Några funderingar…

HIF har nu varit Allsvenska en dryg månad och laget har verkligen blandat och gett i återkomsten. I folks medvetande är man dock inte bättre än sin senaste match men hur har laget egentligen presterat under de inledande omgångarna? Och hur ligger HIF till publikmässigt?

Sex matcher har inneburit två segrar, en oavgjord och tre förluster! Självklart hade vi supportrar hoppats på mer men sett till att HIF är nykomlingar, och motståndet, så är kanske vårt facit inte så skralt ändå…

2016, som var HIFs senaste säsong i högsta serien, så hade vi, vid samma tidpunkt, faktiskt en snarlik inledning. Efter en oavgjord premiär (1-1 borta mot Gefle) så rasade korthuset rejält i de två kommande omgångarna. Inför drygt 6000 åskådare blev Örebro för svåra (3-1) i hemmapremiären och i den kommande bortamatchen (mot Hammarby) var Henrik Larssons gäng helt bortdribblade. Visst gav Calle Johansson oss en tidig ledning efter bara fyra minuter men två minuter senare var det slut på det roliga. När domaren, Glenn Nyberg, blåste av matchen så hade HIFs dåvarande målvakt, Matt Pyzdrowski, fått vittja nätet hela fem gånger på Tele2 Arena i  Stockholm.

Laget tog sig dock samman och det inledande bekymmerna var plötsligt som bortblåsta. 3-1, mot Falkenberg, följdes upp av 3-2 i bortamötet med Kalmar. Detta efter att HIF faktiskt vänt ett 2-1 underläge redan efter 20 minuters spel. Matchvinnare den gången blev Linus Hallenius med sitt 3-2 mål i den 64:e minuten. För övrigt ett av bara två Allsvenska mål som skytteligaledaren noterades för under sin tid i HIF.

I sjätte omgången kom så AIK till Olympia och även Stockholmarna hade haft en lite knackig inledning på sin säsong. HIF, på Olympia, kunde de blivande silvermedaljörerna inte rå på utan HIF gick, via två mål av Jordan Larsson, segrande ur striden med 2-1. Nu skall vi dock inte dra för stora paralleller med säsongen 2016 då HIF skulle få en riktigt jobbig resa som tyvärr slutade med kvalförlust och degradering till Superettan. Men det kan vara värt att belysa det faktum att i inledningen av en serie kan alla slå alla och det behöver inte alls vara vägvisande för den resterande delen av säsongen. Och HIF ligger faktiskt, i dagsläget, bara fyra poäng från serieledning…

Men där finns ändå en del intressanta delar som man kanske bör fundera över efter de sex inledande omgångarna rörande Helsingborgs återkomst till Allsvenskan:

• Samtliga våra poäng har kommit på Olympia där HIF, rimligtvis, kan erbjuda Sveriges finaste gräsmatta. Samtidigt kan man inte enbart skylla våra förluster på underlaget, även om det spelar en viss roll, då 3-1 förlusten, mot IFK Göteborg, spelades på Ullevi som erbjuder en fin gräsmatta.

 

• Laget har inlett årets säsong med att möta tre potentiella guldkandidater (Norrköping, Hammarby och Häcken) där vi inkasserat sex av nio möjliga poäng. HIF var dessutom ytterst när att kvittera i slutminuterna mot Häcken efter att man lyft sig rejält i den andra halvleken

 

• Mot Sundsvall var HIF totalt överlägsna under den inledande halvleken men oförmågan att skapa något i anfallsväg har varit lagets inledande, största bekymmer, sedan Andri Bjarnason blev skadad. Förhoppningsvis är islänningen tillbaka till måndagens hemmamatch mot Djurgården

 

• Vad avser tempot finns en del övrigt att önska från vårt HIF. I Superettan kunde HIF både styra matchbild och tempo men riktigt så enkelt är det inte i Allsvenskan. Här går det betydligt snabbare vilket HIF redan fått känna på. Känslan säger också att det kommer gå ännu snabbare ju längre seriespelet lider och de mer “rutinerade” lagen får ordning på sitt spel. Här måste det gå fortare…

 

• Skadorna är något annat som gör mig lite orolig. Vi märker, som jag skrev innan, tydligt att spetsen saknats när Bjarnason gått skadad. Islänningen märks inte alltid i matcherna men när det väl skapas chanser så nog fasen är han där och skyfflar in bollarna. Här har man nu fått använda sig av olika alternativ som kedjepartner till Rasmus Jönsson och varken David Boysen, Wanderson eller Noel Mbo har lyckats fylla tomrummet efter Bjarnason. Självklart är Andreas Granqvist “paus” också olycklig då få Allsvenska lag kan skryta med den kompetensen i mittförsvaret. Senast tvingades dessutom både Mohammed Abubakari och Alexander Farnerud utgå men där är förhoppningen att deras skadefrånvaro inte ska sträcka sig längre än att de kan medverka på måndag

 

• Publikmässigt är man, som HIF-supporter, också lite orolig. Propagandafotboll i premiären, inför 11 455 åskådare, följdes upp av under 10 000, mot Hammarby, för att sen rasa ner på svaga 6138 mot Sundsvall. Förra säsongen inledde vi mot Öster, Eskilstuna och Gais och ändå har vi “bara” haft drygt 7500 fler åskådare under innevarande säsong. Men med ett snitt på strax över 9000 åskådare placerar vi oss på en sjundeplats så här långt. Men visst kan Helsingborgarna stötta sitt lag betydligt mer – inte minst sett till vårt motstånd i de inledande matcherna…

Publikliga i årets Allsvenska tom omgång 6

1. Hammarby 26 112
2. AIK 18 769
3. Malmö FF 15 883
4. IFK Göteborg 15 281
5. Djurgården 14 976
6. IFK Norrköping 10 523
7. HIF 9 158
8. Örebro SK 7 767
9. IF Elfsborg 5 730
10. Kalmar FF 4 980
11. Östersund 4 236
12. GIF Sundsvall 4 103
13. IK Sirius 4 026
14. BK Häcken 3 740
15. AFC Eskilstuna 3 111
16. Falkenbergs FF 2 707

Att Hammarby är i topp kommer knappast som någon överraskning och detsamma gäller för de båda “bottenlagen”, nykomlingarna AFC och Falkenberg. För HIFs del väntar ju fortfarande toppmatcher, mot Djurgården, AIK och Malmö, innan man går på sommaruppehåll. Men vi får även besök av Falkenberg vilket, troligtvis, inte ger oss någon större publiktillströmning.

Närmast väntar dock hemmamötet, mot Djurgården, och har du ännu inte införskaffat din biljett så kan du göra det här

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!