Slaget om Skåne slutade 1-1 på Olympia och därmed delad poäng. Och vi kan väl än en gång konstatera att oavsett hur bra spelarna än spelar, så är det inte alltid de som får avgöra matcherna.
Det är frustrerande att vara HIF-supporter i år. Bra lag ska ha tur sägs det. Men inte är väl HIF så dåliga, med tanke på all 
otur de är drabbade av? Tvärtom.
Det var en bra match från HIF, en del spelare var till och med snäppet bättre än de brukar, som sig bör när det är derby. Det var aggressivt, mycket kämpa och mycket offrande spel. Ja, jag är nöjd med insatsen från HIF-spelarna, skulle inte kunna kräva mer. Och det skulle kunna räckt till en seger (även om målet som Uronen gör är väl kryddat med tur, men det ska ju bra lag ha eller hur?).
Men oavsett hur bra HIF än spelar, så tycks det inte räcka i år. AIK-matchen borta var ett lysande exempel på det. Fram till det så glasklara målet, som blev bortdömt, hade inte AIK skuggan av en chans. 2-0 där och matchen hade varit punkterad. Men domarna ville annorlunda.
***
Den stora diskussionen igår handlade om den så felaktigt dömda hörnan som avgjorde matchen. Och Expressens man på plats hävdar att det var ju inte så lätt att se, det behövdes ju sju repriser innan man kunde se det på tv. JAG såg det med en gång, på tv. Men det viktigaste av allt, VARFÖR såg inte linjedomaren det?
***
“Bara dåliga förlorare skyller på domaren!”, säger Mattias Lindström och är samtidigt så frustrerad och förbannad över de förlorade poängen. Ja, det är ju klart att han säger så. Efter veckans negativa media då så förstår jag att Lindström håller sig inom ramen för vad media förväntar sig. Att han sedan tycker en helt annan sak inombords är en annan sak.
***
Sedan den riktiga bottennappet till match för ett par veckor sedan har Baffo rest sig, spelat upp sig och igår agerade han moget, starkt och utmanövrerade Peter Larsson som HIF:s bästa mittback. En klockren insats.
***
Nej, jag kan inte släppa det…
Tre förlorade poäng mot AIK och två förlorade poäng igår mot Malmö. Två matcher där domarkåren gör så uppenbara fel. Två matcher som kan vara, och förmodligen är avgörande för hur säsongen ska sluta. Med dessa fem poäng på kontot hade HIF haft en helt annan position och hade haft chans till att försvara guldet.
Och det är bara vid två tillfällen. Det har varit alldeles för många fel från domarkåren i år för att det överhuvudtaget ens skulle kunna betecknas som “SMHI-rätt” – det vill säga 85% rätt. Men 85% rätt är fortfarande 100% fel.
***
Jag kan sitta här och vara förbannad och frustrerad i en hel vecka. Tyvärr har inte spelarna den ynnesten. De måste redan nu på torsdag vara på tårna och alerta inte bara i benen, utan även i huvudet. Match borta på Rambergsvallen mot mångas guldfavorit, BK Häcken.
BK Häcken är inte min favorit till guldet. Jag håller definitivt inte på plastlaget Elfsborg heller. Och att Malmö FF skulle vinna finns bara inte. Skulle guldet hamna hos AIK i Hybrisholm är det lika illa det. Det finns bara en favorit till att vinna sm-guld för min del och det är Helsingborgs IF. Och eftersom vi kan konstatera att det inte kommer bli någon favoritseger i årets allsvenska, är det bara inse att allsvenskan 2012 är ett förlorat år…
Ett derby mot MFF är ett derby mot MFF. Delad pott återspeglar mycket av vad som hände på planen och självklart tog domarens behov av att sätta sin prägel på matchen över men samtidigt så tycker jag att HIF kluddade rätt bra vid den felaktigt dömda hörnan. Någon försökte sparka bort bollen men fick sneträff, hade denne någon istället nickat hade situationen aldrig uppstått. Vi ska väl inte lägga alltför mycket energi på att skylla HIF:s 2012-prestationer på domare eller otur? Stänga matcher var HIF verkligt bra på under en annan era men idag funkar detta inte. Hade man vid 1-0 i 85:e minuten tagit ut Djurdic och satt in en försvarare till så hade HIF haft en annan defensiv förutsättning under MFF:s slutforcering. Tycker det är svagt av Hareide att inte säkra där. HIF vinner inte längre de svåra matcherna mot riktigt bra motstånd och det stämmer till eftertanke. 4-0 mot Sundsvall bleknar snabbt mot den bakgrunden. Det gäller att höja sig när det verkligen gäller. Håller dock med dig om att Baffo gör ännu en riktigt bra match och det är roligt för honom och en trygghet för laget att i det svåra skadeläget se hur en lovande spelare lyfter sig. Men Larsson är mycket stabil och förmodligen en anledning till Baffos förbättring!
Än märkligare att det inte blev några byten med tanke på det täta matchprogrammet (4 matcher på 11 dagar) då man såg att de där extra metrarna man måste löpa, rensningen med en lång tå eller glidtacklingen man måste försöka sig på inte fanns där hos HIF-spelarna sista kvarten – och även tidigare i matchen tycker jag HIF-killarna allmänt sett inte gick in lika tufft som MFF:arna i duellerna vilket gjorde att MFF var det bättre laget fram tills Dahlins bjudning då efter det kändes som vi hade koll på matchen.
Kanske Johannesons milt sagt varierande domarnivå (3 gula till HIF och bara 1 till MFF t.ex. i en från bägge lagen likvärdig insats vad gäller fult spel) som gjorde att det var svårt för HIF:arna och veta hur mycket de skulle våga satsa i duellerna…
Håller med Matjord att det där med stänga matcherna och då framför allt mot de “bättre” lagen är som bortblåst och de borde inte vara så svårt för Åge & Svarre att se den taktiska defensiva förändringen behövs i vissa matcher!
Nu känns det som Cupspelet får rädda säsongen: vinna Svenska Cupen eller hela Europa Leauge då klivet upp till medaljplats i Allsvenskan är både mentalt & poängmässigt långt – och nu med skräckmotståndaren numero uno på torsdag än tuffare men både spelarna och vi fans måste stöta laget att tro på chansen finns (om än mikroskopisk) då för att nå framgång i Europa behövs framgång i ligan…
Visst skiter man egentligen i vem som vinner men tar alla ggr hellre och ser att guldet hamnar i Västra Götaland än på de 2 andra tänkbara ställena nu när guldet är på vift bort från Sundets Pärla men vi får fånga in det igen en vacker dag!
Kul i alla fall att Baffo levererat de senaste matcherna!