Helsingborgs IF – Halmstads BK
1-4(1-2)
Publik: 7534
Olympia, Helsingborg
Roar mönstrade ett lag med landsmännen Accam och Boateng på var sin kant. I Holgerssons frånvaro kom Jesper Björkman tillbaka som mittback bredvid kapten Larsson.
Det var ett regnigt Olympia som välkomnade spelarna, ett väder som gjort för glidtacklingar och en vink om att sommaren nu är över.
Det var Halmstad som skapade de första farligheterna, men skotten som riktades mot Pär Hanssons mål var lätta för HIF-målvakten att plocka. Men HIF stod upp bra och skapade bra chanser, framför allt genom Dahlberg som kunde plocka till sig bollen och hålla undan sin försvarare. I den 26:e minuten så kom kallduschen för HIF. På ett inlägg från Halmstads högerkant så nickade man in 0-1 bakom Hansson som var på väg åt andra hållet och bara kunde konstatera det faktum att HIF återigen släppt in första målet i en match. Och bara någon minut senare var det mycket nära att 0-2 var ett faktum men bollen var något missriktad och gick utanför Hanssons högerstolpe. Men efter 33 minuter var det dags igen. Denna gången kom inlägget från Halmstads högerkant och Björkman i backlinjen missade att Boman smög upp bakom honom och kunde få fram en fot och styra in bollen bakom Hansson till 0-2. Att HIF kom fram i ett par farliga lägen strax efteråt hjälpte inte då Halmstads målvakt hade en bra dag på jobbet. Ledningen gjorde att Halmstad kunde spela avslappnat och kontrollera det som hände på planen. Men ett misstag av den förre HIFaren Joseph Baffo bäddade för reduceringen. Han missade rensningen så Uronen kunde komma förbi och slå bollen snett inåt bakåt till Dahlberg som slog in bollen mellan benen på Halmstadmålvakten. Roar gjorde ett byte i halvtid och tog ut Boateng och satte in rutinerade Mattias Lindström. Redan efter ett par minuter in i andra halvlek fick Halmstad första chansen när Steindórsson blev frispelad i straffområdet, men Hansson kunde rädda till hörna. En hörna som efter en del studsar landade hos Halmstads Antonio Rojas som slog in 1-3. Som svar på Halmstads utökade ledning tog Roar ut Bojanic och satte in Jordan Larsson. Med knappt timmen spelad drällde Peter Larsson med bollen och Halmstad fick mer eller mindre fri gata fram mot HIF målet men Per Hansson fick ut ett ben och lyckades rädda upp situationen.
Om det inte var synligt redan innan så blev det nu väldigt tydligt att HIF inte hade något att komma med den här kvällen. Om bollen studsade rätt för HIF så såg man till att slå bort den själva. I den 66:e minuten så plockade Roar av Peter Larsson och satte in Arnór Smárason, ett byte som medförde att Pálsson gick ner i försvaret. 37an försökte tända HIF genom att skandera “Kom igen HIF!” men det var inget som fick igång spelarna på plan. Accam gjorde inte sin bästa match på Olympia men när han lurade upp HBKs Jesper Westerberg på Södra Stå gick det ett sus genom publiken och skottet var farligt men inte tillräckligt för att överlista Stojan Lukic. Om det det inte var avgjort redan så drogs rullgardinen definitivt ner när Boman sprang ifrån Pálsson i den 87:e minuten och slog in 1-4 bakom en chanslös Pär Hansson. Efter målet började Helsingborgsklacken skandera “Avgå Roar!” Det blev tydligt att Accam var frustrerad när han i slutet av matchen går hårt in i en närkamp med dobbarna före och drar på sig ett gult kort. Tidigare hade Dahlberg också blivit varnad för tufft spel. Efter slutsignalen ackompanjerades Halmstadsupportrarnas segerdans av HIF-klacken som återigen tog i och skanderade “Avgå Roar!”
Gula kort:
Röda kort:
Mål: Dahlberg
Startelvan: Hansson – Krafth, P. Larsson, Björkman, Uronen – Boateng, Pálsson, Mårtensson, Accam – Dahlberg, Bojanic
Avbytare: Johansson, Lindström, Simovic, Smárason, J. Larsson, C. Andersson, Linde
Var HIF-spelarna ens på plan när domaren blåste igång?? Så utan tändning, ingen vilja att ta närkamperna & halvdana passningar som ledde till farliga bolltapp – och detta från ett lag som sett mer & mer starkt ut defensivt, så man bara väntade än mer på att offensiven skulle blomma ut…
Mycket märkligt så man får hoppas bara det var tillfälligt, men visst såg Accam ut att ha tankarna på annat håll?
Visst pressade HBK stundtals högt & effektivt men det drällande som HIF-spelarna konsekvent stod för, underlättade inte och var indirekt bidragande till den stora uppförsbacke man försatt sig själva i. Lite hopp med reduceringen men sen gick gardinen ner direkt i andra: hösten är verkligen här & den kommer bli mer spännande än nödvändigt. Gårdagens resultat hade jag hellre bytt med det mot Elfsborg för ett tag sen, då det är lag som HBK, BP & Gefle vi måste vinna mot!