“Jag for upp, som skjuten ur en raket, från bänken och jublade – utan en tanke på var jag befann mig!”

Den 14 juli 2002 gjorde jag något som jag troligen inte skulle våga göra idag. En god vän hade bjudit med mig på en allsvensk match där våra respektive favoritlag skulle mötas, Matchen skulle spelas på anrika Stockholms stadion med Djurgården som hemmalag.

Min gode vän, Peter R Meyer (hyfsat välkänd TV-producent som bland annat producerade Lennart Hylands allra sista Hörna, vilken sändes i TV3), var Djurgårdssupporter och naturligtvis hade han köpt biljetter till oss på den sittplatsläktare som var till bredden fylld med likasinnade. Som HIF-are kände jag mig förstås lite ”ensam” men brydde mig inte så mycket. Den HIF-årgången var hyfsat stark så jag litade på att ”di röe” skulle ge Djurgården en rejäl match.

Och i det fick jag rätt.

Hemmalaget hade visserligen ett knappt spelövertag och något mer bollinnehav, men HIF stod emot bra och första halvlek slutade mållös. Både Peter och jag var nöjda så långt. Möjligen var han något mer nöjd eftersom han räknade med att hans lag skulle utnyttja övertaget och avgöra i andra halvlek. Andra halvlek hann dock nätt och jämnt börja när Alvaro Santos fick på en kanonträff och gav ”oss” ledningen. Jag for upp, som skjuten ur en raket, från bänken och jublade – utan en tanke på var jag befann mig!

Ni kan ju själv räkna ut vad som hade hänt om motsvarande situation hade inträffat idag. Men Djurgårds-supportrarna bara tittade på mig och undrade möjligen om jag hade en skruv, eller två, lös! Peter blev lite nervös men förklarade för mig att hans lag skulle vända eftersom det var gott om tid kvar.

Min glädje varade i en knapp kvart. I 59e minuten slog Andreas Johansson in kvitteringen. Och nu var det hemmasupportrarna som flög upp ur stolarna, men jag satt ner och svor. Eftersom matchen slutade 1-1 blev vi båda ganska nöjda. Jag blev senare år lite extra nöjd att vi såg matchen i Stockholm. När Djurgården, ett par månader senare, gästade Olympia så vann nämligen stockholmarna med 3-1. Även den gången gjorde för övrigt Alvaro HIFs mål. Men då räckte det inte till poäng.

Att man kan ha vänner som håller på ett annat lag är ju inte så ovanligt, men jag tror att det är vanligare om man tillhör min generation. Måste erkänna att under senare år har jag undvikit att åka och kolla HIFs matcher mot AIK och Djurgården i Stockholm. Däremot såg jag mötet med Hammarby på Tele2 Arena i höstas, tillsammans med två kompisar/kollegor som är Bajen-fans. För övrigt kan jag erkänna att jag kom att tänka på Stadion-matchen eftersom Peter R Meyer gick bort året därpå, vid bara 53 års ålder.

Har du själv en speciell en speciell HIF-match som etsat sig fast i minnet? Skicka in din berättelse till oss på kontakt@alltomhif.se så väljer vi ut, och publicerar, några av de främsta bidragen

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!