Idag för ett år sedan hade HIF inlett allsvenskan med två raka segrar. I premiären besegrades Brommapojkarna och i andra omgången, som spelades inför tomma läktare, togs andra raka trepoängaren mot Djurgården.
I år får vi vänta ytterligare nästan tvåveckor på första seriematchen och därför kändes det lite speciellt med lördagens Supercup-final. Som vi har längtat för att få en riktig indikation på hur starkt årets HIF är. Att laget gått som tåget (nej, inte SJ, snarade Bundesbahn) i träningsmatcherna är en sak, men att göra det i en tävlingsmatch är en helt annan sak. Och även om varken MFF eller HIF högprioriterade Supercupen så ska ingen inbilla mig att något av lagen var särskilt intresserade av att förlora. Därför kändes segern oerhört skön.
Allsvenskan är i år lite speciell eftersom de allra flesta lagen är nästintill intakta jämfört med fjolåret. Det är nästan bara Elfsborg som skaffat lite förstärkningar av mera namnkunnigt slag, men i övrigt har det mest handlat om att skaffa någon ersättare här och där. Syrianskas nyförvärv har möjligen förstärkt f d Superettanlaget något men de är inga namn som skrämmer motståndarna.
Av topplagen är det egentligen bara Elfsborg som borde få ett lyft av nyförvärven. Men inte ens där tror jag att det räcker för att utmana HIF, MFF och Örebro i toppen. Vi fick ju en fingervisning i helgen då ÖSK besegrade Elfsborg, även om den matchen inte blev någon riktig värdemätare eftersom boråsarna fick en man utvisad i inledningen.
Däremot tackar vi för att de allsvenska tränarna sätter press på Magnus Haglund och hans lag genom att tippa dem som blivande svenska mästare. Alla vill ju slå favoriterna så bara det gör att trycket på Elfsborg blir lite tuffare. Det är en situation klubben befunnit sig i de senaste åren och vi har ju sett hur det har gått!
Men åter till HIF, som är ju det viktigaste för oss på den här sidan.
Jag är övertygad om att Conny Karlsson och övriga i ledarstaben är nöjda med vad de såg i lördags. Lika övertygad är jag om att Rachid och Mattias Lindström är mindre nöjda med att inte ta plats i startelvan.
Saknaden av Marcus Lantz kanske blir lika liten som saknaden av Henrik Larsson var förra året? (Detta inte sagt för att förringa någon av de båda storspelarnas kvaliteter.)
Att spelare kommer och går är ju normalt i idrottsvärlden och hur stora stjärnor de än är/var så är nästan ingen oersättlig.
HIF hade uppenbarligen klart för sig redan tidigt under förra hösten att laget 2011 skulle byggas utan Marcus Lantz och när man vet förutsättningarna är det alltid lättare att rätta sig efter dem.
Conny har ju ytterligare sparkapital på bänken utöver de båda nämnda. Vi är många som är nyfikna på när Simon Thern gör allsvensk debut!
Nu kommer HIF i år att få en riktigt svettig inledning på allsvenskan. Kanske är det en fördel att få möta “guldfavoriterna” Elfsborg redan i hemmapremiären? IFK Göteborg borta i andra omgången kommer garanterat också att bli en tuff match, även om ”Änglarnas” lag inte är så skräckinjagande i år. Under april ska också en bortamatch mot Örebro klaras av och den blir förmodligen ännu värre.
Jag skulle tro att vi efter de fyra omgångarna i april (där ingår även en hemmamatch mot Syrianska) har fått ett klart besked om HUR starkt HIF är 2011.
Förra året tog laget 10 poäng på de fyra första matcherna, med oavgjort mot Trelleborg som enda poängmissen. Och därefter radades segrarna upp.
Det kan bli en lika stark inledning i år och kanske en ännu bättre fortsättning?
Onekligen en intressant inledning på årets allsvenska med först en titel i en pseudo-aktig cuptillställning men en titel är alltid en titel och med tanke på förra årets “race” i guldkampen med MFF extra viktigt att vinna första drabbningen med dom!
Sen tror jag att premiären kan bli lurig för man har ingen uppfattning om Mjällby är lika starka i år och hur statusen på Strandvallens plan är…
Änglarna & Elfsborg har vi god statistik på så känns inte så oroande som “spöket” ÖSK men vi bröt ju många dåliga trender förra säsongen så hög tid jaga bort Kronblomspöket också -:)