Vilken match, vilken match! Dessvärre och tyvärr var det inte HIF som drog det längsta strået och vann den, men matchen går i alla fall till historien som en av de bättre Allsvenska matcherna…någonsin!
Det började nästan som en tennismatch. Bollen for från ena sidan till den andra i ett rasande tempo. Det som inför matchen kallades för “kampen om mittfältet”, blev i den första kvarten snarare kampen mellan anfall och försvar. Och det var just mittfältet i HIF som låg bakom Malmös första mål. En lite för snäv och dålig pass öppnade upp för en blixtsnabb kontring från MFF, (ett anfall som faktiskt var mycket bra) och avslutningen kom precis där det inte skulle komma, sett med röd-blå ögon. Pär hade inte skuggan av en chans.
Det var kamp och det var ett krig på den gröna mattan. Precis så som man vill se en Allsvensk match. Precis så intensivt att det var stört omöjligt att sitta still framför tv:n. Man får väl tacka domaren för att han inte blåste sönder matchen utan lät det fortsätta vara så där hårfint i från att vara brutal. Känsla av domare Eriksson.
***
HIF fick inte så många avslut på mål som jag hade hoppats. En av orsakerna var att HIF’s kantspel inte var något vidare idag. Alla fyra kantspelare hade en mindre lyckad dag. (Eller så hindrades dem av motståndarna så pass bra?)
***
Det mest positiva från HIF’s sida kom från Rasmus (idag igen…). Han finns där och han gör jobbet. Och han påminner mer och mer om hans mentor, Henrik Larsson, framspelaren.
***
Det är svårt att säga något negativt om matchen, förutom det faktum att det var Malmö som stod som segrare. Det svider.
***
Jag förväntar mig stora rubriker imorgon från kvälls(?)pressen som förkunnar att Malmö nu har kopplat greppet om guldet. Jag säger det redan nu; Trams!
Det återstår sju matcher, 21 poäng att spela om, och ännu mer dramatik innan Johanssons Pokal har fått en ny adressetikett. Vi behöver inte börja gräva ner oss i självömkan nu. Det kommer bli en rafflande avslutning och HIF kommer i allra högsta grad vara en av huvudrollsinnehavaren i detta drama!
***
Om Lindström satt sitt skott i bortre hörnet av Dahlins mål. Om Porcellis placerat sin vändning och sitt skott i slutminuterna. Hade jag suttit här och skrivit att guldet var i hamn? Nej…men jag hade varit jävligt (pardon my french) mycket gladare!
***
Fotboll är den gröna mattans schack. Trots Conny&P-O’s motdrag i slutet, (vi hade fyra anfallare på plan!), så lyckades det tyvärr inte. Men tillfälligheterna snarare än oförmågan från HIF gjorde att Roland Nilsson stod som segrare i detta parti. Men det är inte över än.
***
Lite känsla av antiklimax infinner sig trots allt. Men det är bara att bryta ihop och komma igen!
Lindström var helt kass idag.
Undrar om Edman och Holgersson fått order inför höstsäsongen att inte följa med upp i anfallen. Edman och Chrisse direkt osynliga idag och hela hösten. Lindström blandar och ger, men utan understöd så är det svårt att briljera, som samtliga faktiskt gjorde under våren. Lantz/Gashi förlorar mittfältskampen mot Pekalski – direkt pinsamt, men allting hänger ihop. Jag saknar det HIF som presterade som ett lag..i våras.
Seriöst, vad är det som var så bra med den här matchen? HIF vek ner sig fullständigt. Vad är bra med det? Har PK-maffian förklarat att det var en bra match? Malmö var dåliga och tyvärr var HIF ännu sämre. Mittfältet gav bort den här matchen till ett halvt b-lag. Raffinerade förutsättningar gör ingen bra match. Ffs, gör om och gör rätt….
Håller helt och fullt med om att allsvenskan inte är, poängmässigt, avgjord än. Frågan är dock om HIF orkar ladda om efter kvällen urladdning. Måste varit en otroligt tungt förlust för spelarna och matchen mot Mjällby blir jobbig.
Håller med “Conny” om att Lindström var kass idag men Holgersson var ännu sämre. Som vanligt…
“tillfälligheterna snarare än oförmågan från HIF gjorde att Roland Nilsson stod som segrare i detta parti.”
Nog för att supportrar kan vara väldigt enögda men det är svårt att blunda för faktumet att MFF vann rättvist mot ett för dagen mycket blekt HIF.