Silly-Kollen – En summering av sommarens transferfönster

Sillyseason är över för denna gången och det skulle vara lätt att vara besviken som HIF:are då såväl Rasmus Jönsson som Marcus Nilsson bland annat har lämnat Helsingborg och Sverige för större äventyr. Men…

… vänner ni ska inte deppa eller vara besvikna. Visst kan vi konstatera att HIF inte ser likadant ut idag som när säsongen började, men vi bör också fråga oss om det är dåligt? Jag tror inte det. Förändringarna i sin helhet ser du här nedan.

Spelare som lämnat klubben: Rasmus Jönsson (VFL Wolfsburg), Marcus Bergholtz (på lån till Stabaek), Peter Larsson (tillbaka till FC Köpenhamn) Marcus Nilsson och Alexander Gerndt (Utrecht FC).

Spelare som har tillkommit: Alvaro Santos (GAIS), Thomas Sörum (FK Haugesund), Gudjon Pètur Lydsson (på lån från Valur Reykjavik), Sebastian Carlsen (på lån från Inter), Erlend Hanstveit (K.A.A. Gent) och Jörgen Skjelvik (på lån från Stabaek).

Först och främst vill jag hålla med kollegan Roland Nordqvist som igår hävdade att HIF:s viktigaste spelare är kvar i laget, Pär Hansson lämnade inte. Detta trots att det florerade vissa rykten i media (bland annat att Ajax var intresserade av Pär) och huruvida dessa var sanna varken vet jag eller lägger någon vikt vid. Allsvenskan bästa målvakt och tillika vår lagkapten är kvar!

Positivt är att vi nu har en, i alla fall sett till antalet spelare, bredare trupp än tidigare. Sex spelare valde att lämna klubben medan sju valde att sluta upp till guldstriden. Nedan går vi igenom lagdel för lagdel för att bringa klarhet i vem som kan spela vart.

Målvakt: Pär är som sagt kvar och ingen förändringar har varit nödvändiga här.

Backar: Peter Larson och (framförallt) Marcus Nilsson lämnar givetvis ett stort hål efter sig. Länge hoppades, i varje fall jag, på att HIF skulle lösa Peter Larsson från FCK men så blev inte fallet. Som ersättare för dessa två har HIF endast värvat en spelare – Erlend Hanstveit. Vilken klass Hanstveit håller kan jag inte uttala mig om, men han är en rutinerad herre på 30 år och bland annat med 5 landskamper för Norge. Vi ska inte heller glömma bort att vi har båda Holgersson och Baffo i truppen. Men visst känns det lite, i alla fall på förhand, som en liten försvagning av denna tidigare så starka lagdel.

Mittfältet: Om det där bak blivit svagare så har vi här blivit starkare. Marcus Bergholtz gjorde ett byte av klubb med Jörgen Skjelvik (som kan spela både på mitten och anfallet) och utöver att Marcus försvunnit har denna lagdel bara gått med plus. Mest intressant känns nygamle HIF:aren Sebastian Carlsen som har stor potential (vilket klubbadressen skvallrar om) och det tuffar till konkurrensen på Allsvenskans just nu bästa innermittfält. Utöver Sebastian och Jörgen kan även Gudjon Pètur Lydsson också spela på mittfältet. Och om nu Christoffer Andersson ska spela mer back behövs ju konkurrensen på mittfältet öka. Här känns det som om HIF nu är starkare än tidigare.

Anfall: Visst är det tungt att tappa duon Jönsson/Gerndt, framförallt den förstnämnde. För om vi ska vara ärliga var Gerndt under våren inte på långa vägar så bra som i höstas och det kan göra både honom och HIF gott att han lämnade. Rasmus däremot blir jobbigare att ersätta och frågan är om det blir möjligt under så kort tid? Alvaro Santos och Thomas Sörum är båda renodlade forwards. Den förstnämnde vet ni förstås redan allt om och den sistnämnde har i tidigare klubbar svarat för många mål. Utöver dessa två kan både Gudjon Pètur Lydsson och Jörgen Skjelvik (som redan svarat för ett mål) spela anfallare. Denna lagdel är inte starkare än innan, men känslan är att den inte är sämre än innan heller.

Totalt sett har HIF gjort ett med mersmak godkänt transferfönster. Topplagen i Allsvenskan får leva med att de större, hungrigare och framförallt rikare vargarna köper upp de bästa spelarna i lagen. Det är så det ser ut, tyvärr. Helst av allt hade jag gärna sett att Rasmus varit kvar, men samtidigt unnar jag honom en chans i en så pass bra liga. Samma sak med Marcus Nilsson. Men det som är viktigast att ta med sig från denna text är att drömmen om ett guld fortfarande lever. Och att vi är närmare nu än vi var när serien startade. Så mot guldet mina vänner, detta HIF är fortfarande guld värt!