Men ärligt talat tror jag att risken är minimal. I stället hoppas jag, liksom alla andra rödblå supportrar på att ÖSK och MFF ska dela på poängen. Oddsen för det är förstås inte så lysande eftersom inget av lagen hittills i år spelat särskilt många oavgjorda matcher, men det kan ändå vara dags nu. Om inte hoppas jag lite på ÖSK eftersom jag bedömer MFF som en värre konkurrent om guldet i det långa loppet. Saker och ting kan givetvis förändras med hänsyn till att det internationella transferfönstret är öppet ytterligare ett par veckor, så lag kan försvagas snabbt och oväntat. MFF verkar ju exempelvis vara på väg att tappa Guillermo Molins, även om inget är klart ännu.
I måndags kväll gjorde jag comeback på pressläktaren efter några års bortavaro. Det var ganska kul, inte minst för att jag fick gamle kollegan/konkurrenten Walle Holmberg, HD som bänkgranne. Vi har nog varit i yrket ungefär lika länge såvida jag minns rätt. Själv började jag på 1960-talet!
Ännu mer kul var det att träffa Conny och ett par spelare efteråt. Jag känner Connys fru Kerstin och hans svägerska Eva sedan min tid på NST i Ängelholm, men hade aldrig träffat succétränaren personligen förut.
Fantastiskt vilket jobb han gjort med HIF och vilken spark i ändan det blev på alla som ifrågasatte valet av tränare när det blev offentligt. Hoppas verkligen att han och laget håller hela vägen till målet! Med tanke på det svenska lagens insatser hittills i år i Europacupspelet ser jag att det behövs något nytt. Ikväll, onsdag, försvinner säkert både AIK och Kalmar. Sedan kan väl Elfsborg hänga med ännu en runda och det unnar jag Ellos-gänget. Alla framgångar för svenska klubbar gynnar svensk fotboll i stort.
Men nästa år vill jag alltså se HIF göra som jag gjorde i måndags – dvs come back.
Du är välkommen till oss för att se matchen om du vill.