Först en målchansutvisning, sedan en befarad muskelbristning på Ardian Gashi och Arnór Smárason fick en känning i låret. Tre tunga tapp för HIF men det bäddade för Alexander Achinioti-Jönsson.
Foto : Bjarki Tordarson
“Det gick lite snabbt, jag hann knappt tänka. Men jag hann inte bli nervös heller, det var bara att gå in och köra.” säger den unge mittfältaren till Helsingborgs Dagblad. Och snabbt har det gått för AJ som han kallas. Tanken var att han skulle lyftas upp till Akademilaget från U17-laget i år. Men så kom Andreas Landgrens knäskada och Roar valde att flytta upp 18-åringen till A-laget.
“Jag hade en plan att han skulle upp akademilaget under våren men eftersom han har samma egenskaper som Landgren, han är en fysisk tvåvägsspelare, så tog jag upp honom. Dessutom är han lite längre än de andra och skiljer sig åt på det sättet.” säger Roar till HD.
Alexander “AJ” Achinioti-Jönsson säger att det var en kul uppgift att få, men att han inte hann få så mycket instruktioner före halvtidsvilan. Han tyckte att uppgiften passade honom. “En sådan här match kan ändå passa mig. Jag springer mycket och är fysisk, inte den mest tekniske mittfältaren men löpstark. Sedan har man inget annat val än att ta för sig.” säger han och medger att steget från U17 till Allsvenskan är stort, spelet är mer fysiskt på A-lags nivå.
Roar står nu inför att komma till ett Skånederby med stora hål i startelvan. Calle Johansson är borta, hur det är med Gashi är inte klart än och Smárason får man också vänta och se med. Men att coacha ett allt yngre lag är inget som oroar Roar. “Men det handlar mest om att de är trygga i sina roller och att de vet hur vi spelar. Och det ingår i den generationsväxling som finns Helsingborg. Ge oss lite tid – när vi summerar året kanske X antal unga HIF:are har slagit igenom i allsvenskan.”
Förra sommaren gjorde Allt Om HIF en intervju med AJ, den hittar du HÄR.
Lämna ett svar