Årets sista match, var också en av årets bästa matcher. HIF visade en otrolig vilja att vinna matchen och att avsluta säsongen på bästa vis. Det lyckades.
Först och främst; Det är med ett stort vemod som jag nu inser att årets säsong faktiskt är slut… 
Matchen då? HIF inleder i ett rasande tempo. Det har de i och för sig gjort vid flera tillfällen under året, men denna gång var det ett tempo med mer säkerhet, mer jävlaranamma och en vilja att så som Pär Hansson sa i en intervju med HD; “Spela för klubbmärket”.
Nikola Djurdjic 1-0 mål redan efter sex minuters spel angav tonen och känslan för resten av matchen. Det här var HIF:s dag från början till slut. Och även om Twente försökte vid ett par tillfällen att komma in i matchen och skapade en del farligheter, kändes det aldrig direkt hotande.
Sedan finns det säkerligen de som vill hävda att Twente inte hade något “ordinarie” lag på plan. Men det hade å andra sidan inte HIF heller om man ser vilka spelare som har varit startspelare under året…
Det var helt enkelt en mycket väl genomförd match från samtliga i HIF. En seger som visar att svensk fotboll i allmänhet, men HIF i synnerhet har kommit närmare och minskat gapet till lagen i de europeiska ligorna.
Twente leder holländska ligan. HIF slutade sexa i svenska. HIF vann med 3-1….
***
Det var inte bara klubbmärket som det spelades om igår. Det syntes om inget annat efter att Nikola Djurdjic, och Alejandro Bedoya gjort sina mål i inledningen. De rusade ut och gav Åge en stor och hjärtlig kram. Helt enkelt underbart att se hur de på så vis tackade Åge för denna tid. Och faktum är ju att varken Djurdjic eller Bedoya hade varit så heta på transfermarknaden om det inte varit för just Åge Hareide.
***
Jag tycker många gånger det är orättvist att bedöma enskilda insatser av spelare i en match. En bra insats kan ju naturligtvis bero på att medspelarna har en bra dag. En dålig insats kan ju därmed också bero på att medspelarna har en dålig dag.
Men de spelarna som jag tyckte utmärkte sig extra positivt igår var främst ytterbackarna Erik Edman och Emil Krafth. En spelare som tycks få någon extra stuns i sitt spel och ändra sitt humör och sätt när det verkligen gäller är Ardian Gashi. Kan ju ärligt säga att han är den spelaren jag minst skulle vilja träffa i en mörk gränd när han har det fighting-fajset påkopplat som han tycks få i sådana här matcher. Precis som alla andra är jag väldigt glad över att ha fått se Nikola Djurdjic i HIF:s tröja under det sista halvåret. En spelare i den kalibern är inte ofta man får chans att se i ett allsvenskt lag.
***
Detta var alltså årets sista match. Och när säsongen avslutas på ett sådant vis blir längtan till nästa ännu starkare…
***
“Finns det något mer att säga. Säg finns det något mer?”
Jo.
Jag vill bara avsluta årets “Reflektioner” med att tacka samtliga spelare, ledare och övriga inblandade i HIF för denna säsongen. Och även om man kan tycka att året 2012 har varit en besvikelse, så ska vi inte glömma att vi faktiskt tog en titel i år!
Tack för i år, vi syns nästa säsong!
Kan bara instämma med min namne – klockren analys och själv också gladeligen överraskad över båda ytterbackarnas säkra spel med tanke på hur få matcher de båda spelat i år, men alltid trevligt med sparkapital -:)