Lägligt uppehåll – eller?

Kom landslagsuppehållet bra eller dåligt för HIF:s del? Jag är lite kluven. Efter söndagens match mot Mjällby kändes det som om laget var i utmärkt form och riktigt spelstarkt. Det mesta fungerade bra trots att flera spelare fortfarande finns på skadelistan.

Trots det tror jag att tränarteamet Åge och Stefan inte har så mycket emot att killarna, som inte är upptagna av landslagsuppdrag, får en chans till återhämtning eftersom höstprogrammet varit och kommer även framöver att vara pressat med både allsvenskan och Europaligan.

Jag har tidigare hävdat och vidhåller att en starkt bidragande orsak till att laget i år inte är med och slåss om guldet är skadorna i försvaret. Våra två bästa mittbackar, Peter Larsson och Wallid Atta, har inte fått spela många matcher tillsammans.  Att sedan Joe Baffo spelat upp sig betydligt under hösten är naturligtvis glädjande men jag är övertygad om att Åge vill välja spelare efter skicklighet och form – inte efter vilka som för tillfället inte är skadade.

Anfallet har blandat och gett. Jag tycker att Jesper har gjort två fynd i Djurdjic och Accam, men de levererar fortfarande ojämnt. Nästa år är jag övertygad att de – om de finns kvar – kan öka HIF:s målproduktion betydligt. Tomas Sörum är jag åter tveksam till. Han blandar och ger också. Framför allt när det gäller i rollen som målskytt. Friläget mot Mjällby borde han ha satt, även om det ekade rejält i ribban. Det är bättre med effektivt än med snyggt.

Jag har aldrig ens tänkt tanken på att bli fotbollstränare, men om den skulle ha slagit mig skulle jag ha använt enklast möjliga fotbollsfilosofi. Så länge bollen är på motståndarnas planhalva har dom förbaskat svårt att göra mål på oss. Och så länge vi håller bollen där är vi närmare deras mål vilket rimligtvis leder till att vi har lättare för att göra mål.

Översatt till dagens tränarspråk betyder det förmodligen: kör med hög press. Eller som fansen brukar skrika: full fart framåt, håll tätt bakåt.

Det är väl ungefär så som Häcken spelat i år och lite som HIF spelade förra året. Lag som gör många mål och släpper in något färre har de bästa chanserna att nå absoluta toppen. Om inte Häcken gör det i år, trots imponerande målfabrikation, så hamnar förmodligen guldet i Borås gissar jag. Skulle Elfsborg vinna så handlar det dock inte enbart om bra spel och bra spelare utan i hög grad även om att laget har en hemmaplan som med sitt underlag ger dem en extra favör.

Kanske borde Sverige ställa upp med större delen av laget från Elfsborg i matchen mot Färöarna på fredag eftersom den spelas på det underlag de är vana vid?

Själv skulle jag naturligtvis gärna ha sett Pär Hansson /bilden( i målet och visst vore det ett utmärkt tillfälle för Erik Hamrén att testa Pär, med tanke på att Andreas Isaksson kan bli skadad?

Jag vet att det finns de som hävdar att Pär den här säsongen inte nått upp till samma nivå som förra året, men det kan ju i så fall bero på det jag var inne på här ovan, att det varit många olika försvarsspelare? När det hettar till litar jag på Pär. Och han skulle inte göra bort sig mot Färöarna, även om matchen avgörs på plastmatta.

Tillbaka till allsvenskan så ser jag fram emot tre säkra poäng mot ÖSK söndagen den 21. Nu när lagen ovanför börjar darra så finns det kanske ett lite hopp om ytterligare avancemang?

AIK:s fiasko mot Gefle senast överskuggades i stor utsträckning av grodan som hoppade ur Bosse Hanssons mun, rakt ut i direktsändning, men det var säkert kännbart. Och hade laget inte gjort en så bedrövlig insats hade han kanske aldrig ens sagt det han sade? Men det vet man förstås inte. AIK-supportrar är inte dom vassaste knivarna i lådan, oavsett ålder. Det är min erfarenhet.