Olika händelser viktiga för HIF sedan 1968 del 2

1974

När säsongen började hade HIF en tysk tränare, Wilfried Schnorrenberger. När säsongen började hade HIF redan spelat mer än 20 matcher. Det var på 70-talet som HIF alltid var det bästa laget, mellan november och april. Bra resultat gjordes mot allsvenska lag men när seriespelet drogs igång så blev det aldrig till vad förväntningarna krävde.

Premiären 1974 slutade dock med seger, 2-1, mot Örgryte som året innan spelat i allsvenskan. Över 5000 åskådare på Olympia bevistade matchen.  De följande åren var HIF alltid en av favoriterna men varje år slutade med en besvikelse. Stora spelare (Roger Magnusson) värvades och unga spelare fick sina genombrott (Sven-Åke Landgren). Danskar värvades in (John Hansen, Benny Johansen, Ole Skouboe) och även en britt (Stuart Baxter). Men från de här åren sticker en annan sak ut. Göteborg mötte Gais och över 50000 var på matchen.. I en division II-match.

Ja sedan minns man matcherna mot Råå. Framför allt höstmatchen 1977 då Råå precis sparkat sin tränare, Bill Baxter (Stuarts far) och ledde mot HIF in på övertid. Då snubblade Ole Skouboe i utkanten av straffområdet och tilldömdes en straff. Stuart Baxter ville ta straffen och satte den. När serien sammanfattades efter säsongen hade Råå åkt ur division II med en poäng… Men även höstmatchen 1976 väcker minnen. Det var då Sven-Åke Landgren sköt en frispark från 40 meter. Otagbart. Och reaktionen från publiken drog ut någon sekund innan man fattat vad som hänt.

1977 var för övrigt året då Bosse Nilsson gjorde entré som elittränare för Mjällby. Intrycket från Mjällby var dock ett annat. I höstmatchen, som HIF bara lätt skulle vinna, tog Mjällby ledningen med 1-0. Efter åtta sekunder. Flemming Pherson presenterade sig för HIF-publiken.

1978

var året då jag såg 25 av 26 matcher på plats. Den enda jag missade var bortamatchen mot IF Saab (Linköping). I Saab spelade då en man vid namn Bo Wilhelmsson. En som på hösten skulle spela avgörande betydelse för the rise of HIF: 1978 är det år då HIF spelade ut alla motståndare men låg på nedflyttningsplats långt in på säsongen. Vändningen kom borta mot Alvesta GoIF. Underläge med 2-0 vändes till ett oavgjort resultat, 2-2. I matchen därpå gjorde Bo Wilhelmsson debut och gjorde två mål mot Norrby. Seger med 3-1 mot slutliga tvåan. Bosse missade därefter bara en match och det var mot Halmia, den enda matchen HIF förlorade på hösten. Det där med att inte förlora hängde med en god bit in på 1979.. ett år då vi råkade ut för en åskådare som sprang in på plan för första gången (som inte hade med firande av serieseger att göra)… Men mer om detta i del 3.