Född -77 och uppvuxen i Rinkaby utanför Kristianstad befann man sig i laglöst land. Allsvenskan var långt bort och inga givna favoritlag fanns.
Så kom VM -90 i Italien. Det trycktes tröjor med Italienska flaggan och i det vita fältet fanns en bild på de svenska spelarna. Som högerback i Rinkaby GoIFs pojklag blev Glenn Hysén fort idolen. Givetvis var det en sådan tröja jag ville ha. Men då dessa var slut köpte mina föräldrar en med Mats Magnusson på. Besvikelsen sved i ett 13 årigt hjärta när han fick en tröja med för honom en okänd spelare. Men där och då såddes ett frö som skulle komma att växa.
1992 var “Masse” på förstasidan tillsammans med en herre i dreadlocks. HIF till Allsvenskan igen! Sen har min kärlek till HIF puttrat på och sakta men säkert vuxit sig allt starkare.
1999 satt jag i en lägenhet i Kristianstad och såg Arild Stavrum skjuta guldet till Helsingborg. Jag satte mig i bilen och körde över Skåne för att komma fram lagom till dess att laget kom hem. Kvällen efter på en pub i Kristianstad blev jag erbjuden 600kr för Guld-tröjan som jag köpt i Helsingborg. Tröjan ligger kvar i min byrålåda än. Minnet den frammanar är mer värt än pengar.
Efter tre år i Linköping har jag nu bosatt mig i Halmstad där jag arbetar som svarvare. Därmed har även mitt supporterskap gått i en ny fas då jag tar tåget ner så ofta jag kan och står på Södra i alla väder.
Lämna ett svar