Jesper Jansson: “Vi måste hamna topp-tre varje år”

Oftast är det spelarna som får mest medialt fokus, och vi känner naturligtvis till dem väl. Men vilka är de personer som lägger ner mycket tid och energi på för att organisationen i storklubben Helsingborgs IF ska fungera?

Vi kommer under våren att presentera några utav de viktiga kuggarna i organisationen runt HIF och fortsätter med…

Jesper Jansson – Sportchef

Vem är Jesper Jansson?
Jag är född 1971, och uppväxt i Braås, norr om Växjö. Mitt ute på landet, så jag är en riktig ”bonnapåg”.

Du började spela fotboll där?
Ja, började i Braås. Det var mycket fotboll i familjen. Min far spelade, och min bror Ulrik. Det var i princip bara fotboll som gällde i Braås.

Hur har din fotbollskarriär sett ut?
Jag spelade division 4-fotboll för Braås när jag var 14-15, sedan gick jag över till Öster. Debuterade som 17-åring för Öster i Allsvenskan. 1993 blev jag köpt av AIK, och stannade där i två år. Var faktiskt lagkapten där. Efter det blev det Djurgården. Och det var väl ett ganska stort misstag det där.

Det blev ganska uppmärksammat, just den där övergången. Varför?
Äsch man är väl lite av en naiv, småtjurig smålänning. Tänkte att den där uppståndelsen, den lägger väl sig efter hand. Jag har ju inte gjort något fel. Men jag var ju lagkapten i AIK, så det tog rätt hårt på de bägge klubbarnas supportrar då jag gick över till konkurrenten. Det var klart ett jättemisstag.

Men fanns det inga andra klubbar som var intresserade då?
Jodå, det fanns en del. Men jag trivdes i staden, Stockholm. Men det fungerade ju inte. Så efter ett tag, flyttade jag till Norge. I Stabeck fick jag lite av en nystart, det kändes jäkligt bra.

Gjorde två, två och ett halvt år där sedan blev jag köpt av Genk i Belgien. Det började bra där också, tycker jag. Men sedan byttes det tränare och så, blev lite rörigt och jag hade inte mycket av tålamod för att sitta på bänk och inte få spela. Jag hade ju tappat något år i Stockholm, och detta var 1999 i Belgien, jag var 28 år då.

Sedan visste jag att om HIF skulle ta sig till Champions League, så var de intresserade av att få hem mig till Sverige. Hade några andra anbud, men jag ville flytta hem, och flytta till Helsingborg.

Hur var det att komma hem till Allsvenskan igen då?
Det gick jättebra. Vi hade två säsonger där, 2000 och 2001 med ett jättebra lag i HIF. Sedan blev det ett par tuffa år vid sidan om fotbollen, med klubbens ekonomi. Alla spelare hade det tungt då, men i min egenskap av lagkapten fick jag det ännu lite tuffare då jag var länken mellan spelarna och klubben i övrigt.

Ni fick gå ner i lön dessutom?
Ja, det fick vi ju alla göra.

Efter 2001 då?
Ja, sen började det bli lite tyngre, rent spelmässigt. Jag var ju naturligtvis inte slut som spelare, men man fick ju kämpa lite mer för att ligga på topp. Och i samband med kontraktsförhandlingar med HIF 2005, fick jag ett erbjudande från Stabeck med en roll som både spelare och sportchef. Jag jobbade, bredvid planen, med spelarförhandlingar och långsiktiga strategiska mål för klubben.

Så du fick något av en ”Sportchefs-utbildning” i Norge då?
Det var det jag ville jobba med. Hur man bygger en klubb, formar ett lag och strukturerar en långsiktig plan. Men tyvärr var vi nog lite för många kockar, så då kände jag att det blev ohållbart.

Flyttade du hem då?
Ja, jag hade kvar huset här i Helsingborg och jobbade ett år som scout åt ett agentnätverk.

Och sedan fick du erbjudande av Helsingborgs IF att bli Sportchef?
Ja, jag kom in i klubben igen i ett turbulent läge, två månader innan årsmötet, där jag skulle bli Sportchef och Bosse Nilsson skulle gå in i en roll som scout.

Det sägs att det var oklart om vilka roller som ni skulle ha?
Nej, det var ganska solklart från början.

Nu är du då Sportchef, vad har du för arbetsbeskrivning, vilka är dina uppgifter i den rollen?
Jag är ansvarig för den sportsliga organisationen.

Och det innebär för den eventuellt oinsatte?
Det är egentligen som i vilket företag som helst. Paul Myllenberg är ju då som en VD. Och sen kan man då kalla mig för avdelningschef för fotbollen. Och i och med att fotbollen är kärnverksamheten är jag chef för den största avdelningen.

Jag har ansvaret för allt från personalansvar, budgetansvar och allt runt omkring som rör detta.

Kan ju kanske vara svårt att greppa för allmänheten, men ditt jobb har väldigt många aspekter, och verkar väldigt brett?
Just Sportchef är ett ganska nytt begrepp inom svensk fotboll. Tidigare hade man en huvudtränare som svarade direkt till styrelsen. Men all omkringverksamhet växer ju, och det är mycket medialt och transfermarknaden ser helt annorlunda ut i dag. Det skulle vara totalt omöjligt att ha rollen som både tränare och sportchef numera. Du skulle inte hinna med det dagliga i din roll som tränare, rent fotbollsmässigt, och det är ju ändå det viktigaste i den rollen.

Men allt handlar om ett tätt samarbete. Jag skulle ju t.ex. aldrig ta in en spelare som inte tränaren vill ha. Dock får jag hela tiden ta ansvar till hur den värvningen skulle passa in i klubbens strategi, ta hänsyn till den ekonomiska budgeten.

Så mitt arbete är länken mellan den sportsliga biten och den rent administrativa delen. Och i slutänden är det alltid styrelsen som har sista beslutet då det gäller frågor av ekonomisk karaktär.

Hur ser då värvningsstrategin ut för HIF?
Vi siktar på en långsiktighet, och där kommer bland annat värvningen av Roar in. Självklart vill ju tränaren ha så många och så bra spelare som möjligt. Men då måste vi samtidigt ta hänsyn till hur klubbens långsiktiga strategi ser ut. Som t.ex. Hur ser truppen ut idag. Vilka unga spelare vi redan har på den positionen. Vilken tidpunkt kontrakten löper ut. Vilka lönekrav det finns från ev. nyförvärv. Spelaren ska passa in i spelsystemet. Vi kan ha pengar idag, men hur ser det ut om två-tre år?

Och alla dessa faktorer ska stämma överens. Och dessutom ska detta förankras nedifrån och upp till styrelsen. Det är ju alltid styrelsen som har sista ordet.

Om du nu föreslår en spelare och du samt tränaren vill värva denne. Hur går du tillväga då?
Det är ju en process på kanske flera månader. Men jag arbetar ju med det dagligen. Som nu till exempel med den budgeten som är lagd. Vi har toppat den nu, och då måste vi hitta andra vägar för finansiering. Antingen externa finansiärer eller använda vårt egna kapital. Men använder vi vårt egna kapital, kanske det slår tillbaka på oss om två år. Eller så får vi kanske invänta någon försäljning som frigör mer kapital.

Så det är många saker att ta hänsyn till. Det är ju i grund och botten ett slags ”Risk Management” och det är kanske inte så lätt att ha förståelse för om man inte är inne i det varje dag.

Bara för att vi säljer en spelare för till exempel 25 miljoner, innebär det ju inte att vi har 25 miljoner att köpa någon ny spelare för. Vi måste ju hela tiden ha framförhållning på hur ekonomin kan se ut de nästkommande åren. Och spelar vi då inte i Europa, så är det ju helt andra förutsättningar.

Det är dessutom så små marginaler det handlar om, som kan ge stora ekonomiska skiftningar. Vi var ju så nära nu i Europa-spelet. Stolpträffar…och annat. Hade vi bara haft det där lilla extra flytet med oss, hade kanske saker och ting sett helt annorlunda ut i år.

Hur ser den långsiktiga strategin ut för klubben?
Jag har en ambition med HIF; Skulle vi kunna behålla alla spelare bara ett år extra, det låter lite, så skulle konsekvenserna bli att vi varit än mer samspelta och på så vis mer slagkraftiga. Men där finns ju också många parametrar att ta hänsyn till. Spelarens lön, spelarens motivation att stanna ytterligare något år, kanske beroende på om vi spelar europaspel eller inte. Och det kan vara nog så svårt att få ihop det pusslet.

Vi har helt enkelt inte råd att köpa in etablerade spelare på varje position, därför måste vi producera spelare underifrån som kan slå sig in laget. Och det är ju också en del av det långsiktiga målet, strategin. De yngre måste ju veta att de har möjlighet att komma upp sig i laget, annars tappar de ju motivationen för att utvecklas.

Sedan är det viktigt att ha olika personligheter i truppen som balanserar laget i helhet. Och de måste jag ju också ta hänsyn till då det gäller både nyförvärv och i den befintliga truppen.

Den långsiktiga strategin är att vi ska bli den attraktivaste klubben i Skandinavien för spelare.

Hur kommer HIF dit då?
Vi är nära, vi ska kunna komma dithän där Rosenborg var! Det är ju så små tillfälligheter som att vi satt ett friläge mot Celtic och i slutändan kanske vunnit. Och då hade vi haft ett helt annat läge idag.

Men vi måste hamna topp-tre varje år, för att ha möjligheten att komma ut i det så viktiga Europa-spelet med allt vad det innebär för ekonomin.