Så blir det som vi hoppats – en härligt rafflande avslutningsmatch på Olympia på söndag där allt avgörs, men bara nästan eftersom Malmö visst också har en match…
Fast första ska MFF klara av kvällens blindskär – ett sargat Brommapojkarna som slåss för sin allsvenska existens.
Stockholmslaget i sig kanske inte blir MFF:s värsta hinder i guldjakten! Ett problem, som kan bli större, är alla gula kort som kan förvandlas till avstängningar. En handfull av Malmös nyckelspelare riskerar att få se avslutningen från läktarplats, vilket förmodligen bekymrar Roland Nilsson och hans spelare mer än vad BP kan förväntas göra.
Till råga på eländet, sett ur Malmöperspektiv, har de till kvällens match fått hela allsvenskans ”varningsgladaste” domare, Martin Ingvarsson som rättskipare. Enligt AB har den gode Martin varit duktigast hittills på att beivra ojust spel och delat ut klart flest varningar.
Snacket om varningar har varit aktuellt en tid och flera Malmöspelare har velat ändra reglerna och det senaste är att en av killarna i farozonen, Jiload Hammad, tycker att Martin ska ändra sin bedömningsgrund när MFF möter BP.
Vilket djävla trams, om kraftuttrycket ursäktas! Spelar man enligt reglerna så behöver man inte bekymra sig.
När jag nu är inne på kapitlet varningar noterar jag att Kalmar FF.s retsticka och motor Henrik Rydström får njuta av sista omgången från läktarplats eftersom han drog på sig en varning när KFF torskade mot Häcken i sista matchen på gamla Fredrikskans. Tråkigt för honom, men jag tror inte att varken HIF eller Helsingborgspubliken kommer att sakna honom särskilt mycket på söndag! Annars är han ju en färgklick i allsvenskan.
Om matchen mot HBK har redan det mesta sagts och skrivits. Den var ju en verklig fröjd att se för en HIF-vän. Och som jag påpekade på Facebook före matchen att ”sviter är till för att brytas och ju längre de varat desto närmare kommer man brytningspunkten”. Det var precis vad som skedde.
Sedan vet vi av erfarenhet att HBK har en förmåga att vika ner sig i slutet av säsongen. Alla minns väl den fabulösa 9-0-matchen för några år sedan. Den spelades förvisso på Olympia men det fanns tendenser den gången att det kunde ha runnit iväg i samma riktning trots att det nu handlade om HIF:s f d mardrömsarena.
Klart det var trist att Alexander Gerndt sumpade två ganska klara chanser och att det fanns läge för ytterligare ett par mål, men det kan vi inte göra mycket åt i efterhand. Segern var ju också trots allt det viktigaste.
Blir det inte utsålt på Olympia på söndag så är det något fel i Helsingborg!
Självklart kommer vi alla att hoppas på att HIF då ska bärga guldet, men skulle det gå åt skogen så hoppas jag ändå att publiken hyllar Conny Karlsson och alla hans spelare för en fantastisk säsong. Då kan det fortfarande bli ett guld – via cupseger mot Hammarby den 13:e november i Stockholm. Även om dubbla guld smäller väldigt mycket högre så är ett guld och en andraplats klart över förväntat i år.
Vi supportrar kan börja fira redan på söndagskvällen – spelarna och ledarna får vänta en vecka! Och efter cupen firar vi igen!
Lämna ett svar