Det var en mycket ödmjuk Roar Hansen som tog emot media efter söndagens tuffa bortamatch mot Syrianska i Södertälje. Roar erkände oförbehållsamt att Syrianska varit en mycket svår motståndare och att HIF kunde skatta sig lyckliga över segern.
Roar tackade särskilt Pär Hansson som vid flera tillfällen räddade sitt lag genom fantastiska räddningar.
– I första halvlek var Syrianskas dominans totalt. Efter paus tyckte jag vi fick lite bättre ordning på spelet men jag är väldigt glad över att Bedoya lyckas göra målet och därmed ge oss segern. Om resultatet var rättvist kan förstås diskuteras.
Till och med Syrianskas Özcan var ödmjuk, även om han givetvis var grymt
besviken över att hans lag, trots ett stort antal chanser inte lyckades vinna
matchen.
– Vi hade chanser som borde ha resulterat, konstaterade han självkritiskt.
Men Özcan hyllade också Alejandro Bedoya för segermålet.
– Det var en mycket bra individuell prestation.
På läktaren satt vi HIF-vänner, och svettades när Syrianska kom i den ena
anfallsvågen efter den andra under särskilt första halvlek. Vi funderade över varför HIF inte fick tag i spelet och undrade vad som hände?
Det var inte det anfallsskickliga HIF vi hittills i år vant oss vid att se.
Passningarna gick fel och försvaret släppte till luckor som man enbart var
tacksam över att motståndarna förvaltade så illa.
Att HIF klarade halvleken utan att släppa in något baklängesmål berodde alltså på två faktorer. Pär Hansson storspelade i målet och gjorde ett par makalösa räddningar. Och Syrianskas spelare förvaltade sina chanser på ett riktigt uselt sätt. Hemmalaget har en anfallsspelare, Dinko Felic, som gav HIF-försvaret en hel del jobb och låg bakom mycket, men han hade stundtals svårt att hålla sig på benen och föll flera gånger väldigt lätt. Sharbel Touma hade ett kanonskott, men inte mycket mer.
Roar Hansen hade till den här matchen valt att placera Bedoya på mittfältet
och tanken var att han skulle avlasta Mattias Lindström.
– Jag var orolig att Lindström skulle få problem med snabbe Louay Chanko, erkände Roar.
Lindström fick alltså sin härliga målsvit bruten men det var faktiskt snudd på att han skulle göra mål även i den här matchen. Han hade ett läge, framspelad av Robin Simovic, men fick bollen över mål. Chankos farligaste chans kom på en frispark som dock smet strax utanför Pärs stolpe. HIF-tränaren tvingades under dagen konstatera att en spelare, Loret Sadiku, inte var disponibel. Loret drabbades av magsjuka på hotellet. Roar ville efteråt inte avslöja om Loret annars skulle ha gått in i startelvan eller om Walid Atta varit förstavalet. Frågan är om det gjort någon skillnad, och den frågan är ju i efterhand ointressant.
Om det var på grund av konstgräset eller något annat vet jag inte men flera spelare hade stora problem med bollkontrollen. Det gällde faktiskt även hemmaspelare och de borde ju vara vana vid underlaget. Sedan tycker jag att publiksiffran, 2 572, på en allsvensk match när topplaget HIF kommer på besök, var snudd på pinsam.
Lämna ett svar