Och så stängdes fönstret.

Ännu ett transferfönster har passerat, men denna gången kan jag inte påstå att jag varit speciellt orolig. Framförallt för att Jesper Jansson var tidigt ute med värvningarna. 

Jag skrev strax efter att fönstret öppnats att det såg ut som om HIF skulle komma ut som vinnare för en gångs skull, efter ett antal transferfönster där lösningar blivit klara sista dagen. Ofta hade det då handlat om korta lösningar. Men denna gång var man tidigt ute. Arnór Smárason och Ema Boateng blev spelklara tidigt, Imad Khalili såg det ut som om vi skulle få vänta på till kommande januari när hans kontrakt löpte ut.

När jag skrivit det fick jag genast mothugg. Man kunde inte tala om att vi var vinnare när Bedoya lämnat och Mahlangu precis dragit av hälsenan. Jag replikerade inte då. Smárason lyfte inte på det sätt jag hade hoppats att han skulle göra. Ema Boateng har ännu inte fått det genomslag jag trodde han skulle få när jag såg honom med U21-laget. Kanske var det två av anledningarna till att Jansson satte sig i förhandlingar med Norrköping efter den mediokra tillställningen på Olympia och såg till att Khalili kunde komma tillbaka till Helsingborg direkt.

Även om den följande matchen mot Mjällby inte gav några direkta förhoppningar om något alls så har det sett betydligt bättre ut sen dess. Ser man till den senaste matchen mot BP så var det tydligt att Khalili och Smárason kommer ha stort utbyte av varandra under hösten. De började hitta varandra bättre och bättre. Om de får med sig Simovic i sina lekar kan det, som jag sagt tidigare, bli skoj. Men som sagt, Mahlangus skada och Bedoyas flytt har satt sina spår. Konstigt vore det ju annars, att dessutom föra in tre nya spelare i laget tar sin tid.

Så hur kan jag då säga att HIF tog sig genom transferfönstret som vinnare?
Dels så har man tagit sig ur korttids- och låneträsket. Det är ett stort och viktigt steg att ta som klubb när man rustar för framtiden. Då kan man ge spelaren tid att anpassa sig till klubben, växa och gå vidare och samtidigt lämna efter sig en ekonomisk vinst.

Dels så har man gjort tre bra värvningar. Jag tror att summan av de värvningar man har gjort kommer växa framöver. Jag är övertygad om att Khalili är viktig för Smárason. Ema Boateng kommer växa. Kanske inte så mycket på längden men som spelare och kugge för HIF. Men han har ett tufft jobb framför sig. Lindström som huserar till höger på mittfältet kommer inte, och ska inte, släppa sin plats frivilligt. Boateng är dessutom kortare än vad Christoffer Andersson är och även om han enligt rykten besitta en otrolig spänst , gör det inte det  lättare om han ska slåss om en plats på innermittfältet. Men ändå, Ema Boateng har framtiden för sig. Lindström, hur mycket jag än gillar honom och ser hur viktig han är för laget just nu, har det inte.

Det är mina två huvudskäl till att jag menar att HIF tagit sig genom fönstret som vinnare. Ett annat skäl är ett som inte är kopplat till transferfönstret men som kan komma att påverka de sista matcherna på säsongen. Jere Uronen och Rachid Bouaouzan är på väg tillbaka. De har börjat träna med truppen meddelar HIF.se. Den senare har ju dessutom sagt att han vill förlänga sitt kontrakt med klubben. Det lär inte bli så att de kommer in och dominerar de matcher som är kvar, troligen kommer det bara handla om ett eller annat inhopp. Men alla som har sett Rachid vet att han kan ändra en matchbild och Jere Uronen kommer kunna ge försvaret stabilitet om han bara hinner bli klar för spel.

Till sist vill jag bara tillägga att ja, jag hade fel om Loret Sadiku. Jag var övertygad om att han skulle lämna. Men jag tror att Mahlangus skada fick honom och klubben på andra tankar. HIF har gjort ett bra transferfönster med stabila värvningar. Och med Rachid och Uronen på väg tillbaka så kan man verkligen säga att sommaren varit god för Helsingborg.