Reflektion från pressläktaren

Jag var lite orolig innan matchen att förväntningarna på en klar seger skulle ge HIF större press än de behövde. Magkänslan så där innan avspark låg närmare till ett oavgjort resultat än en klar seger. Men som tur är, ska man inte lite på magen i alla väder. En stabil och trygg 3-0 seger blev det istället.

Så var man hemma i de mörka skogarnas land igen (Småland), efter att ha bevittnat när HIF nu än en gång är serieledare i årets Allsvenska. Det är alltid värt de femtio milen fram och tillbaka för att få se på Skånes Stolthet, vårt HIF!

Matchen då? Jo, det började lite små knagligt trots allt. Men den småknagliga början varade inte speciellt länge. HIF tog tag i taktpinnen och började spela ut, tålmodigt och säkert i passningsspelet. Och då man är tålmodig, får man alltid utdelning till sist. Redan i sjunde minuten small det till bakom Åtvids målvakt. Målet är i grund och botten Rachids rakt igenom (matchens lirare enligt mig) och bollen hamnade till sist hos Mål-Gerndt som smackade upp bollen i nättaket.

Stundtals fick HIF igång ett riktigt trevligt passningsspel med många variationer. Men ibland var det precis som om man föll tillbaka till Åtvids tempo och spelet gick i stå ett par gånger. I alla fall fram till minut 17 när HIF får en frispark. Normalt sätt borde det kanske vara en högerskytt som ska slå en sådan frispark från den vinkeln. Men även om jag tror att Christoffer skulle kunna lagt en bra frispark där, tackar man och tar emot då frisparkskungen, tillika Mål-Gerndt, helt sonika drämmer till frisparken precis där målvakten inte stod. Om det var en felplacerad mur, eller helt enkelt en genialiskt slagen frispark, det får du avgöra själv…

***

Ni som var på plats idag, kände ni inte också lite vibbar från 90-talet då det gällde publiken? När i princip samtliga, sittande som ståendes, sluter upp i handklappning, klacken sjunger och spelet är härligt, då är det helt enkelt underbart på Olympia!

***

Mål nummer tre var ett av de snyggaste. Kanske inte målet i sig, men upprinnelsen till målet var nästan snudd på världsklass. Även om Sundin och Mål-Gerndt inte hade samma flyt i passningsspelet som mot Elfsborg, gör dom det ibland så enkelt för varandra att komma till avslut genom klackningar, touch och snabba pass. 3-0 målet var precis en produkt av det. Klapp, klapp, klapp så satt bollen i nätmaskorna. Bland de snyggaste spelmålen i år.

***

Nu är HIF serieledare igen och nu sätts det naturligtvis press på Malmö inför deras match på onsdag. Och säga vad man vill om “Simpsons”, jag är ganska övertygad om att Herr Molins från MFF satt och zappade på fjärrkontrollen och missade inte mycket av dagens HIF-match? Och det han fick se, satte nog ännu mer griller i huvudet och gav malmöpågarna lite mer frossa än de önskat…

***

Jädrar så nära Porcellis var att få in sitt mål…jag lider med honom igen, han är värd det alla gånger.

***

Två matcher kvar…känner ni också, precis som jag, er som barn som väntar på att jultomten snart ska komma? En jultomte som har en klapp i sin säck, som är det finaste man kan få…ett SM-Guld till HIF!