Det är en varm och solig augustieftermiddag på Olympia där serieledarna i rött, obesegrade i 13 matcher, tar emot jumbon Halmstad som plockat tio poäng på 21 matcher. Allt är upplagt för en enkel hemmaseger.
Men vi som kan vår HIF-historia vet att det aldrig har funnits enkla matcher mot sämre lag där di röe går in, gör jobbet och promenerar hem 3 enkla pinnar. Fram tills i år där HIF, konstigt nog, inte gör annat än bara det som krävs på sin arbetsplats. Och det kan räcka hela vägen till Lennart Johanssons pokal.
När jag sätter mig i solen på östra läktaren tänker jag tillbaka på sommaren 2003. HIF var på väg mot toppen av tabellen då jumbon Enköping kom på besök, som dittills inte hade en enda tredjepoängare. En otroligt enkel promenadseger på pappret. 90 minuter och 4 mål framåt senare hade ESK tagit klubben än idag enda allsvenska seger. HIF har alltid av tradition alltid haft svårt för ”enkla matcher”. Skulle samma naivitet drabba hemmalaget idag?
Nej, tack och lov. HIF för sju år sedan är verkligen inte samma HIF idag, och det kan vi tacka Conny och Reine för som skapat ett lugn och vinnarkultur som jag aldrig sett maken till. Det blev till slut en väldigt tät och tempo- och chansfattig match där Halmstad, precis som många andra besökande lag denna säsong på Olympia, valde att försvara med hela laget på egen planhalva och stänga så många ytor som möjligt. Gästerna har ett rejält gap upp till nästjumbon vilket synes. Långbollar utan hjärta och hjärna var Halmstads melodi för dagen och såg fantasilösare ut än gamla polishuset på söder. Dock ska deras försvarsspel hyllas då HIF inte kom förbi många gånger, vilket dels berodde på trånga utrymmen och tät markering men även individuella misstag av hemmalaget. HIF försökte och försökte och fick till slut rättvis utdelning då Holgersson fick öppet mål, grävde hela foten under bollen men lyckades ändå få in den i mål via dubbla ribbträffar. HIF kunde äntligen andas ut och Anderssons läcka chippmål kom utav bara farten några minuter senare. Istället för att överarbeta som tidigare år gjorde HIF idag precis vad som krävdes, och inte mer. Det räckte till tre nya poäng och till att hålla Elfsborg på tämligen behagligt avstånd.
Karlsson tog sig friheten att använda en helt ny arbetsmetod mitt under brinnande guldstrid. Istället för klassiska 4-4-2 som Karlsson omfamnat under sina år i den rödblåa träningsoverallen testades 4-2-3-1 där Thern fick en fri roll i mitten och där Jönsson fick agera både anfallare och yttermittfältare. Ett intressant experiment som inte gav någon större effekt men som vi kanske får se mer av om Jönsson lämnar. Att spela med både Santos och Sundin på anfall i 90 minuter ser jag inte som ett hållbart alternativ om HIF ska vinna guld. Dessutom var det kul att få se Thern i sin ”riktiga” position där han själv trivs som bäst. Killen har stor talang, men behöver precis som Jönsson behövde – ett par år för att utvecklas och anpassas i egen takt till allsvensk elitfotboll, både fysiskt och spelmässigt.
Connys mannar kommer få jobba en hel del övertid i och med Europaspel och cupsemifinaler fram till firmafesten i november. Men det faktum att det kan bli en rejäl bonus i form av SM-guld och cupvinst i lönekuvertet kan nog sporra spelarna till extra arbetspass.
Dagens lirare: May Mahlangu. Killen springer och springer som jag aldrig sett en allsvensk fotbollsspelare göra. Och han är alltid på rätt ställe, imponerande.
Dagens citat på sektion 22 nr 1: ”Han måste varit stins i sitt förra liv, domarjäveln”. Missnöjd herre efter HIF femte offsideavblåsning i första halvlek.
Dagens citat på sektion 22 nr 2: ”Nämen vad gör karln? Chippa!” Samme herre efter Alvaro Santos miss i första halvlek.
Dagens undran: Hur många chanser till får Baffo från start?
Dagens genidrag: Conny Karlsson som bytte ut Jönsson efter 60 min. Till en början helt idiotiskt, men HIF vände matchen utan Rasmus på plan.
Dagens praktikant: Fjärdedomaren som inte fick rätt på spelarnumren till HIFs två första byten.
Dagens blixt: Mikael Roséns pärla på tilläggstid. Vilket skott!
Lämna ett svar