Åtvidabergs FF – Helsingborgs IF
3-0(1-0)
Publik 3466
Kopparvallen, Åtvidaberg
Äntligen var det dags, Allsvenskan gick in i sitt absoluta slutskede och Helsingborgs IF åkte till Kopparvallen för att ta sig an Åtvidabergs FF.
Det var en ganska öppen matchinledning där Åtvidaberg öppnade bäst och i den åttonde minuten hade man ett skott som Pär Hansson vinklade ut till en resultatlös hörna.
Det dröjde en kvart innan HIF hade en riktig farlighet när Accam fick ett skottläge men skottet smet utanför. Redan i anfallet efter så hade Åtvidaberg ett skott som dök farligt där Pär Hansson på nytt fick visa upp sina färdigheter.
Emil Krafth tog sig in i straffområdet och skottförsöket täcktes ut till hörna av en försvarare och i efterspelet sköt Accam på en Åtvidabergsspelare så det blev en ny hörna, denna gång från vänster. En hörna som Smárason slog i burgaveln.
I den 26e minuten hade Åtvidaberg ett bra läge att ta ledningen när man frispelade en spelare i straffområdet men Sadiku fick en tå på bollen och styrde ut den till en hörna.
Robin Simovic hade en chans i den 35e minuten när han plockade ner en boll i straffområdet och vände bort en försvarare men målvakten kom långt ut och fick bollen i bröstet.
HIFs bästa chans fick Imad Khalili i den 42a minuten när Accam slog fram en boll till Imad som drog till på ett tillslag men bollen gick utanför stolpen.
Som så många gånger tidigare så gav Helsingborg bort ledningen. I den 45e minuten kom Anton Tinnerholm fram på Åtvidabergs högerkant och slog den snett innåt bakåt till Kristian Bergström som enkelt kunde slå bollen i nät bakom Pär Hansson.
Åtvidaberg stod upp bra i halvleken och även om bollinnehavet var förhållandevis jämt så var det Åtvidaberg som hade det mesta av det organiserade spelet. Åtvidaberg kändes mer samspelta och kom fram lätt. Helsingborgsförsvaret kändes inte lika virrigt som det har kunnat göra under de senaste matcherna men det kändes långt ifrån säkert när Åtvidaberg slog in sina bollar.
Även om det inte var riktigt lika tillknäppt och snurrigt i Helsingborg som vanligt så var det inte ett spel av ett lag som är på väg ut i Europa.
I halvlek bytte Roar ut Simovic och tog in Jere Uronen. Uronen gick in på Accams plats då denne flyttades upp i anfallet.
I inledningen av andra halvlek gör Larsson en farlig bakåtpassning utan titta att Pär är med och det resulterar i att bollen går ut till en hörna.
Emil Krafth hade en en tuff inledning på den andra halvleken och blev bortspelad vid ett tillfälle men som tur var fanns det ingen i bortre delen av straffområdet som kunde ta emot passningen.
Åtvidaberg kunde spela lugnt och metodiskt när man inte hade någon press på sig. Det gjorde att man fick ett lugn i sitt spel. Något som var vägvinnande. Och när de kom fram så lätt så syntes frustrationen i HIF spelet. Det var många huvuden som hängde tidigt.
Foto: Samone Falkman
I den 65e minuten upphäver Sadiku offsiden vid ett Åtvidabergs anfall men räddade upp situationen när han räddade den följande nicken på mållinjen. På den efterföljande hörnan var det Lindströms tur att agerar målvakt när han på mållinjen tog med händerna. Vilket resulterade i rött kort och straff. Straffen slog Daniel Sjölund otagbart för Pär Hansson och 2-0 var ett faktum. Plötsligt var Europaspelet väldigt långt borta.
I samband med utvisningen flyttade Imad Khalili ner på Lindströms plats och Accam blev ensam anfallare innan man bytte ut Hanstveit och tog in Álvaro Santos.
Det var inte så mycket som gick Helsingborgs väg efter utvisningen. I 81a minuten hade Gashi ett tungt skott som gick via en försvarare till dubbelhörna som båda blev resultatlösa.
I den 86e minuten byttes Imad Khalili ut och in kom Walid Atta efter långvarig bortavaro. Strax efter bytet var gjort fick Åtvidaberg frispark på sin vänsterkant i höjd med straffpunkten. En enkel boll in till Daniel Sjölund och 3-0 var ett faktum när Helsingborg såg ut som att de redan hade gett upp matchen.
Gula kort: Accam
Röda kort: Lindström
Startelva: Hansson – Hanstveit (74), Sadiku, Larsson, Krafth – Accam, Smárason, Gashi, Lindström – Simovic (46), Khalili (86)
Avbytare: Andersson, Atta (86), Johansson, Santos (74), Nordmark, Uronen (46), Jarl
Skitlag, skitspel, skitdag, skit inställning, snart nog skitsäsong!
MFF ligger nu nära guldet och jag kan inte annat än säga att de är värdiga detta trots mitt HIF-hjärta. De har en helt annan inställning och utstrålning än HIF:s bräckliga finlirare. När det går grus i HIF:s maskineri så saknar de all förmåga att ta tag i det och arbeta hårt för att resa sig upp. De ligger kvar och sprattlar och vill bara spela fint, inte göra skitjobbet. De uppträder som primadonnor och har en mental beredskap som lämnar mycket övrigt att önska. De känns som ett sargat lag, en sargad trupp och frågan är hur bra det funkar mellan ledning och spelare?
Nä, nu vill man bara att säsongen tar slut och synd på något som började så i dur och nu verkar sluta helt i moll – i går bara Pär & Lorent som kan få godkänt så nu behöver man verkligen ta fram den vinnarmentalitet som vi har sett tidigare, sluta leden & jobba för varandra: har vi haft toppkänning mesta av året ska vi banne mig inte gå miste om både medalj & Europaspel – kom igen nu HIF: bryt samman och gå vidare med en helt ny attityd mot KFF & AIK (samt hålla tummar & tår för att Peking resp. DIF kan stjäla poäng)