Kanske var poängtappet det viktigaste på hela säsongen?

Henrik Larssons skapelse har ångat på rejält under försäsongen och inte blev det sämre av storsegern mot Västerås. När så Superettorna från Södertälje dök upp på ett kylslaget Olympiafält var det få som inte trodde på en styrkeuppvisning från hemmalaget sida. Men kanske var gårdagens 2-2 en tydlig fingervisning om att där fortfarande finns en del att skruva på i Herr Larssons lagbygge.

I dagsläget så jagar jag mina kollegor på Allt Om HIF i jakten på en Allsvensk sluttabell. Premiären med stort P närmar sig och innan dess vill givetvis vi vara med och presentera vårt tips för er läsare. Mailen har börjat dimpa ner och samtliga har faktiskt HIF som en topp 5 kandidat! Självklart är det de senaste veckornas matchande som imponerat och just därför var kanske gårdagens poängtapp det absolut bästa som kunde hända med vårt unga HIF.

Den första kvarten igår var kanske det bästa jag sett HIF prestera på flera år. Passningsspel, rörlighet, offensivlusta, trygghet – allt satt som en smäck! Sen hände något…

Syrianska började ta för sig och pressa högre. Man stängde ytorna för HIFs så lyckosamma kantspelare på ett så effektivt sätt att Anton Wede och Lalawele Atakora skiftade kant, med halvtimmen spelad, för att få fart på spelet igen. Mest märktes det dock i vårt unga försvar! När mittfältsspelet havererade så fanns där ingen att hålla i handen och plötsligt var det ”hela havet stormar” i HIFs straffområde.

Att HIF jagar en rutinerad mittback är ingen hemlighet men igår blev det extra tydligt. Peter Larssons skadebekymmer har gjort att Calle Johansson och Jesper Björkman fått bra med matchande på försäsongen. Inget ont om deras insatser men ingen av dessa är tillräckligt rutinerade att man kan förlita sig på dem i en ev Allsvensk toppstrid framåt höstkanten. Och även om Gustav Jarl, i mina ögon, var den bäste i gårdagens backlinjen så inger han inte den trygghet som Emil Krafth gör när han är frisk!

Självklart vill jag att HIF skall vinna i alla lägen men igår gick laget plötsligt från oövervinneliga till mänskliga och matchen gav oss en tydlig indikation på att Henriks lagbygge är långt ifrån klart. Troligtvis blir den första riktiga värdemätaren söndagens kamp mot Halmstad BK. Ett lag som blandat och gett på försäsongen men, när det väl gällt, har samma facit som vårt HIF.

Fick några ord med Christoffer Andersson igår och som han uttryckte det ”-Mot Västerås fick vi verkligen slita för poängen men mot Syrianska var det spel mot ett mål sista 45”. Inte utan att detta känns igen även om resultatet var olikt våra bataljer med dessa aktörer.

Förhoppningsvis tog gårdagens möte ner , såväl HIF som mig och mina kollegor, på jorden och man inser att det är stenhårt arbete som gäller för att nå framgång. Oavsett om det är ett Division Ett lag eller Allsvenskt lag på andra sidan mittlinjen. Så kanske var poängtappet mot Syrianska en onsdagskväll i Mars det bästa som kunde hända när vi summerar säsongen 2015. Kanske var det just där på Olympiafältet som den riktiga  jakten på en efterlängtad Europaplats började…