AOH-familjen växer. För att kunna ge er läsare ett så brett utbud av HIF-relaterade nyheter/artiklar så utökar vi stadigt vårt antal medarbetare. Idag presenterar vi vårt senaste tillskott, Claes “Clabbe” Larsson.
Mitt namn är Claes Larsson och jag är en grabb på 17år. Jag är född och uppvuxen i Fleninge, en by utanför Helsingborg. 
I år går jag i andra ring på Olympiaskolan med Samhälle Beetendevetenskaps inriktning (nya ”sos”-linjen).
I min ungdom spelade jag fotboll i Ödåkra IF. Efter ett par år lades laget ner och jag begav mig ut till Laröd för att sparka boll. Jag har en bror som under en längre tid har spelat i HIF:s ungdoms led och på sått sätt tagit HIF mig närmare till hjärtat.
Jag tror att mitt första besök på Olympia var när HIF tog emot AIK, hemma på Olympia. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av matchen eftersom att jag var liten, ungefär 5år gammal. Matchen slutade tyvärr med en 1-2 förlust.
Mitt varmaste HIF-minne är såklart SM-guldet 2011.
Jag minns hur vi åkte upp tillsammans till Göteborg för att se GAIS-HIF. Jag var så otroligt nervös och polisen gjorde bara saken värre med att ljuga för oss supportrar De säger att dem leder oss till en pub, där ni kan dricka öl och ha trevligt innan matchen. Men så blev det inte. Vi gick direkt till Station. Det finns många olika sätt att reta upp folk och när det kommer till att ljuga så är det de värsta sättet.
Inne på arenan är det en underbar stämning och alla är goa’ och glada. I mitt huvud var SM-guldet redan säkrat. Jag kommer såväl ihåg Erlands indirekta frispark som gick rakt upp i nättaket.
I andra halvlek tar samma norrman med hands i straffområdet och det blir helt tyst. Wanderson kliver fram och dunkar in en kvittering, 1-1.
Lite senare lägger Baffo en snygg krossboll till Sundin som vänder upp GAIS-målvakten på läktaren och tar HIF ett steg närmare SM-guldet. Det är total KAOS på läktaren.
GAIS ligger på riktigt bra och jag är hela tiden nervös över att GAIS ska kvittera igen. Men Simon Thern faller enkelt och fixar en straff. En självsäker man från Marocko sparkar snyggt in straffen och guldet är så nära nu.
Den jobbiga väntan på tåget hem. Hela tåget dönar ut en radio sändning från matchen mellan AIK-Malmö. En AIK vinst skulle krävas yttligare omgångar för HIF att säkra guldet. Ett kryss eller Malmö vinst skulle säkra guldet åt HIF. Givetvis är det AIK som leder med 1-0. Det är jobbiga minuter. Men Mathias Ranegie kvitterar i 90minuten. Detta är helt sjukt jag har aldrig sätt så många män gråta så mycket på en och samma gång. Att vinna SM-guld på det sättet går inte att beskriva med ord. Det var den bästa känslan i mitt liv.
Detta är mitt absolut bästa minne av Helsingborgs IF.
Lämna ett svar