Klinteberg: “Kvällen är din, Andreas”

Hur summerar man en karriär som sträckt sig över 20 år? Vad Andreas Granqvist betytt, eller betyder, för HIF blir svårt att koka ihop till en hyllningskväll på Olympia. Men medan den “otacksamma” uppgiften åligger klubben själva så hoppas jag att Granen, och kvällens publik, får njuta av en kväll likt den i Oktober 2009. Då tackades nämligen en annan av klubbens ikoner av efter en makalös karriär. Den gången handlade det om en viss Henrik Larsson och sett till vad Andreas Granqvist gjort för Helsingborgs IF så är väl den liknelsen det närmsta man kan komma

Jag ska inte påstå att jag känner Andreas Granqvist men, av förklarliga skäl, så har vi haft en del kontakt genom åren. Något som alltid varit synonymt med vår nuvarande sportchef är att han alltid satt laget för jaget. Jag tror, utan tvekan, att de som känner Granen kan skriva under på det. Att han brinner för sitt älskade HIF är det ingen tvekan om och kanske är det anledningen att det många gånger känts som det är hjärtat som fått ta de stora besluten i- och omkring klubben. I den bästa av världar så hade Robert Zemeckis fått regissera kvällens föreställning. Robert vem tänker ni? Zemeckis var mannen bakom den hyllade Forrest Gump. En film om där huvudrollsinnehavaren Tom Hanks blir elitidrottsman, krigshjälte i Vietnamkriget och framgångsrik affärsman. Men det enda Forrest egentligen vill är att hans stora kärlek Jenny (HIF) ska ha det bra. Ser man till Andreas Granqvist långa, och innehållsrika karriär, så är likheterna slående. Resan har aldrig varit spikrak och även om Granens två sista säsonger, som spelare, borde fått ett lyckligare slut så får han nu, i rollen som Sportchef, möjligheten att själv skriva det avslutande kapitlet i filmen. Och förhoppningsvis får vi supportrar vänta ett antal år till på den spännande upplösningen…

Karriären började i Påarp innan Granen, som 14-åring, tog klivet över till stadens storklubb. Då kom han som en offensiv kraft men det tog inte lång tid innan han skolades om till mittback. Med facit i hand – ett oerhört lyckat drag. A-lagsdebuten kom 2004 och efter drygt 70-talet matcher, i den röda tröjan, blev proffsbuden plötsligt för svåra att motstå. Resan gick vidare till engelska Wigan och spela i Premier League. Det blev succe och hade det inte varit för ett tränarbyte, och en del skador, så kunde tiden i England blivit betydligt längre än “bara” en säsong. Granen behövde speltid och engelsmännen såg en utlåning som den bästa lösningen. Det enklaste hade varit en utlåning inom landet men Granen, som hade siktet inställt på EM 2008, visst var han trivdes som bäst. Det blev en vända hem till HIF innan holländska Groningen köpte loss honom från Wigan.

I Holland fick Granen åter fart på karriären och han fick mycket speltid. Under säsongen 2008/2009 uppmärksammades han för två snarlika mål i Eredivisie. I båda fallen driver han bollen från mitten av planen till motståndarnas straffområde och skjuter bollen i mål. Ett av målen, i ligadebuten mot FC Utrecht, rankades som ett av årets mål i ligan. Säsongen 2009/2010 utsågs Granqvist till året spelare i Groningen och ingick, dessutom, i Årets Lag i Holland

Inför säsongen 2010/2011 fick Groningen en ny tränare och Granen utsågs till lagkapten. Sina offensiva kvaliteter, från tiden i Påarp, fick han uppenbarligen nytta av för när halva höstsäsongen var spelad ledde han den interna skytteligan. Sommaren 2011 lämnade han Holland och skrev på för italienska Genoa CFC. Efter två år i Italien, där han efter ett par matcher blev en självklar startspelare och en favorit hos fansen, kom nästa klubbyte. Denna gången gick trippen till ryska Krasnodar där han, redan från starten, utsågs till lagkapten. Efter fem års spel i södra Ryssland hade dock familjen bestämt sig. Utlandsäventyren var över och fokusen riktades, trots erbjudande om en ansenlig summa pengar av ryssarna, istället mot HIF och spel i Superettan

I Januari 2018 slöts cirkeln när Andreas presenterades som ett nyförvärv av klubben. Han anslöt till HIF efter Sveriges VM-slutspel och hyllades som en kung i samband med debuten, mot Norrby, i början av Augusti samma år. Sedan landslagskaptenens ankomst förlorade man inte en enda ligamatch innan uppflyttningen var säkrad. Den 26 oktober 2018, stod det klart att HIF skulle spela i Allsvenskan året därpå. Granqvist var skadedrabbad under vårsäsongen i Allsvenskan med problem i både ljumskar och magen. Totalt blev det 22 matcher och klubben slutade på en 10:e plats i Allsvenskan 2019. Säsongen efter hade Granqvist åter problem med ljumsken och kom enbart till spel i bortamötet, med Kalmar, där han åter tvingades kliva av skadad i början på andra halvlek. Utan sin kapten försvann inte bara stabilitet, utan även en pådrivare och ledare, från planen och klubben trillade åter ner i Superettan. Där och då trodde nog de flesta att Andreas Granqvist karriär var över men mittbacken själv var inte villig att ge upp. Målsättningen var tydlig. Han skulle jobba sig in i sommarens EM-trupp och han skulle hjälpa sitt älskade HIF tillbaka till Allsvenskan. Till EM kom han och trots att det inte blev något spel så ansågs han ändå, med sitt ledarskap utanför planen, vara en av de viktigaste beståndsdelarna i Janne Anderssons landslag. Strax innan EM-uppehållet hade HIF vunnit, 1-0, mot Gais och Granen tog sig igenom fulla 90 minuter. Det skulle, i efterhand, visa sig vara hans sista match i karriären. En karriär som skulle sträcka sig över 22 år med otaliga landskamper, slutspel och utlandsspel i bagaget.

Vi som följer HIF så intensivt vet vilken roll, och vilket avtryck, som Granen gjort i klubben. Kanske ännu mer än vad något utanför HIF-sfären ens kan förstå. Jag vågar påstå att vi inte genomfört många intervjuer där huvudpersonerna INTE lyft fram vikten av att dagligen får ha Granen i sin närhet. Många menar att bara hans närvaro ute på Olympiafältet får hela laget att lyfta sig. Han är en unik ledare på många sätt. Något som jag är övertygad om att han, i sin nuvarande, roll kommer att utnyttja på bästa sätt.

Den där superettanmatchen, mot Gais på Gamla Ullevi, var kanske inte det slutet som Robert Zemeckis förordat men på något sätt blev det ändå ett vackert avslut på en sagolik karriär. Andreas Granqvist fick, som kapten, hålla nollan, leda sitt försvar, sitt älskade HIF mot ännu en seger…

Tack för allt du gjort/gör för vårt HIF och även om du, numera, har en nyckelroll i klubben så passa på att njut av de hyllningar som du gjort dig så förtjänt av.

Vi ses på Olympia ikväll – Kvällen är din, Andreas…