Det är dags att ta revansch på Åtvidaberg på söndag! För en gammal oförätt! Det har gått 42 år men nu är det dags!
Den 27 oktober 1968 spelade HIF en bortamatch som de flesta supporters försökt förtränga men som dessvärre ligger kvar i minnet hos många äldre. Motståndare var – precis som på söndag – Åtvidaberg och för HIF:s del oerhört viktig. Den gången handlade det emellertid inte om guldstrid! HIF behövde en poäng för att hänga kvar i allsvenskan på AIK:s bekostnad.
Istället blev det en av de värsta genomklappningarna i modern tid. Åtvidaberg spelade ut HIF och vann med 6-1, vilket innebar respass för helsingborgslaget. Det tog, som ni vet, några år innan HIF därefter återvände till allsvenskan!
Den stackars målvakten som fick släppa in alla sex bollarna var Ronny Sörensson! Han minns det förstås fortfarande, men tog några år senare (närmare bestämt 1975) revansch när han fick ta allsvenskt brons i Landskrona Bois.
Numera är hans fotbollsintresse nästan helt obefintligt.
– Efter en lång karriär tappade jag intresset. När jag lagt av som spelare jobbade jag under många år som tränare men för tio år sedan slutade jag helt med fotbollen, berättar Ronny som nu hellre ägnar sig åt schack.
– Eftersom jag har en del av mitt hjärta i MFF, där jag var målvaktstränare under en period, var jag nere och såg derbyt men det var den första fotbollsmatch jag sett live på väldigt många år, berättar Ronny, som är bosatt i Rydebäck och jobbar i Bjuv.
– Annars ser jag någon match på TV ibland men ganska sällan. Guldstriden följer jag via media och det är förstås kul att två av mina gamla klubbar slåss i toppen på allsvenskan i år. Ärligt talat blir jag dock glad oavsett vilket av lagen som vinner!
Det här årets upplaga av Åtvidaberg ska HIF inte behöva frukta lika mycket som 1968 års.
-Då var Åtvid ett topplag, tror sig Ronny minnas, men faktum är att ÅFF trots att man hade skytteligavinnaren Ove Eklund i laget, fick klubben nöja sig med en sjundeplats i en serie med tolv lag. HIF blev näst sist, före ÖIS.
– Vad som hände egentligen i 1-6-matchen är svårt att säga. Det blev en total genomklappning för hela vårt lag.
– Vi kom ju tillbaka året därpå och gick till kval men missade. Sedan spelade jag ytterligare några år i HIF innan jag gick till Bois, som då var i allsvenskan.
Ronny är lite imponerad av dagens målvakt Pär Hansson, men påpekar att det lär dröja några år innan Pär når sin topp.
– Själv var jag som bäst när jag var 26 men en del målvakter fortsätter ju att utvecklas och når toppen först vid 30 år.
Ronny tror inte det finns någon risk att Pär ska behöva uppleva det han själv gjorde mot Åtvidaberg.
– Nej, den här matchen bör förstås HIF vinna.
När jag såg min första match med HIF så stod Ronnie Sörensson. Det var en hemmamatch mot HBK -70 eller -71.
I samma match blev han dessutom utvisad efter att blivit irriterad på en HBK:are som stod ivägen för honom vid en utspark, varvid han tog bollen och slog i huvudet på motspelaren.
Det var den matchen som gjorde att jag såg ljuset och tog emot frälsningen, sedan dess har jag varit HIF;are.
En svängig match som jag såg från ståplats mot Stattena. Precis sidan om den beryktade resultattavlan. Tror det blev 3-2 till HBK.
Hm… det var 13 september 1969. Och vi låg under med 3-2 men vann med 4-3 trots utvisad målvakt.
Nej, nej, nej – det var vårmatch mot HBK på Olympia 1971. HIF hade börjat bra och marknadsföringen slog fast: RONNY HÅLLER NOLLAN!
Minns det särskilt väl, eftersom jag åkte med klasskompisar från Halmstad som alla var fanatiska Kvastar… den första i raden av många förödmjukande upplevelser.
Ronny blev mycket riktigt utvisad efter en knytnäve. Backen Roy Lindkvist drog på sig målvaktströjan och räddade den efterföljande straffen! Till slut kunde inte HIF stå emot och HBK tog en solklar seger, som skulle definiera hela säsongen: HBK gick mot serieseger, kval och Allsvenskan – HIF ut i öknen och första gången degradering till trean.
Det går tydligen inte att lita på HIF.se. Enligt dem spelade vi inte ens mot Halmstad 1971… Vi får kolla upp för att få klarhet i det hela och hur matchen slutade.
Leif, jag vet – men “Arkivet” påstår sig inte heller vara komplett, utan ber oss alla om hjälp att minnas… frågan är bara vem man frågar om alla detaljer? Att vi mötte HBK minst 2 gånger -71 kan jag dock ta gift på. Bortamötet slutade förresten 3-3, då var HBK redan klara seriesegrare och HIF ute; fem lag flyttades ner p g a serieomläggning.
Och på söndag är det dags igen… årets absoluta skräckmatch. Ingenting skulle övertyga mig mer om det här säsongens särställning än en seger.
T o m 1999 blev det ju praktdäng: 4-0 till Klubben.