Idag är “Dagen D”, den dagen som alla har väntat länge efter. Djurgården kommer till Helsingborg och skall få se sig besegrade av stadens lag och Skånes stolthet på Olympias gröna gräsmatta, det kan omöjligt vara någon som tror något annat.
Efter en fantastisk höstsäsong där vi fick se välspelade matcher i såväl Allsvenskan som Europa League av Helsingborgs IF var det mer en känsla av förtvivlan än lättnad som spred sig i kroppen när säsongen väl tog slut. Trots minusgrader i luften när spanska Levante gästade staden i slutet av november värmde spelet folket på läktaren.
Sportchef Jesper Jansson fick in starka tillskott till spelartruppen under augusti månads transferfönster, Alejandro Bedoya, Peter Larsson och framförallt Nicola Djurdjic gjorde varje match ett nöje att skåda. Det var nog ingen som tvivlade på att Nicola skulle lämna för utlandet, han var helt enkelt för bra för att stanna kvar inom Skandinaviens gränser, men de målen han bjöd på under sina månader med laget kommer för evigt leva kvar i ens minne.
Tack vare att man valt att lägga om spelschemat (och formatet) för den Svenska Cupen har vi i år fått en tidig start på tävlingssäsongen, men i ärlighetens namn är ändå känslan att säsongen startar när serien rullar igång. Vore det inte för att laget missade chansen till Europa genom att komma topp tre hade man med all sannolikhet inte haft så stor fokus på Cupen som man har nu – när man har kniven mot strupen för att nå ett avancemang.
Men Allsvenskan är i grund och botten den tävlingen som vi fotbollsälskare i landet tänker på, när man kliver upp på morgonen och när man går och lägger sig på kvällen. Trots att gråa hår utvecklades i håret på mig när domslut som Accams mål på Råsunda inte dömdes mål, eller när Wilton Figuereido spelade handboll i straffområdet på Olympia, är det ändå de stunderna när adrenalinet flödar som mest – man brinner för.
I dagens match är det Djurgårdens IF som gästar den gröna gräsmattan på Olympia, Stockholms laget är det enda laget som har lyckats med bedriften att försvara en Allsvensk titel de senaste tjugo åren, efter de har dem inte varit särskilt framgångsrika. I år känns dem som ett lag som kommer sluta på den nedre halvan av serietabellen när säsongen summeras i november månad.
Likväl har dem en spelare som på egen hand kan och kommer att göra skillnad i enstaka matcher – den spelaren är Erton Fejzullahu, laget har även ”värvat hem” Andreas Johansson. ”Adde” kommer att försöka styra spelet från sin position på innermittfältet, men man ska inte glömma bort att han är riktigt gammal och har sina bästa år bakom sig, för hans del kommer matchen att innebära att Gashi käkar upp honom (spelmässigt).
Det är min starka övertygelse att det blir en trygg och säker vinst för hemmalaget idag, det är svårt att se något annat, trots att där är en anfallare av klass hos gästerna så är resten av laget långt efter HIF:arna. Roars spelidé får ännu en match att växa samman och det syns att det börjar ta mer och mer form, när det väl sitter till 100 % blir det än mer intressant att skåda, dem har något riktigt bra på gång.
Vi från Allt om HIF kommer ta plats på pressläktaren och förbereda oss att rapportera till er löpande om vad som händer under matchen. Efteråt kommer ni ha möjlighet att läsa om vad som sades på presskonferensen, ta del av intervjuer och även en och annan reflektion. Nu ser vi till att ta Allsvenskan med storm och kommer högre upp än vad alla ”experter” tippat oss att göra, 5-6:e platser är något i det förflutna – vi är ett topplag och skall så förbli.
Premiären är här, solen skiner och gräsmattan är nyklippt och grön – Dagens konstaterande är att det frambringar vårkänslorna hos individen.
Lämna ett svar