna (det gäller både nuvarande team och det föregående) kunnat välja precis den fyrbackslinje de skulle vilja?
Wallid Atta var länge det nyförvärv som jag skattade högst och han höll inte bara rent i försvaret utan stack ju upp och gjorde mål vid flera tillfällen. Sedan blev han skadad. Loret Sadiku har verkligen blommat ut och gjort flera kanonmatcher, de flesta som mittback. Men även han hamnade på skadelistan.
Det går ju att fortsätta uppräkningen men det känns ganska meningslöst, alla som följer HIF vet ändå hur det sett ut.
Tyvärr försvann väl guldchanserna efter de två senaste stockholmsbesöken, även om de mest obotliga optimisterna kanske fortsätter hoppas.
Själv skulle jag bli överlycklig om HIF kunde bryta trenden efter fem raka förluster (inklusive Celtic-matcherna) och nu börja vinna i allsvenskan igen. Gärna återstående matcher.
Då kunde vi, likt Bajens fans, börja hoppas på en andra- eller tredjeplats. Hammarby har ju tio poäng upp medan HIF ”bara” har åtta upp. Så omöjligt är det inte.
Att sätta Malmö på plats i derby vore också oerhört skönt. De babyblå blev lite för kaxiga efter vårens seger, som i och för sig var odiskutabel. De gjorde väl sin bästa match på många år då?
Men nu under landskampsuppehållet hoppas jag verkligen att alla skadade spelare frisknar till så att Åge och Stefan kan välja fritt ur truppen och ta ut det lag de verkligen vill i nästa omgång. Och att det kan fortsätta så under hösten.
Peter Larsson visade redan i sin come-back att han blir en oerhörd tillgång. Om han sedan får Wallid eller Loret som innerbackskompis återstår att se. Vad jag vill är bara att tränarna ska få ta beslutet – inte doktorn!
När nu Helsingborgspubliken för första gången på ganska länge får chansen att se svenska landslaget så kommer blågult med all sannolikhet utan sin största stjärna. Det är lite trist tycker jag. Men att Zlatan skulle riskera sin skadade fot för en träningslandskamp vore väl lika osannolikt som att Fredrik Ljungberg skulle göra come-back i en sådan match…
Det är inte ofta man saknar före detta MFF-are på Olympia men det här skulle kunna vara ett sådant tillfälle. Kina känns ju inte precis som någon publikmagnet så han hade kanske dessutom behövts för att höja publiksiffran. Men på den punkten kanske jag har fel?
Att Loret åkt på skador är inte helt överraskande då han gått upp en nivå i belastning med spel på såväl allsvensk som landslagsnivå, så att en reaktion kom där inte så förvånande.
Inte heller Atta som redan när han kom hade sviter av tidigare skador och sen efter Åtvidaberg var borta ett tag för att återkomma nyligen och sen dess sällskapa Erlend som är det största frågetecknet: har inte läkarvetenskapen kommit längre så en klämd nerv går att åtgärda??
Sen ang. försvara guldet så tror jag det tåget gick redan efter Elfsborgsmatchen där om man vunnit matchen både mentalt & poängmässigt kännt man haft kontakten, men visst var båda förlusterna mot DIF & AIK spiken i kistan så att säga – och då kändes det ändå som det offensiva spelet mot Celtic samt första 45 mot Elfsborg visade vad rödblått kan i sina bästa stunder och gjorde att man hoppades mycket på dessa 2 Råsundabesök…