Han kom inför årets allsvenska som en ung talang från TPS Åbo och skulle förstärka de regerande svenska mästarna Helsingborgs IF. Att konkurrera med Edman skulle bli tufft men Jere skulle bli en bra arvstagare på vänsterbacksplatsen. Men i takt med att Edmans skador höll honom borta från spel så gick den unge finländaren från klarhet till klarhet och är numera en given man i en startelva. Potentialen är stor och vi har bara sett början av sagan.
Jere, när och var började du spela fotboll?
Jag var fyra – fem år och började spela i min hemstad Åbo, i en klubb som heter TPS Åbo. Pappa körde mig till en träning en gång och sen har det bara fortsatt.
Hur är och var man på att fostra ungdomstalanger i Finland?
Jag tycker att man är väldigt smarta. TPS Åbo är väldigt kända för att satsa på sina egna talanger, är man väldigt duktig som junior kan man komma med i A-laget tidigt. Men man sätter ett högt värde på skolan, från klubbarnas sida, man måste ta tillvara på både skola och fotboll samtidigt.
På vilket vis skiljer sig den svenska och finska mentaliteten åt när det gäller att utveckla talanger?
Det är rätt lika, åtminstone hur det fungerar här i HIF med Filborna skolan och så, det är samma som vi har hemma i Finland.
Vad är din uppfattning om den finska högsta ligan. Hur hög klass håller den i jämförelse med allsvenskan?
Kanske hade HJK Helsingfors gjort det väldigt bra i allsvenskan. I den finska ligan har du tre – fyra lag som är bra och resten är okej. I Sverige är lagen mycket mer jämna och du har mer folk som följer ligan, så man får väl se allsvenskan som en bättre liga, helt klart.
Hur var det att som så pass ung flytta till ett helt nytt land?
Det var ganska lätt, klubben hjälpte mig väldigt mycket genom att fixa en lägenhet snabbt. Sedan är det lätt att flyga mellan Köpenhamn och Åbo och dessutom för ett bra och billigt pris. Mina föräldrar var här nästan varje helg för att hjälpa mig att komma till rätta i lägenheten med möbler och allt annat i början.
Bor du själv eller delar du boendet med någon?
Jag bor själv, men nu är min flickvän här i två månader och hälsar på.
Hur trivs du i staden Helsingborg?
Jag gillar den, det är bra att staden inte är för stor för då hade jag bara gått vilse. Det är lätt att hitta bra restauranger och till sommaren är staden helt fantastisk
Vad känner du är klubbens styrkor här i Helsingborg?
De sköter allting utanför fotbollen som boende, sponsorer och skola på ett utmärkt vis, det ger fotbollsspelarna möjlighet att bara fokusera på fotbollen och som spelare är det väldigt skönt.
Hur är det att ha Åge och Stefan som tränare med all deras gemensamma erfarenhet inom sporten?
Det har varit bra. Stefan ger en alltid tips och råd och ställer upp för en när man vill träna extra, då är han den som är där för dig. Åge vet om att unga spelare behöver mer tid på sig för att komma in i det och det förtroendet ger han till oss yngre.
Vad känner du själv att du har utvecklat under det första året här i klubben?
Framförallt den fysiska biten, vi arbetade väldigt hårt med det under försäsongen och det kändes väldigt jobbigt just då men nu när man varit i form under hela säsongen och man orkar spela 90 minuter varje match, trots det täta schemat som varit så känns det bra.
Fansen älskar dig här och har till och med tillägnat dig en egen ramsa, hur mycket betyder deras stöd? Både för dig individuellt och laget kollektivt.
Man får en extra ”boost” när de är med oss, de stöttar oss alltid i med- och motgång och man känner att man orkar de där tio procenten mer. Man kände det verkligen när det var derby och supportrarna sjöng här, då ville man vinna för dem.
Du representerar även det finska landslaget, minns du känslan första gången du kom med i ungdomslandslaget?
Ja, jag blev uttagen att spela Nordic Cup med de som var ett år äldre, det var oerhört kul. Andra uttagningen var mot Sverige faktiskt i ett dubbelmöte och där vann vi en match och förlorade den andra.
Hur är statusen på det finska landslaget nu?
Vi spelar en bra fotboll, vi har en tränare som vill att vi spelar fotboll längs med marken. Vi har dock en väldigt tuff grupp i VM-kvalet, men det är bra matcher att spela förstås.
Vem av spelarna i HIF umgås du mest med utanför fotbollen?
Det är mest med Emil Krafth och Andreas Lindhe, men ibland umgås jag lite med Nicola Djurdjic och Alejandro Bedoya också.
Om du skulle bli proffs i en större liga, vilket land och liga tror du hade passat din spelstil bäst?
Holland tror jag hade passat mig bra, även om drömmen är La Liga så får man nog spela ett par år i Holland först. Där spelar de bollen längs med marken alltid och är väldigt offensiva med ytterbackarna.
Nu är förstås vår förhoppning att se dig här resten av karriären, men vi önskar dig all lycka och välgång och tackar än en gång jättemycket för att du ville vara med i en intervju för AlltomHIF.
Tack så mycket.
Lämna ett svar