Det är dagen efter match och av olika anledningar hann jag inte få ut min reflektion igår. Först hade jag tänkt låta det bero, men det finns trots allt en del osagt som jag kände borde lyftas upp ännu mer.
Man kan tycka vad man vill om skönspel och pang-pang-fotboll. Men det viktigaste trots allt, är tre poäng och vinst. Igår var det allt annat än skönspel och allt annat än en säker vinst, men som “vanligt” när det gäller HIF 2010, så verkar det gå vägen trots allt, nästan hela tiden.
Hade Rasmus haft det riktiga flytet med sig, hade han kunnat punktera macthen i tidigt skedde, men nu blev det nästan omotiverat spännande de sista tio minuterna då de flesta HIF’arna såg ut som att de redan tagit semester.
Vi fick inte se mer av Rachid och till viss del känns det lite tråkigt. I en annan värld, då han inte hade haft någon lön i engelska mått, kunde det varit en bra truppbreddare till laget. Nu får han se sig om efter en fast adress, och jag skulle tro det blir Holland nästa?
***
Det bästa under matchen igår, var av den mer personliga aspekten. Jag hade med mig min 11-åriga dotter som gjorde “debut” på Olympia. Och hon var eld & lågor och helt i sitt esse, bara av att få vara på Världens Finaste Arena. När hon dessutom hängde med och skrek och manade på HIF, blev jag övertygad om att återväxten är säkrad. Grattis HIF, en ny supporter ifrån Småland!
***
I och med segern igår så är vårsäsongen slut, (märkligt egentligen att vi delar upp Allsvenskan i två halvlekar…), och nu får spelare ledare en stunds vila innan den avgörande hösten kommer. Vi på AOH kommer givetvis summera den första halvleken mer utförligt framöver.
***
Avslutningsvis, vill jag å Allt Om HIF’s vägnar, tacka HIF för en utomordentligt väl genomförd “vårsäsong”, tack! Vi lyfter på hatten och bugar!
ingen “Conny dagen efter” idag eller??
Nej, vi bestämde oss för att vänta med den tills i morgon med tanke på att Conny kan vara värd en ledig söndag.