Adjö Europa, sade Elfsborg och Häcken. Adjö till allsvenskt guld (?) sade AIK. Samtidigt som HIF gjorde en imponerande insats och tämligen enkelt avfärdade israeliska Bnei Yehuda på sin väg vidare mot Europa League. En ganska trevlig dag kan man tycka.
Nu ska det inte tolkas som att jag känner skadeglädje mot västkustlagen. Nix, som svensk fotbollsvän gläds jag åt alla svenska lags framgångar eftersom det lyfter vårt internationella anseende. Därmed gratulerar jag även vår värste konkurrent Malmö FF till fortsatt CL-spel.
AIK:s förlust mot Göteborg tas dock emot med stor glädje, liksom när de i förra omgången torskade mot Elfsborg.
HIF:s cupmatch kunde jag dessvärre varken följa på TV eller på plats utan fick nöja mig med Sportradion, som normalt inte är något dåligt alternativ men den här gången gav betydligt större utrymme åt en Superettan-match vilket var lika märkligt som irriterande.
Men det framgick att Mattias Lindström gav oss precis den start vi ville ha. Ett tidigt mål innebar att det var utjämnat totalt och därmed tyckte jag att vägen låg öppen, vilket visade sig vara en korrekt bedömning. Att Matte sedan gick och blev tvåmålsskytt hade säkert gett minst en månadslön på oddset, för en blygsam insats, om det varit spelbart. Vem hade väntat det med tanke på hur svårt han haft för att hitta rätt tidigare under säsongen? Har han planer på att ta över skyttekungsrollen efter Alexander Gerndt? Tror inte det, men kul var det.
Kul också att Ardian Gashi fick göra ännu ett mål. Vår ”norske” mittfältare har verkligen genomgått en metamorfos i år. Från att ha varit en opolerad slitvarg som samlade gula kort i parti och minut 2010 har han blivit en pålitlig mittfältsmotor, som perfekt kompletterar fantastiske May Mahlangu, och dessutom stänker in ett och annat mål. Respekt!
På söndag åker HIF till Södertälje (och sannolikt även jag) för en match som bara ska vinnas. Allt annat än en klar seger mot Syrianska är underkänt om marschen mot guldet ska fortsätta som hittills. Elfsborg är dessvärre lite för nära bakom för att det ska kännas behagligt. Men Borås-laget kan få betala dyrt nu när deras kreatör Stefan Ishizaki tvingas vila ett par omgångar. Man ska inte gotta sig åt andras elände, men när nu HIF tappat två lirare till Holland, känns det som om oddsen jämnas ut lite.
Förlusterna av Gerndt och Marcus Nilsson har hittills inte märkts så mycket. Hörde i radion att Joseph Baffo var i princip felfri och det var ju härligt. Men vi väntar alla på att Jesper Jansson ska plocka fram sitt ess ur rockärmen, eller vad det nu är som han kommer att bjuda på?
Fast Gashi (om än en Kalle Anka-domare igår) återföll till g:a synder och gnällde på domaren så han åkte på en varning – sen kan man väl visst det få glädja sig åt andras elände? Finns ju inget “äktare” än skadeglädje sägs det och så länge man själv inte ligger bakom deras olycka så tycker jag det är fritt fram att njuta & framför allt om det kommer HIF till godo -:)
Sen känns det som HIF (trots Jespers “kortlek” är stängd än så länge) känns så starka & stabila så vi inte behöver hänga upp oss så mycket på motståndarnas väl & ve utan bara göra vårt jobb så blir resultaten i regel goda…