Kvalserien lever…

Över 2000 helsingborgare invaderade ett regnigt Örjans Vall med förhoppningar om att HIF skulle kunna skapa de perfekta förutsättningarna inför returen på Söndag. Trots att första halvlek gick till Halmstad på poäng så var det HIF som gjorde första målet. En utvisning och ett självmål senare så blev det ändå delad pott i första matchen. 

Även om HIF, som vanligt, kom till spel utan självförtroende så bjöds publiken på ypperlig fotboll i den första halvleken. Dessvärre var det hemmalaget som stod för underhållningen och HIFarna som hade extremt svårt att sno åt sig bollarna och skapa något framåt. En hemmaledning innan paus hade varit helt i sin ordning om det inte varit för en storspelande Matt Pyzdrowski i HIF målet.

Bästa chansen, för bortalaget, hade Johan Mårtensson som tyvärr fick se sitt skott räddas på mållinjen av en försvarare. Men då hade Halmstad redan haft såväl friläge (genom förre HIFaren Fredrik Olsson) och ett ribbskott av pigge mittfältaren Sead Haksabanovic. Just den sistnämnde var, precis som hemmalaget, väldigt pigg i första halvlek och definitivt en spelare jag gärna sett i den röda tröjan nästa säsong.

Extra tungt, i första halvlek, var att försvarsgeneralen Peter Larsson tvingades utgå med en ryggskada. Något säger mig att hallänningen kan ha gjort sin sista match för HIF då han sitter på ett utgående kontrakt och troligtvis inte blir spelklar igen till returen på söndag.

I andra halvlek spelade bortalaget upp sig något och man började vinna en del andrabollar. Anton Wede vaknade till liv och det var precis vad HIF behövde och man  började sakta ta över matchen. Med kvarten kvar fick Adam Eriksson på en drömträff, från 25 meter, som Stojan Lukic i hemmamålet inte hade en chans på. 1-0 till HIF och det rödblåa havet bakom Lukic firade som att man precis vunnit SM-guld!

Inte blev det bättre för hemmalaget när Adnan Kojic drog på sig sitt andra gula kort och därmed såg till att Halmstad fick avsluta matchen med 10 man. Som vanligt fick detta dock negativ effekt på HIF som istället backade hem och tillät Halmstad att gå fram i planen.

Inbytte Antonio Rojas lyfte in en boll från vänster som Frederik Helstrup rensade i eget mål och med några minuter kvar av mötet kom Halmstads kvittering – trots att HIF alltså var en man mer på planen.

1-1 är dock betydligt bättre än 0-0 då HIF nu kan gå till spel på fler gjorda bortamål. Med andra ord fördel för helsingborgarna men med tanke på vad Halmstad visade under första halvlek så tror jag nog knappast Henrik Larsson sover speciellt gott de närmsta dagarna.

Hallänningarna har nu allt att vinna och kan spela ut på Olympia med förhoppning att HIF, som vanligt, skänker bort något billigt mål efter slarv. Dessutom har helsingborgarna, under hela säsongen, haft extremt svårt att föra matcher. Något som troligtvis krävs på söndag.

Stort plus till alla tillresta supportrar. Hade HIF varit lika fantastiska på planen som den rödblå väggen, på läktaren, så hade den Allsvenska platsen 2017 redan varit säkrad. Det blir verkligen upp till bevis för HIF som nu har 90 minuter på sig att rädda ansiktet i en av de sämsta säsongerna sedan återkomsten till Allsvenskan.

I veckan är det dessutom exakt 24 år och 11 dagar sedan HIF tog klivet upp i högsta serien. För er som kan er HIF-historia så vet ni att det är precis lika lång tid som det tog för HIF att åter ta sig tillbaka. En tillfällighet eller…..