Med anledning av dagens artikel i Helsingborgs Dagblad anser jag att det är än viktigare att just DU, ja du som medlem i HIF verkligen sluter upp och engagerar dig i torsdagens medlemsmöte!
“De som inte kommer ihåg historien, är dömda att återupprepa den.”
– George Santayana
Trots att solen skiner, och vädret inbjuder till utomhusnärvaro, sitter man här vid datorn och känner en djup oro, en djup besvikelse och samtidigt en sjuhelvetes vilja till att kämpa. Kämpa för det man tror på…så därför försöker jag samla tankarna i en mängd osamlade tankar…
***
– Då är det dags att visa vårt engagemang!
Det känns återigen som om vi vridit tillbaka klockan. Denna gång är vi tillbaka till året 2003.
Ekonomin är i botten. Det råder (utåt sett) kaos och oordning inom föreningen. Media rapporterar om än den ena, än den andra “katastrofen”. Supportrar och engagerade kräver avgångar hit och dit. (Tänk förresten tanken på hur det sett ut för elva år sedan på Facebook. Om Facebook funnits och varit lika utbrett som idag...?)
Skillnaden från då och nu är att en handfull personer är utbytta, men det förhindrar inte att känslan över att samma “misstag” gjorts, av i princip samma personer. Återigen.
På torsdag är det alltså årsmöte. Brukar innebära att en 2-3 hundra personer närvarar. Sitter och lyssnar igenom föredragningar om ekonomi, mål och visioner. Samt rapporter på hur föregående år sett ut. Årsmöte i sig, är ofta en ganska segdragen historia. Som engagerad i diverse olika föreningar och verksamheter har jag fått min dos av långdragna, intetsägande och ibland meningslösa möten. Men man är närvarande. Precis av samma anledning som man röstar i valen var fjärde år. Det är ens förbannade skyldighet. Punkt.
***
Jag har haft förmånen att under fem års tid, mycket tack vare Allt Om HIF, fått “lära känna” en hel del personer inom organisationen i och omkring HIF. Jag ska ärligt säga att jag tycker det till 99% är bra personer. Alla med samma intresse och engagemang som jag själv för klubben, föreningen. Och även om man personligen, utefter de erfarenheterna man själv skaffat sig, tycker och tänker en massa om hur saker och ting ska skötas. Är jag fast och fullt övertygad om att samtliga inblandade i HIF gör sitt absolut bästa utefter vad deras mål och visioner ser ut.
***
Vi som inte dagligen befinner oss mitt i verksamheten kommer alltid att ha åsikter om hur saker och ting egentligen ska fungera. Det är en naturlig bieffekt av engagemanget och intresset. Det finns alltid personer man tycker si och så om, och det kommer alltid finnas någon som ifrågasätter andra som utför ett jobb som egentligen inte många själv vill göra. Så fungerar det inom föreningslivet, vare sig det är idrottsföreningar, politik eller andra föreningar.
***
Samtidigt som det krävs att vederbörande är en man/kvinna av “folket”, jobbar heltid, ska ha familj och vettiga fritidssysselsättningar, ska de samtidigt vara 100% fokuserade på sitt uppdrag – Kunna allt, vara påläst och framför allt, (gud förbjude annars), vara felfria!
***
Nu är det ju inte riktigt så verkligheten ser ut. Det är inte några superhjältar direkt tagna från random tv-serie som styr och ställer inom svensk föreningsverksamhet. Det är personer som brinner för något, har vilja att engagera sig och agerar utefter deras visioner och på sätt de tror är rätt och riktigt. De är folk av folket helt enkelt. Och så kommer föreningslivet drivas vidare så länge den allmänna tron på föreningslivet finns kvar.
***
När Tomas på HD, eller annan rubriksättare(?), väljer rubriken “Så undvek HIF att gå i konkurs“, så finns det naturligtvis belägg på att en eventuell konkurs var närmare än vad man kan tro. Då agerar klubben med att skicka ut ett medlemsbrev till sina medlemmar. Och det är en bra ambition, ett bra initiativ, då jag som medlem hellre får förklaring om bland annat den ekonomiska biten, direkt från min förening än via de mediala kanalerna.
Men…varför fick vi medlemmar inte det då? Varför kom det inte ut något snabbt e-mail INNAN vi fick läsa om det i media?
***
Anledningarna till det ekonomiska haveriet skylls på det ena och det andra, men kortfattat handlar det om naivitet. En naivitet grundad på en tro och ett vision, istället för på den hårda verkligheten. Och med all rätt, så är det lätt att sväva iväg då framgångarna avlöser varandra.
Men det är då som historiekunskaperna är som viktigast. För lär man sig inte av historien, och tolkar den på rätt sätt, då vet man inte vad man kan stöta på i framtiden.
***
Så det är dags nu. Är du intresserad av att din förening, Helsingborgs IF, fortfarande ska vara styrd av medlemmar. Där medlemmars röst är viktig. Då är det dags att visa detta genom att närvara på årsmötet. För i annat fall kan klubben lika gärna stöpas om i företagsform och de engagerade visionärerna byts ut mot professionella bolagsmän.
Om naivitet innebär underfinansierad budget så är du inne på rätt spår Fredrik – för att man nu inte under de senaste årsmötena inte klagat på denna taktik från styrelsens sida, känns märkligt då i alla fall min privata budget behöver mer på plus än minussidan för att gå runt…
Jag vill inte peka finger då jag själv är medlem och har kännt en växande oro i och med dessa två senaste budgetar, och även pratat om det med bänkgrannen för se hur han kände inför det.
Men som du säger litar man på de som känner ett sådant stort engagemang för föreningen och lägger ner så mycket extra tid utöver sitt jobb, familj & fritid. Fast dyker den underbalanserade budgeten upp på torsdag igen, då måste jag se till att ta ton för det kan inte vara rätt medicin i detta prekära läge!
Självklart skall vi gå på årsmötet för att där göra vår röst hörd och påverka. Men det viktigaste idag är nog att få tjänstemännen att “komma ner på jorden”. Klubbdirektören måste koncentrera sig på den dagliga verksamheten i stället för att yra om hur allsvenskan skall skötas eller hur kvalen till Europa skall gå till! Låt andra ta hand om den biten! Om vi får ett nytt Olympia med krav på ett mycket större HIF-engagemang, kommer det att krävas en oerhört stor kompetens av tjänstemännen. Har vi det idag? Tveksamt enligt mig!