”Motivation är det psykologiska kännetecken som väcker en organism till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar”
I Februari 1980, mitt under det kalla kriget, fick en man vid namn Herb Brooks ett gäng collegegrabbar att göra det omöjliga. Genom att skapa en unik övertro på sig själv så besegrade man, mot alla odds, världens bästa hockeylag.
I Februari 2013, mitt under den svenska försäsongen, får en 47-årig perstorpsbo samma känsla att infinna sig hos ett gäng bolltrillande fotbollskillar. Träningsmatcherna flyter på i god ordning och när det är dags för den Allsvenska premiären så är laget mer taggat än på många år – man är helt enkelt oslagbara.
Låt vara för någon plump i protokollet men HIF, bokstavligt, demolerar flertalet av sina motståndare. Både Häcken och Gefle får en handfull i baken och som mest leder vår förening Allsvanskan med sex poäng – frågan är inte om HIF skall vinna serien utan snarare i vilken omgång man kan titulera sig mästare.
Mahlangu/Gashi hittar tillbaka till den form som gjorde dom till seriens mest fruktade mittfältspar. Bedoya, jagar plats hos storklubbarna i Europa och slutar aldrig springa. Sadiku och Krafth får speltid och visar att man skall vara med och slåss om landslagsplatser. En gänglig anfallare, som dominerat i Superettan, visar att han, utan problem kan axla manteln från Finnbogasson och Djurdjic. Alla är bara så grymt motiverade och oslagbara!
I mitten av Juli händer så något med laget. En blek insats mot Halmstad ger dock tre poäng innan det är dags för seriefinalen mot Göteborg. Efter en bedrövlig första halvlek och, som värst, underläge 0-2 går spelarna och ger allt dom har. Det är också här, i denna stund, som man antagligen kramar ur allt vad man har i form av motivation, känsla och vilja?
HIF vinner matchen med 4-2 efter en makalös vändning ,som tom Herb Brooks hade varit stolt över, och laget står där som serieledare och en känsla av att oavsett hur man presterar så vinner man matcherna. Sen börjar raset…
Några veckor tidigare så har mittfältsmaskinen, Mahlangu, slitit av hälsenan och Bedoya sagt ”tack och adjö” för ett nytt liv i Frankrike. Agenter rycker och drar i HIF spelarna. Peter Larsson vill ta sista chansen till en proffskarriär i Turkiet, Accam ryktas gå till varenda CL klubb i Europa och Sadiku har fullt sjå att bestämma sig för vilket väg/land han skall ta sig till Rio med!
Sedan den fantastiska vändningen i Göteborg har HIF spelat nio matcher. Två segrar, tre oavgjorda och fyra förluster och en målskillnad på 15-18. Man har gått från en imponerande ledning av serien till att slåss för ett liv i Europa. Att laget har viljan är det ingen tvekan om men om motivationen finns där bland alla övriga tankar – det är det som är frågan!
Motivation skall inte bara handla om att komma vidare i en karriär. Motivation skall inte heller bara handla om vem som kan vifta med den fetaste plånboken. Nä – motivation skall handla om att alltid ge 100% för den klubben som betalar din lön. För den publiken som lägger sin själ i ett besök på Olympia eller långväga resor till alla bortamatcher. Motivation skall göra att man når det uppsatta målet om en Europaplats 2014.
För Herb Brooks del räckte motivationen och inställningen till en fantastisk insats som numera går under benämningen ”Miracle On Ice”. För Roar Hansens del tog ”motivationsbensinen” slut i Juli, samma år. Att han är tränaren som skall leda HIF i framtiden är jag den första att ställa mig bakom. Roar har en dokumenterad förmåga att kunna kräma ur lag enorma framgångar – mycket beroende på den ledarstil han besitter.
Herb Brooks fick faktiskt en chans till att upprepa bedriften. Han ledde USA till en ny medalj (silver) i 2002s Olympiska spel innan han året därpå gick bort i en tragisk biloycka. För Roar från Perstorp tar inte resan slut efter denna säsongen. Fortsätt bygga, fortsätt kämpa och, framförallt, fortsätt motivera så har du, Roar, ditt alldeles eget ”Miracle On Olympia” inom en snar framtid!
Lämna ett svar