HIF gjorde en usel första halvlek där Djurgården var helt överlägsna. HIF gjorde en makalös andra halvlek där Djurgården var statister. Sammanfattningsvis får vi vara nöjda med den enda poängen vi fick med oss från Stockholms Stadion ikväll.
Återigen visar det sig att det lönar sig att läsa på om HIF. Det hade uppenbarligen Magnus Pehrsson och hans blåränder gjort. Satsa på hög, aggressiv press mot HIF’s backlinje och den darrar. Samtidigt tvinga försvararna till att slå höjdbollar som stänger ute det annars så aggressiva centralmittfältet. Använd man-mot-man försvar och du har plockat bort HIF’s anfallsspel helt och hållet. Djurgården såg ut att göra allt rätt i första halvlek. Men de räknade inte med att det (och säkerligen det enda) sättet att manövrera ut Sveriges bästa lag, HIF, det tär på krafterna. Och det märktes tydligt efter ca 60 minuters spel att Djurgårdarna var helt slut. Kan HIF rida ut motståndarnas massiva press och höga aggressivitet. Då är det bara att lägga in en växel till när motståndarna tröttnar och krafterna sinar.
Ja, det känns som om detta spel är synonymt med HIF anno 2011. Ifjol var det HIF som körde med press och aggressivitet. I år låter dem motståndarna köra slut på sig själv och ta ett kollektivt konditions-självmord.
***
Men ska man spela det spelet som HIF gör, då måste det finnas lite bättre offensiva krafter. Och de kom inte fram förrän Christoffer Andersson klev in på plan. Där ändrades
***
Synd bara att Rasmus hade en jobbig dag och att Gerndt var punktmarkerad och inte kunde lägga in den växeln extra som behövdes. Hade de tvåpusselbitarna varit på plats, är jag övertygad om att HIF vunnit matchen med mer än två måls differens.
***
Nej, bollen var aldrig utanför sidolinjen, men Holgersson var uppe på läktaren och Edman missade totalt sin markering.
***
Skönt att nu både Edman och Christoffer verkar vara på väg till full matchstyrka igen. Det kommer bli en välbehövlig boost inför “andra halvlek” av serien. Bra där!
***
Peter Larssons två brytningar i första halvlek gav mig en känsla av Deja vú från Hyséns brytningar mot England (tidigt 90-tal). Klockrent, våldsamt men ändå sjysst.
***
1-1, 1-1, 2-1, 1-1… känns lite trögt för tillfället?
***
Thern gjorde debut ikväll från start. Och han gjorde en bra debut och förtjänade inte att bli utbytt.
Har ni tänkt på hur många unga debutanter det har varit i Allsvenskan den senaste tiden? Lagen rustar för försäljningar eller rustar för framtiden? I vilket fall, det är otroligt skönt att se hur bra den svenska återväxten är med alla dessa debutanter som inte på något vi gjort bort sig. Bra där!
***
Nu när det är som mest (?) intensivt på HIF-fronten, nu tar jag semester… arrividerci!
Ja Gerndt hade bråttom av plan, men visst klappade han i farten. Känns lite fånigt att ödsla spaltutrymme och fetstil på en sån sak.
Thern var trött helt enkelt. Enda anledningen till att han byttes ut. Gerndt skulle vad jag förstod träffa sina barn därav brådskan.
Var herr Ymer närvarande-alltså på Stadion? I varje fall från min utsiktspunkt tedde sig en del saker annorlunda: HIF var inte urusla före paus. Tillbakatryckta av Djurgårns frenesi, ja – men egentligen ganska kyligt avvaktande och verkligen inte utan ett visst eget tryck och några avslut som inte var ofarligare än DIF:s. Känslan var att matchplanen följdes. Målet var f f a Markus Nilssons lapsus, även om man kan fundera över var Edman höll hus.
Egentligen känns det aldrig kört när det gäller HIF numera och tillförsikten fanns där ändå inför 2:a halvlek. Jag hoppades på byten, som också skulle visa sig avgörande.
Det kanske viktigaste var att Mattias Jonson lämnade planen, utan honom är Djurgårn plötsligt ett lite ängsligt, tempofattigt och oorganiserat kollektiv. Men Holger och Thern var inte vilka behövdes för överta intitiativet ikväll. Holger slår (tyvärr) bort alldeles för många bollar för att man ska våga tro att det nånsin blir annorlunda och Thern saknar ännu den hårdhet som är nödvändig i såna här fighter.
Mycket skönt att Chrisse är tillbaka. Planens bästa spelare hette annars May Mahlangu. Och Gerndt HADE väldigt bråttom – men han vinkade faktiskt till klacken, det gjorde han.