Reflektion – Hannover 96 (b)

Det skulle vara lätt att bara kallt konstatera att; “Det är ett sådant år helt enkelt!” – Men det vore att lura sig själv. HIF vänder 0-2 till 2-2 mot Hannover och har chans till seger. Då…

…bestämmer sig ödet (domaren) för att något sådant får absolut inte ske? 

Första halvlek inleds på absolut sämsta vis. HIF avvaktar och Hannover tar initiativet och bara efter ett par tre minuter så sitter det första målet bakom Pär Hansson. Det såg alldeles för enkelt ut.

Under hela första halvlek är HIF ett jagat och jagande lag. Hannover spelar enkelt, snabbt och samspelt. HIF-spelarna får springa, springa och knappt röra boll. Just när domaren blåser av första halvlek vill den pessimistiska delen av mig redan utropa Hannover till segrare. Som första halvlek såg ut, fanns det inte en chans i världen att HIF skulle kunna rubba tyskarna i andra. Den optimistiska delen av mig satt och kollade live-oddset på Svenska Spel och inväntade ett odds högre än 50 gånger pengarna för en HIF-seger…

***

Andra halvlek började precis som första. En karbonkopia på inte bara Hannover första mål utan på många matchinledningar av årets säsong. kallt konstaterande; Hade bara HIF varit på tårna från start i samtliga matcher, hade säsongens utfall garanterat varit ett annorlunda.

men något hände efter Hannovers 2-0 mål. Och sent ska syndaren vakna heter det, och sannerligen vaknade HIF med ett ryck som inte var helt olikt det som svenska landslaget gjorde i Berlin för ett par veckor sedan.

***

I den 55:e minuten hade Svenska Spel satt oddsen 0.00 x pengarna för Hannover-seger och 100 x pengarna för HIF-seger. Då smällde undertecknad in en hyfsad rund summa till fördel för HIF-seger. Magkänslan infann sig att detta kommer HIF klara!

***

I den 59:e minuten skickar Uronen ut en boll på högerkanten som Lindström på ett snyggt, galant och jädrigt imponerande vis, tar emot på volley och skickar in mot mitten där en rusande Nikola är på språng. Ett av de snyggaste målen i år från HIF!

I och med HIF:s reducering var tyskarna skärrade, de såg faktiskt lite osäkra och rädda ut i sitt agerande. Med all rätt. När den stora röda lagmaskinen från Helsingborg kör igång, då är det inte många lag som kan hänga med.

Bedoya sätter kvitteringen i den 67:e minuten och då var jag ganska säker på att HIF skulle vända steken helt, och jublande lämna stadion efter 90 plus tillägg.

***

Vilken andra halvlek HIF gör!

***

Om andra halvlek till största delen var likt en film. Regisserad av mästaren själv, Alfred Hitchcock, inom genren där dramatiska vändningar är ett signum, så tog den franske domaren över regissörs-stolen i slutminuterna. Och likt Ingmar Bergman förvandlade han föreställningen till en travesti i omotiverat djupsinnig drama, där åskådaren blir skakad på gränsen till självmordsbenägenhet.

Det som hände de följande minuterna efter att den i mina ögon fruktansvärt inkompetenta domaren blåst för straff till Hannover är inget annat en fruktansvärd tragedi. En tragedi där huvudrollen spelas av en förvirrad fransman som på äkta kommissarie Closseau-manér avslutar föreställningen på ett genant komiskt vis.

Jag tänker inte gå in i teknikaliteter på hur domaren skötte sitt uppdrag. Jag bara konstaterar att detta på något vis är synonymt med HIF anno 2012. Ödet bestämde sig för att all den framgång som HIF hade 2011 var bara för mycket. Och om 2011 var en himmelsk säsong för en HIF:are så är säsongen 2012 en riktig Bergman-film med engelsk titel:
“The Season From Hell”