“Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”
Efter två minuter hade Murpys lag presenterat sig för publiken på Olympia, kan något gå åt helvete så går det år helvete. Sadiku och Uronen kom fel och pang så smällde Kris Commons in 1-0 till gästerna. Ridå!
Det viktigaste med dagens match mot Celtic hemma var att hålla nollan, det funkade i 1 minut och 32 sekunder ungefär. Sen följde ungefär 10 minuter med lite avvaktade spel innan HIF tog hand om taktpinnen-och det rejält! Ett kompakt spelövertag, aggressiv press och 4-5 frilägen under första halvlek resulterade i 0 mål för HIF.
Det är så det funkar i den stora världen utanför Allsvenskan, gör man inte mål på sina chanser så förlorar man. Celtic hade 2 avslut under första halvlek och gjorde 1 mål. HIF hade högvis med chanser i framförallt första halvlek utöver frilägen men gör inte mål. Man får inte lika många chanser i Europa som mot exempelvis Kalmar.
HIF bjöd upp bra i andra också även om Celtic fick ordning på sitt spel genom att byta in James Forrest istället för den totalt osynlige Beram Kayal.
Men HIF´s intensiva press mattades av något med 20 minuter kvar och pang så small det igen, Samaras gjorde 2-0. Godnatt!
Så vad talar för HIF i returen då? Just det att inget talar för HIF kanske? För spelmässigt så spelade man under långa stunder ut Celtic efter noter men fotboll handlar ju om att göra mål inte att ha spelövertag. Fick höra att statistiken på passningar till rätt adress under hela matchen var ungefär 243 för HIF och 83 för Celtic. Men på resultattavlan lös det 0-2. Effektiviteten har talat.
Jag dröjde mig kvar till Celtics presskonferens medan det svenska mediadrevet följde efter Åge Hareide. Neil Lennon levererade givetvis de vanliga flosklerna om att inget är klart, vi har 90 minuter kvar och så vidare-men det intressanta var att frågorna snabbt från skotsk media gled över på helgens match i ligan, vilka spelare som skulle vara tillgängliga och hur Lennon tänkte ställa upp laget mot Inverness.
Där ligger HIF´s chans, både Celtic, deras fans och skotsk media har tagit ut avancemanget redan. Men det krävs ett tidigt på på Parkhead och HIF kan inte bomma lika många chanser som idag ifall vi ska få uppleva bragden i Glasgow.
Men visst finns chansen där…
Hoppet lever såklart men i praktiken kann jag inte se hur HIF ska hota Celtic. HIF fick en lektion av Celtic i fråga om inställning, fokus och mental närvaro såväl i anfall som försvar. Att sedan HIF ägde mittplan är en annan historia. Tre frilägen men annars ser jag inte några självklara målchanser i synnerhet inte i andra halvlek. Och försvarsarbetet är som det varit, rätt osäkert och virrigt. Men visst såg det ut som om HIF spelade ut Celtic med aggressiv press och ett fint passningsspel men i de moment som avgör både denna och andra toppmatcher så saknar HIF kvalitet. Det var ju pinsamt att skåda Mays friläge eller Uronens försvarsmiss. Och vad har hänt med Chrisse denna säsong? Han sliter och vill mycket men hans passningar och inlägg är bedrövliga. Nej, en Peter Larsson i försvaret och en klok Rasmus Jönsson saknas verkligen. Glöm inte Celtics två ribbträffar och ytterligare ett par bra lägen i andra halvlek. Tycker också det ligger mycket i vad Erik Niva säger om att svenska lag har tappat mycket av vad som utgjorde ett adelsmärke förr, organisation och försvarsspel.
Väl talat och vi får som sagt hoppas på just det att “inget talar för HIF” men vi kunde ju smälla in 3 borta mot Slask så vem vet, om än Celtic håller högre klass än polackerna gjorde…
Kan bara komma på en enda sak som talar för en sagolik upplösning på onsdag:
San Siromatchen följde jag i Dalarna, då jag mycket tillfälligt jobbade i Falun.
Nästa vecka råkar jag vara på personalresa till Rättvik.
Som ligger i Dalarna.