Sammanfattning av HIFare i EM: “Det behövs en föryngring av Janne Anderssons landslag”

I och med att Sverige åkte ut mot Ukraina under tisdagen är denna upplaga av Europamästerskapet i fotboll slut för alla spelare med HIF-anknytning. AOHs Fabian Månsson har tagit en titt på hur det sammanslaget gick för alla dessa spelare.

SVERIGE

Det svenska landslagsäventyret började på ett resultatmässigt starkt sätt med seger i gruppen efter sju poäng på tre matcher, även om spelet och prestationerna lämnade mycket övrigt att önska. Som bekant tog det sedan slut mot Ukraina i åttondelsfinalen, efter att Marcus Danielson blivit utvisad. Man kan säga att turen kom ikapp Janne Anderssons landslag, som nu behöver både föryngring och attitydförändring för att ta nästa steg i utvecklingen inför VM i Qatar. Ett alltför pragmatiskt spel håller inte i längden, utan nu krävs det att man tar tag i sitt eget spel och vågar etablera det i större utsträckning.

I den svenska landslagstruppen hade vi med fyra spelare med HIF-anknytning, varav endast två fick någon speltid överhuvudtaget.

Marcus Danielson (Dalian Yifang) Marcus Danielson spelar till vardags i Dalian Yifang i den kinesiska ligan, och togs med i EM-truppen som en av försvarsspelarna. Jag förväntade mig inte att han skulle spela så mycket i ärlighetens namn, men försvararen startade samtliga av Sveriges matcher under turneringen.

Tillsammans med Victor Lindelöf bildade Danielson ett till synes stabilt mittbackspar, även om det berodde på en hel del tur i mina ögon. I matcherna mot Polen och Ukraina, i vilka man släppte in två mål per match, blottades detta också genom både markeringsmissar samt en klumpig utvisning. Totalt sett kan man inte belasta Danielson alltför mycket, då Sveriges defensiva spel visserligen innebar enorma mängder jobb för de svenska försvararna, men samtidigt kändes det aldrig heller lika tryggt som när Andreas Granqvist ledde försvarslinjen under VM 2018.

Emil Krafth (Newcastle United) Emil Krafth spelar i engelska Newcastle United till vardags, och togs ut som den ytterback som spelar på allra högst nivå av alla uttagna. Därmed hade det varit logisk om han fick starta före Mikael Lustig i någon utav matcherna iallafall, men så blev inte fallet. Krafth fick visserligen göra inhopp i samtliga matcher, men frågan är om laget inte hade tjänat på lite föryngring och erfarenhet av den allra högsta nivån, det vill säga Premier League, i ett mästerskap som detta. Inför VM 2022 måste detta ske i vilket fall som helst.

Emil Krafths insatser var på det stora hela klart godkända. Det blev mest defensivt arbete, då 27-åringen endast byttes in när Sverige gick in i försvarsarbete mot slutet av matcherna, så man fick inte se särskilt mycket av smålänningens offensiva kvalitéer vilket var synd.

Jordan Larsson (Spartak Moskva) Jordan Larsson togs även han ut till EM-truppen, troligtvis som ersättare för en skadad Zlatan Ibrahimovic, men känslan var alltid att det skulle bli sparsamt med speltid för Larsson. Att det skulle bli noll minuter var kanske lite under förväntningarna dock, särskilt med tanke på att fem byten tilläts i varje match.

Den nyblivna 24-åringen var stekhet under säsongen som gick, i samma liga som Marcus Berg, och presterade bättre än alla svenska anfallare förutom Alexander Isak. Trots detta gick såväl Berg som Robin Quaison före i rangordningen, vilket är förståeligt på så sätt att de varit med längre, men samtidigt är det inte helt meritokratiskt med tanke på hur bra Jordan Larsson presterat de senaste åren. Även här hade laget kunnat gynnas av lite föryngring, nya idéer och hunger som utan tvekan hade tillförts om den gamle HIF-anfallaren hade fått chansen att åtminstone göra ett inhopp.

Oavsett så är det iallafall en nyttig upplevelse för Larsson att ha varit med i ett EM-läger, och förhoppningsvis kommer även speltiden att öka i takt med en välbehövlig utrensning av landslagstruppen.

Andreas Granqvist (Helsingborgs IF) Numera även sportchef i HIF, utöver att vara lagkapten, så är det klart att det finns enorma ledaregenskaper, kvalitéer och erfarenhet hos Andreas Granqvist. Det går dock inte att ignorera nivån på både laget och ligan där ‘Granen’ nu spelar samt de skadebekymmer som inte verkar vilja försvinna. Med det i åtanke är det förståeligt att försvararens uttagning till EM-truppen ifrågasattes, iallafall som spelare i en trupp på 26 man då det redan från början tydliggjordes att han inte skulle spela (?).

Det blev mindre förvånande alltså noll minuter för Granqvist i detta EM-äventyr, även om jag står fast vid att han troligtvis hade gjort det klart godkänt om han hade tagit plats bredvid Lindelöf i mittlåset. Nu måste dock landslagskarriären ses som förbi för Andreas Granqvist. Det behövs som sagt föryngring i Janne Anderssons trupp, men också Granqvist och HIF hade tjänat på att mittbackens fokus låg på HIF till 100%.

NORDMAKEDONIEN

Egzon Bejtulai (FK Shkendija) Egzon Bejtulai tillbringade en kort tid i HIF under 2020, dock utan att spela en enda tävlingsmatch för Di Röe. Försvararen, som sedan han lämnade HIF har återvänt till FK Shkendija, ingick i Nordmakedoniens historiska EM-trupp som tog sig an landets första stora mästerskap någonsin.

27-åringen spelade dock endast 30 minuter under mästerskapet, efter att ha blivit inbytt i matchens 64:e minut i mötet med Österrike i gruppspelets första omgång. Mot Ukraina i matchen efter satt han på bänken, och i gruppspelets sista omgång mot Nederländerna var han helt utanför truppen. Nordmakedonien åkte ut redan i gruppspelet efter tre förluster.

FINLAND

Jere Uronen (Genk) Även för Finland var detta landets första stora mästerskap och Jere Uronen, som tillbringade fyra år i Skånes Stolthet mellan 2012 och 2016, var uttagen till denna historiska EM-trupp. Till vardags i belgiska Genk, där han vunnit flertalet titlar under sina fem år i klubben, är Uronen i princip given som startande vänsterback för sitt land.

Försvararen startade samtliga av sitt lands matcher under mästerskapet, som ytterback på vänsterkanten i den fembackslinje man valde att ställa upp med i samtliga matcher. I första matchen stod Uronen för den matchvinnande assisten när man besegrade Danmark med 1-0 på Parken i Köpenhamn. De två återstående matcherna, mot Ryssland respektive Belgien, förlorades dock med 1-0 respektive 2-0 vilket i slutändan innebar att Finland åkte ut i gruppspelet med tre poäng på tre matcher.

Uronen kan hålla huvudet högt tycker jag. 27-åringen var stabil överlag, samt ett av få offensiva vapen som ett extremt defensivt Finland hade under turneringen. Frågan är nu vad som händer härnäst för Uronen, som de senaste månaderna inte startat särskilt mycket i sitt klubblag. Personligen känns det som att han håller en nivå som borde garantera starter i en hyfsad liga, så en flytt är kanske inte helt osannolik.